Två orsaker är tämligen självklara, nämligen skillnaderna i språkkunskaper och utbildning hos nyanlända. Förståelig svenska – den behöver inte vara perfekt – är en nödvändig förutsättning för att komma in i vårt samhälls- och arbetsliv. Även om åtskilliga flyktingar till exempel är färdigutbildade ingenjörer, lärare, sjuksköterskor eller läkare har många andra bara en kort eller avbruten skolgång i bagaget. Även om studiemotivationen är hög kostar det tid och stor ansträngning att plugga in svensk grundskola och gymnasium med godkända betyg. Något även ”helsvenska” elever känner av.
Generaldirektören vid institutet för arbetsmarknad- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Olof Åslund, pekar på en betydligt giftigare orsak: diskrimineringen på arbetsmarknaden. Oavsett CV och meriter sorterar väldigt många arbetsgivare rutinmässigt bort arbetssökande med ”osvenska” namn. Vidare är de så betydelsefulla informella kontaktnäten betydligt glesare för nyanlända.
Trots ett veritabelt smörgåsbord av subventionerade anställningsformer som instegs- och nystartsjobb, Y/A- och traineejobb samt olika skattelättnader för arbetsgivare stiger i stället arbetslösheten för utrikes födda. Här är det något som inte fungerar. Jämfört med andra länder i Västeuropa är vårt Sverige helt enkelt urdåligt på att ta tillvara viljan, ambitionerna och kunnandet hos de som kommer hit som flyktingar.
Ett exempel: för ett par veckor sedan medgav Socialstyrelsen att över 2 000 läkare väntar på att få sina läkarutbildningar validerade – och att handläggningstiderna vuxit till runt två år. I ett läge när sjukhus och vårdcentraler utanför storstäderna lägger miljarder på överdyra hyrläkare visar detta exempel på ett dubbelt slöseri, dels att dessa flyktingars yrkeskunnande fastnat i svensk byråkrati, dels i läckande sjukvårdsbudgetar runt om i landet. Det är korkat.
Vissa saker behöver ändras i vårt mottagningssystem, och det snabbt. En är omedelbar undervisning i svenska också för asylsökande som ännu inte fått uppehållstillstånd. En annan är snabbt insatta yrkesutbildningar, till exempel i bygg-, anläggnings- och sjukvårdssektorerna som kommer att behöva mycket nytt folk framöver. Här har Komvux och yrkeshögskolorna stora uppgifter framför sig, där behövs resursförstärkningar. Den satsningen tjänar vi alla på.
Dessutom bör regeringen – med undantagslagstiftning om så krävs – göra slut på Bert Karlssons och hans vinstlystna kollegors i Aleris, Attendo med flera utnyttjande av flyktingtragedin för egen vinning. De ska ha täckning för faktiska kostnader för flykting-boendena, och åläggas att återinvestera vinster i verksamheten. Situationen är nu alltför allvarlig för att låta dessa företag fortsätta sluka medborgarnas skattemedel som hittills. Nöd bryter lag, i detta fall lagen om offentlig upphandling (LOU).
Avslutande delen i triologin om flytingfrågan: de andra två delarna var Åh alla dessa flyktingar och Vi har klarat flyktingvågor förr
Kommentarer
Hur skulle den värld se ut i vilken vi bara fick tala om migration i dina existentiella/e xistentialistis ka termer. Ja, det vet jag inte. Men att det inte går i dagens territorialstat liga, det är väl ändå helt uppenbart.
Dina artiklar har visat just detta. Flyktingmottaga nde kan aldrig vara en fråga som bestäms av ekonomi eller sådant. Det handlar om mycket djupare skikt av moral. Vad är det som ger oss människor värdighet och möjlighet till överlevnad. Jo det är att inse att varje annan människa man möter kunde ha varit jag själv.
Och då måste politiken underordnas denna fundamentala moral.
I Danmark har man nu i den tävlan i Europa som pågår för att ha sämsta möjliga mottagande av de fördrivna kommit på att de flyende skall fråntas all egendom utom några personliga småsaker.
Jag bor numera i veckorna i Wilmersdorf Berlin. Stolpersteine i gatan påminner om dem som togs ut ur husen och fördes bort för att mördas. De fråntogs också alla sina ägodelar. De lokala nazisterna sålde grytor och kläder alla personlig ägodelar i gathörnen. Allt detta finns dokumenterat.
Danskarna tänkte sälja rångodset på internet.
Man kan fråga sig hur långt ett parlament kan sänka
?
Hans Gabrielssons artiklar är ett ljus i sådant mörker.
RSS-flöde för kommentarer på denna post