F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 1/98
i n t e r n e t u t g å v a n
Själv var jag alltså inte där. Men jag har kvar alla gamla nummer av tidningen och slår nu upp mitt gulnade exemplar av FiB/K nr 11 årgång 7 för att friska upp minnet. Stämman beslöt att fortsätta kampanjen mot porr och prostitution under hösten. Man beslöt också att den 21 augusti över hela landet arrangera protestdemonstrationer mot den då tioåriga sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien. I den föreningsstyrelse som valdes ingick kända kulturpersoner som Anders Ehnmark, P O Enquist, Margareta Garpe, Jan Myrdal, Jan Stolpe och Leif Zern. Och utanför stämmolokalen stod, som sagt, polisspionerna på vakt, ivrigt antecknande och spanande - som om det hela hade ägt rum inte i den svenska staden Norrköping utan någonstans i DDR.Själv var jag med i FiB/K från starten. Jag deltog i de flesta årsstämmor före 1978, sålde regelbundet tidningen på lördagarna i Uppsala och med IB-avslöjandet i bakhuvudet kan jag väl inte direkt påstå att detaljerna i fallet med snickaren Torsten Leander nu kom som en total överraskning. Vi som var aktiva i FiB/K visste ju att olaglig åsiktsregistrering förekom och vi anade dessutom att detta registrerande inte alls, som påstods från högre ort, upphörde efter IB-avslöjandet.
Men det är ändå väldigt obehagligt att få sina aningar bekräftade, obehagligt att nu - svart på vitt - få veta att polisspionerna faktiskt fanns på plats där utanför stämmolokalen i Norrköping 1978. Och om denna föreningsstämma var föremål för säkerhetspolisens intresse kan man väl anta att också alla stämmorna dessförinnan (alltså från 1971 och framåt) hade besök av statliga spioner.
Men om medlemskap i en förening vars mål var att utge en masspridd populärtidning - en tidning som f ö startats just för att försvara grundläggande demokratiska fri- och rättigheter - ansågs vara tillräckligt för att stämpla en person som "säkerhetsrisk", vad blir det då kvar av det som är, och borde vara, demokratins grundstenar: alltså åsiktsfriheten, föreningsfriheten, yttrandefriheten?
Jag känner efter offentliggörandet av Säpos personakt över Torsten Leander samma vanmäktiga vrede som när IB-affären en gång briserade och de som avslöjat den olagliga verksamheten inte alls tackades för sina insatser till demokratins fromma utan tvärtom dömdes som "spioner" och sattes i fängelse. Alltså den typ av vrede och obehag som alltid fyller en när man inser att överheten ingenting menar med sina festfraser om demokrati och åsiktsfrihet och att allt i stället är precis som i Erik Blombergs dikt Falskspelare ("Överallt där ljus och speglar blänka / sitta män och spela falskt").
Det minsta vi nu kan begära är att det i Sverige tillsätts en kommission efter norsk modell med uppgift att förutsättningslöst undersöka de hemliga säkerhetsorganens arbete.
Alla vi som någon gång sålt Vietnambulletinen och Folket i Bild/Kulturfront och parkerat våra eventuella bilar utanför olika stämmolokaler måste - som de forna medborgarna i DDR - till slut få veta vad som står antecknat om oss i säkerhetspolisens register. Och vi måste, för att nu citera vad författaren Lars Gustafsson yttrade på ett opinionsmöte mot IB den 6 januari 1974, "göra det klart, fullständigt klart att vi inte vill ha det på det här sättet i vårt land, Sverige".
Teckning: Ulla Wennberg, 1977
 |  En förnuftig säkerhetstjänst borde insett... |
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 1/98
i n t e r n e t u t g å v a n
