På TV visas hur förvirrade resenärer på Stockholms central åter undrar hur de skall komma hem.
Denna gång har luftledningar slitits av och orsakat bränder.
Annars brukar det vara urspårningar och krockar. Våra industrier utsätts åter för en av de ständigt återkommande milllion/milliard förlusterna.
Alla upplever att järnvägen inte fungerar. Alla vet också vad det beror på. Det Statens Järnvägar vilket som nationellt monopol inrättades av den svenska riksdagen 1939 har av teoretiska skäl med politiska beslut upplösts. Olika privata företag konkurrerar nu om hur man med minsta möjligt kostnader/insatser skall kunna fixa verksamhet och det nödvändiga underhållet.
Varför vågar inget parti – från SD till V - i riksdagen ställa kravet att dessa förnuftsstridiga och för oss alla skadliga beslut rivs upp? Att Statens Järnvägar återställs och återfår ordentliga medel till resenärers och industrins fromma?
Om man verkligen kan förlama en höna genom att lägga henne på rygg och med krita dra ett streck över näbben och golvet vet jag inte. Har aldrig försökt. Men som tolvåring i New York fick jag en alligatorunge av en kamrat som varit i Florida. Om man lade den på rygg och drog med fingret över buken låg den sedan förlamat stilla. (Spelade död.)
Så är det tydligen också med riksdagsmännen från höger till vänster. Sportlerna förlamar dem. De hävdar därför alla att detta inte är möjligt då det vore lagstridigt att expropriera alla dessa odugliga och skadliga privataktörer. Att göra det på lagligt sätt skulle kosta så mycket att staten skulle gå i konkurs. Därtill skulle EU protestera.
Kritstrecket kanske inte gäller men de tycks samtliga förlamade som min alligatorunge.
Ty egentligen vet de med sitt förnuft att vi i Sverige ju gjort detta flera gånger förr i vår historia när skadliga (höga och tillsynes mäktiga) privatintressen hotat nationen genom sin girighet.
Den som är för lat att gå till bibliotek kan gå till Wikipedia och söka på Svenska reduktioner. Marsken Tyrgils Knutsson drog in kyrkans orättfärdiga skatteförmåner i skiftet tolvhundratal och trettonhundratal. Därefter fortsatte detta genom århundradena. Hela tiden med folkets – i detta fall bondeståndets – stöd. Även moderata politiker torde – trots den usla skolbildning de varit med om att genomföra – känna till något om Karl XI:s reduktionspolitik. Adeln och kyrkan och profitörerna - skrek högt hela tiden. Men visst var den laglig Det fanns nämligen en generalklausul i landslagen att ”konung inte ägde förminska rikets ingälder för sin efterträdare, utan att denne i så fall egde återkalla det avsöndrade”. Enligt vår traditionella och i folket djupt förankrade rätt har inte ens de mest liberala riksdagsmän haft rätt att som skett med vår järnväg skingra folkets egendom.
Expropriera!