Palestinska barn offer för israeliskt våld

Gunnar Olofsson

Debattör och medlem i Palestinagrupperna

På väg till skolan den 11 mars i år hjälpte Ayoub (12) sin kusin att fånga in en hundvalp. När han sprang efter hunden träffades han av en missil som med stor precision avfyrats av ett obemannat israeliskt plan, så kallad drönare, och dog på fläcken. Ayoubs kropp hittades senare söndersliten i två delar, med övre kroppshalvan kvar på marken och underkroppen inkastad i ett buskage.

Mordet på Ayoub är bara ett i raden av israeliska terrorattacker riktade mot palestinska barn. Attacker som inte har någon rimlig mening annat än att sprida skräck och förtvivlan bland palestinierna – något man också lyckas bra med. Enligt den palestinska grenen av Rädda Barnen – Defense for Children International (DCI) – Palestine Section – har 1.356 palestinska barn dödats av israelisk militär sedan utbrottet av den andra Intifadan år 2000. Bara under offensiven i Gaza vintern 2008-2009 dödades över 300 barn. Alla dessa döda barn hade en familj, en historia, ett liv som brutalt släcktes när det knappt börjat. Ingen har dömts för dessa mord, inga politiker i våra länder krävt någon utredning. Internationell rätt gäller uppenbarligen inte för palestinska barn.

I nuläget (februari 2012) sitter enligt DCI-Palestine 187 barn i israeliska fängelser. 24 av dem är under 15 år. Till skillnad från israeliska barn lyder de palestinska barnen, liksom alla palestinier på ockuperat område, under israeliska militärlagar. Medan FN:s Barnkonvention definierar ett barn som en individ under 18 års ålder, sätter Militärorder 132 gränsen vid 12 år. Unga individer, som i normala demokratiska länder betraktas som barn, kan alltså behandlas, straffas och spärras in tillsammans med vuxna förbrytare. Palestinska barn kan hållas frihetsberövade upp till 8 dagar utan domstolsbeslut (mot 24 timmar för israeliska barn), och tiden från arrestering till avkunnad dom kan vara upp till 2 år.

Varje år arresteras och åtalas omkring 700 palestinska barn i israeliska militärdomstolar. Barnen hämtas ofta från sina hem mitt i natten, misshandlas på polisstationer i olagliga israeliska bosättningar, ställs inför rätta i rättegångar som inte skulle tåla en ordentlig granskning, och tvingas skriva på ”erkännanden” på hebreiska – ett språk som de inte förstår. Barnen interneras i fängelser inne i Israel, där de inte kan få besök av anhöriga, och berövas olika rättigheter som den till utbildning. De flesta av barnen är dömda för stenkastning mot israeliska militärfordon.

I en färsk rapport (20 mars 2012), med genomgång av vittnesmål av 311 barn som hållits i israeliskt militärt förvar, konstaterar DCI-Palestine att 95% av barnen hade försetts med handfängsel och 90% med ögonbindlar. 75% hade utsatts för fysiskt våld, och över hälften för olika hot och förödmjukelser. 60% hade arresterats mellan midnatt och gryning, 63% spärrats in i fängelser inne i Israel, 58% ”erkänt” under förhör och 29% skrivit på dokument som de inte kunnat läsa. Allt i klar strid både med Barnkonventionen, Tortyrkonventionen och den Fjärde Genèvekonventionen – konventioner som Israel undertecknat och är förpliktigat att följa.

I en tid när den arabiska demokrativåren välkomnas i land efter land i Mellanöstern är det märkvärdigt tyst om den israeliska rasismen och militärdiktaturen över palestinierna. Ockupationen och kolonisationen av palestinskt land fortsätter, och utvidgas, för varje dag. Allt mer land beslagtas för judiska bosättningar, stängsel, murar och avspärrningar. I nuläget bor omkring ½ miljon illegala bosättare på palestinsk mark. Den etniska rensningen av Jerusalem pågår oförtrutet. Och de palestinska barnen fortsätter att drabbas av riktade mord, arresteringar och inspärrningar. Hur länge skall detta få fortsätta? Det internationella samfundet har skyldighet att skydda de palestinska barnen från övergrepp, och sätta press på Israel att avsluta sin ockupation. När tänker man ta sitt ansvar?