Debatten innan i Sverige rörde bl.a. frågan om risk för lönedumpning. Två mäktiga personer inom svensk arbetarrörelse, socialdemokraternas dåvarande ordförande Mona Sahlin och LO:s dåvarande ordförande Wanja Lundby-Wedin, avfärdade kritiken och pläderade starkt för att Sverige skulle ansluta sig. Och så skedde. Riksdagen sade ja.
Den s.k. Vaxholm/Laval-domen kom att visa att farhågorna varit berättigade. I en kommentar till domen sade Hans Tilly, då ordförande i Byggnads, att Lavalmålet är ”en förlust för Sveriges och Europas löntagare”.
I P1:s lördagsintervju den 30 november intervjuades LO:s nuvarande ordförande Karl-Petter Thorwaldsson av radions Monica Saarinen. Bl.a. kom man in på frågan om den fria arbetskraftsinvandringen till Sverige, där enda krav är att en arbetsgivare i Sverige har ett jobb att erbjuda samt frågan om utländska företag, t.ex. byggföretag, som anställer personal från hem-landet för jobb i Sverige.
I intervjun var LO-ordföranden mycket klar. Han sade: ” Kommer man till Sverige och arbetar ska man ha samma avtal, samma rättigheter som vi som bor här.” ”De som jobbar i Sverige ska jobba här på svenska villkor.”
Och apropå arbetsgivare i Sverige som utnyttjar dem som kommer: ”Vi kan inte ha det så i Sverige att vi missbrukar människor, att vi utnyttjar dem därför att det finns samvetslösa arbetsgivare, som inte är beredda att betala. Det samhället vill ingen ha.”
Vidare att med 445 000 arbetslösa i vårt land är det rimligt att de får erbjudande om de här jobben först.
Nu har tydligen socialdemokraterna gjort gemensam sak med LO. I en paneldebatt den 1 dec. i radions God morgon, världen! nämndes att socialdemokraterna i veckan förklarat att de ska gå till val på att Lavallagen rivs upp och att nya ordningsregler införs på svensk arbetsmarknad.
Enligt Lex Laval får facket bl.a. inte använda stridsåtgärder för att tvinga fram svenska kollektivavtal för utländsk arbetskraft.
Att göra det kallas för protektionism av Svenskt näringsliv och arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson, moderat.
Hur har LO:s och socialdemokraternas ändrade hållning till ovan nämnda frågor tolkats av media? I ringa eller ingen utsträckning som en gest av omsorg om LO:s medlemmar.
Av det jag tagit del har på sina håll från politisk höger till vänster antytts eller klart deklarerats att LO och socialdemokraterna nu agerar för att minska LO-kollektivets sympatier för Sverigedemokraterna.
Enligt en intern LO-undersökning skulle 17% rösta på Sverigedemokraterna, om det vore val idag och 25% skulle kunna tänka sig att göra det. Här talar journalistkåren påfallande unisont om främlingsfientlighet och rasism bland LO:s medlemmar.
Vad det i själva verket handlar om är oron för ekonomisk överlevnad. Främst är det LO-grupperna (hittills)som utsätts för låglönekonkurrens.
Godtagbart?
Förvisso inte.