Bandet Kolonien består av bröderna Arvid och Erik Rask, deras kusin Anna Möller och grannpojken Mischa Grind. De har mer eller mindre vuxit upp tillsammans men först 2009 började de spela ihop som ett band.

– Vi skriver all musik tillsammans, alla har vetorätt. Vackert men ineffektivt... som FN, säger Arvid.

PRISADE. År 2011 vann de Årets Unga Folkmusikband och i år vann de Årets Nykomling på Folk-Världsmusikgalan, en grammis för folk- och världsmusiker i Sverige. I mars 2012 släppte de sitt första album Clockwise, och i september förra året anordnade de en Världsmusikfestival på Stallet i Stockholm.

– Vi vill uppmuntra mångkultur och göra musikaliska kulturombyten, säger Arvid Rask, som tillsammans med bandet grundade produktionsbolaget Almost Family med tanken att ge- nom detta kunna sammanföra och samarbeta med unga folkmusiker världen över.

GEMENSKAP. Arvid ser sådär glatt trött ut som bara en nybliven pappa gör. Det har varit en intensiv vinter och vår, fylld av planering, studier, pappaledighet, repetitioner, nya låtar och idéer. Det är mycket att ordna med inför sommarturnén och Kolonien har precis avslutat sin andra turné med Världens Band, ett band med unga musiker från sex olika länder som grundats på initiativ av bandet.

– Vi var på Ethno, ett musikläger, och i slutet av veckan kom en kille fram till mig, la sin hand på mitt hjärta och sa "friend", det enda ord han kunde på engelska. Det spelar ingen roll vem man är, varifrån man kommer eller vilket språk man talar. Musiken skapar gemenskap, säger Erik och gungar på stolen.

LJUDBILD. Det hela började vintern 2009/2010 då Kolonien var i Tanzania och spelade på Kizimkazi Cultural Festival på Zanzibars västkust. Ett häftigt kulturellt utbyte som spelade en viktig roll för deras personliga och musikaliska utveckling. Äntligen hade de ordentligt med tid för att spela tillsammans. I en månad satt de och spelade dag som natt och skrev musik ihop.

– Tanzania, där hittade vi vårt sound, säger Erik och Arvid nästan i kör.

– Det var där som Anna hittade sin plats i musiken. Att få in en fiol och hennes röst i ljudbilden förändrade hur vi andra spelade och harmoniserade med stämmor. Musiken blev därför annorlunda och vi hittade ett gemensamt sätt att skriva musik. Så hittade vi vårt sound, fortsätter Erik.

Året därpå reste de till Jerusalem och Betlehem för att spela på en festival. Där såg de Israel/Palestinakonflikten på nära håll och kom hem överväldigade av starka intryck och tankar. I juli 2012 vandrade de i inbördeskrigets fotspår på Balkan och spelade på en festival i Kroatien och i oktober medverkade de på Euro-Med Youth Music Expo 2012 på Cypern.

– Man blir berörd av det man ser och hör, alla människor vi träffat har gjort starka intryck och vi måste göra något av alla intryck, så det blir musik, fortsätter Erik.

NÄTVERK. Erik och Arvid insåg att det fanns ett stort nätverk med unga folkmusiker som bara väntade på att få mötas. Bröderna funderade på hur de skulle lyckas sammanföra alla fantastiska folk-musiker de träffat och första steget blev att söka stöd från Statens musikverk (projektstöd för internationella musiksamarbeten) och Ungdomsstyrelsen. De fick båda bidragen beviljade och så började ett par månaders intensivt jobb.

RIKSTURNÉ. I september 2012 bjöd de in musiker från Indien, Tanzania, Sverige, Skottland, England och Frankrike. De gick ihop till en ensemble som i dag heter Världens Band och så åkte de på turné runt om i Södermanland och höll workshops för skolor. Turnén avslutades med en tvådagars festival, Världens Festival, på Stallet, den största folk- och världsmusikscenen i Stockholm. Det blev ut- sålt båda dagarna. I våras fick de tillägg till stödet och Världens Band kom tillbaka till Sverige i april/ maj och gav sig ut på ännu en uppskattad riksturné som avlutades på Kulturhuset i Ytterjärna innan musikerna skildes åt igen.

– Förhoppningsvis kan detta bli en återkommande turné, även om det är svårt att samla hela bandet samtidigt, säger Erik.

