Av en händelse, i slutet av februari vid midnatt, upptäcker jag skylten där det står var Lim-Johan är begravd. Det är stjärnklart och temperaturen är runt minus 25. Jag vandrar längs Ovanåkers kyrkogård. Allt syns mycket tydligt, månljusets reflektioner gör att kyrkogården badar i ljus.
En klocka ringer, Lim-Johan, namnet känns bekant och nu mins jag. För drygt ett år sedan hade jag läst en anmälan av boken Okända mästare skriven av Olle Nessler i FiB/K. En av dessa okända mästare var Lim-Johan.
Dagen därpå tar jag mig till Edsbyns museum som visar sig ha en rik samling av Lim-Johans efterlämnade ting. Här finns laggkärl, möbler, trähundar, pigtittare, fotografier och ett rikt urval av hans fantasifulla tavlor. Vad man vet i dag finns det totalt 28 tavlor bevarade. På museet finns ett antal tavlor i original men också en del avfotograferade som finns i privat ägo.
Johan Erik Olsson, Lim-Johan föddes 1865 i Mackskalen i Voxnaskogarna, norr om Edsbyn i Hälsingland och avled 1944 på ålderdomshemmet i Ovanåker. Namnet fick han efter sin far som var från Lima i Dalarna. Hans liv var långt och händelserikt. Han arbetade som flottare, slåtterkarl och skogshuggare men var också händig som snickare och slöjdare. Han var uppskattad för sitt hårda arbete. Vid 20-25 års ålder drabbades Lim-Johan av psykiska besvär (här finns skilda uppfattningar om orsakerna) och han vårdades på Ulleråkers mentalsjukhus utanför Uppsala.
Han återvände hem efter åtta år och byggde sig en liten stuga utanför Kyan norr om Edsbyn. Här levde han nästan fram till sin död.
Lim-Johan var en särling, både barn och vuxna kunde göra sig lustiga över hans speciella sätt att vara. Ja, han var helt enkelt annorlunda. Men han var efterfrågad av traktens bönder som en duglig och stark arbetskarl. Han följde med sin tid: läste gärna ortstidningen och var en av de första som skaffade sig radio och grammofon.

Det är hans konstnärliga verk som gjort att hans namn lever vidare. Som konstnär var Lim-Johan självlärd, en autodidakt och naivist. Det sägs att han aldrig lärde blanda färger, varje färg fick tala för sig, klart och distinkt. Motivområden är drömska och fantasifulla, de spänner från intryck från dåtidens dagstidningar till djur och natur i hans närområde. Det som fascinerar mig främst med Lim-Johans konst är att han gick direkt från fantasin via sin målarpensel och kunde på en duk fästa sina drömmar, göra dessa tillgängliga för oss alla. Han klarade av att gör det som många konststuderande försöker lära sig under många studieår att inte fastna i hur det skall se ut utan snarare finna uttrycket för känslan i upplevelsen. Eller som Olle Nessler skriver i Okända mästare ”Han målar prinsar och prinssessor med kronor på huvudet, han målar märkliga sagostäder med tinnar och torn och han målade magiska bilder av djur framför människor”.
Den konstnärliga framgången kom först efter hans död. Men då hade de flesta av Lim-Johans tavlor förstörts av tidens tand eller möglat bort på något utedass.
Som fotograf hade han större framgång. Han fick till och med betalt. Här utvecklade han också en egen stil. Om han inte var nöjd med en bild, eller ville förstärka uttrycket i bilden kunde han gå in på glasplåten och rispa i emulsionen för att fylla ut en yta som han tyckte såg tom ut. Lim-Johan, en föregångare till Photoshop.
I dag finns en av Lim-Johans snidade trähundar med i Antikrundans påannonsering. Han finns representerad på Moderna Museet och har fått några rader i Nationalencyklopedin.
Har du vägarna förbi Edsbyn, titta in på museet och möt Lim-Johan och hans konst. Jag lovar att du blir nöjd.

Eva Wernlid är frilansfotograf och med i FiB/K:s redaktionskommitté.

Publicerad i nr 6-7 2010