KOLLEKTIV. Nu har Världens band tagit farväl för denna gång och är det dags för Koloniens egen sommarturné. Mellan den 1 juni och den 10 augusti blir det fem miniturnéer på fyra-fem dagar var. I maj kommer två nya låtar att släppas som videor och i höst släpps en ny singel som följs av album nummer två. Vanligtvis har bandet en till två spelningar i veckan. Under vintrarna har de uppe- håll och ägnar sig åt jobb och studier och om somrarna lever de gott på musiken. Till i höstas bodde de alla tillsammans i ett kollektiv på Värmdö. De levde sparsamt, odlade egen mat, ägnade sig åt att fynda i containrar och investerade alla pengar i bandet, instrument och albumet.

– Vi delar ett politiskt intresse och skriver mycket om livets värderingar, miljöengagemanget – att alla måste ta ansvar för sina handlingar, säger Erik.

INSPIRERAD. Själva tycker de inte att de spelar folkmusik, utan beskriver det som modern folk- musik med starka pop- och reggaeinfluenser. Vilket stämmer bra, för deras sound är unikt. Melodierna är mångfacetterade och musiken är inspirerad från hela världen. Texterna hade från början fokus på miljöfrågor och politik, men med tiden vidgades tankebanorna och i dag skriver de texter ur ett brett perspektiv om politik, sökande, livet och om hur vi lever. Till valet 2010 skrev Erik låten "Säga vad man vill" tillsammans med kompisen Marcus Berg, och det gör de:

"Säga vad man vill, trots att alla säger att dom bryr sig så gör vi ju ändå ingenting. Säga vad man vill, om rötterna är ruttna så får trädet ett förgiftat liv. Säga vad man vill, som en marionett som styrs av en dold agenda. Säga vad man vill, gör något nu. Somliga säger att det finns vita och röda, somliga vet att det är som det ska. Allt är ju färger olika lika som alla krävs för att bli till en stor och vacker värld. // Missnöjet föder tankar om okunskap och visst är något fel, men det är inte dom. Mångfalden vinner mångt över enfald. Kan vi, kan dom. Kan jag så kan väl du".

– Vi har ingen agenda, inget manifest vi följer, utan vi utgår från våra egna erfarenheter, att allt vi gör påverkar någonting, avslutar Arvid.

Bandets medlemmar:

Arvid Rask, 23 år

– Lillgammal, bekväm och ambitiös. Arvid var helt ointresserad av musik till en dag då han var 15 år och hittade sin pappas skivsamling med Bob Dylan. Han gick aldrig musikgymnasium utan har lärt sig genom att spela med vänner, främlingar och Youtube. Under en utbytestermin i Skottland fick han en mandola och blev intresserad av folkmusik. Efter gymnasiet reste han ensam längs Afrikas östkust och inspirerades av en för honom helt ny gitarrstil. Han spelar gitarr, mandola och sjunger och känns bäst igen på sina plötsligt avslutade meningar och sin framåtlutande hållning då han spelar gitarr.

Erik Rask, 21 år

– Strukturerad, nyfiken och debatterar gärna. Erik har alltid gillat mat och naturen. En ung ornitolog som vid 15 års ålder upptäckte en för Sverige ny fågelart – Kolymasnäppan. I samma veva började han spela bas och tillsammans med Arvid lekte han Beatles, Dylan, Bob Marley och Red hot chili peppers tills han lärde sig spela gitarr och de började skriva sina egna låtar. Duon Clockwise blev till. Erik hörs ofta prata politik med hög röst och ger ifrån sig glädjetjut när han upptäcker en fågel.

Anna Möller, 22 år

– Planerande, intuitiv och lekfull. Anna är den som har spelat musik längst. Som sjuåring började hon spela fiol men intresserade sig mer för fotboll och sköt hellre straffar med Erik och Arvid när det var släktträff. När korsbanden i knäna gav upp sökte hon in till Södra Latins yrkesmusiklinje och sedan fortsatte hon studera på Musikhögskolan i Stockholm. Hon spelar fiol, mandolin och sjunger. Dessutom gillar hon att gråta till filmer och sjunga så falskt hon kan på en överraskande hög volym.

Mischa Grind, 20 år

– Drömmande, noggrann och kärleksfull. Mischa behärskar den svåra konsten att hålla sig lugn. Han började spela piano, men en dag tog han med sig sin brors gamla djembetrumma och gick över till grannhuset för att jamma. Duon blev en trio och Mischas intresse för slagverk tog fart. Han studerade som enda percussionist på Rytmus musikgymnasiumi Stockholm. Hans trumset består av djembe, darbouka, cajon, baskagge, cymbaler, tamburin, och ramtrumma. Han spelar även ukulele, sjunger och kan trumma på fem saker samtidigt och prata låtsas-spanska i falsett.

-------

Publicerad i nr 6/7 2013.