Farmors tatueringar

Regi: Suzanne Khardalian
Producent: PeÅ Holmquist
Kategori: Dokumentär Produktionsår: 2011
Längd: 58 minuter
Censur: Barnförbjuden(15 år)

Land: Sverige

Filmen berättar om hur farmodern som ung rövades bort. Ett öde som tusentals unga flickor gick till mötes under den armeniska folkfördrivningen. Många våldtogs, misshandlades, giftes bort mot sin vilja eller blev konkubiner. De tvångstatuerades i ansiktet på händer och på magen. Brännmärkta för alltid.

Suzanne Khardalian berättar om sin farmor med de märkliga tatueringarna på händer och i ansiktet. Något som ingen vill tala om. Tystnadens kultur är fylld av skam och hemligheter. Den är total och tabubelagd. Våldtäkten på den unga flickan som ingen vill prata om. Generationer i familjen bär denna hemlighet med sig tills den en dag blottlades.

Vi får följa med i filmen om hur Suzannes farmor som ung rövades bort. Ett öde som tusentals unga armeniska flickor gick till mötes under folkfördrivningen. Många våldtogs och misshandlades. Flickorna tvångsgiftes eller blev konkubiner till okända män från främmande kulturer. De tatuerades i ansikten, på händer och på magen. Tatueringar blev ett kännetecken för vilken klan de tillhörde och vilka män de var en ägodelar till. De födde fienders barn - lämnade dem efter befrielsen eller om de lyckades rymma kunde de gifte om sig. Såren finns kvar i generationer av kvinnor.


Suzanne Khardalian är barnbarn till en av de överlevande och lägger ett pussel av minnen och efterforskningar i filmen. Långsamt plockas minnesfragment fram. Suzannes mamma berättar om hemligheten om våldtäkten. Något som ingen vill tala om.

I filmen får vi se ett gulnat foto på farmodern som ung flicka med en blick fylld av sorg. En bild av en ung kvinna med täckt hår och markerade tatueringar i ansiktet. En bild som vittnar om fördrivningen. Farmodern avskydde fysisk kontakt och hade svårt för närhet. En kvinna fylld av bitterhet av skammen som aldrig lämnade henne. Skammen brändes in under huden för alltid.

Farmoderns yngsta syster Lucia flydde till Kalifornien. Suzanne reser dit i förhoppning att hon skall berätta om det inträffade. Men hon undviker att berätta om det svåraste.
Bara de blå utfrätta tatueringar på händerna vittnar om skammen om det förflutna.
Hon avlider några månader senare och tar med sig minnena om det inträffade in i döden.

Med ödmjukhet skildrar kameran ansikten och händer, de slitna tatueringarna som berättar om kvinnors öden, om sexuellt våld. Gulnade fotografier talar tystnadens språk - minnen i sorgens ansikte. Gripande scener utspelar sig med autentisk känsla när en yngre kvinna i familjen börjar gråta. Våldtäkten sitter etsad i allas kroppar. En ny generation ärver dess själ.

Filmen berättar starkt och gripande historien om att söka sina rötter - att hitta de saknade pusselbitarna. Suzanne Khardalian berättar genom en mycket personlig film om minnen och hur dessa formar en människa. Men filmen är också ett stycke kvinnohistoria som vi alltför sällan delges.

Genom en personlig berättelse tas en viktig fråga upp om det armeniska folkmordet och fördrivningen1915-23. Filmen avslöjar en välbevarad hemlighet i familjen som delas med många andra armenier. En verklighetsbaserad historia som är svår att värja sig från eller att förneka. Ett folkmord som av politiska skäl grävts ned i ökensanden men som vindar nu blottlägger och berättar om.

Betyg 3/4
Antonie Frank

Farmors tatueringar
Svensk Filmdatabas
Internationell titel: Grandma's Tattoos
Arbetstitel: På jakt efter farmors tatuerade händer
Produktionsuppgifter:
Produktionsbolag: HB PeÅ Holmquist Film ()
Produktionsstöd: Stiftelsen Svenska Filminstitutet ()
Regi: Suzanne Khardalian
Manus: Suzanne Khardalian
Producent: Suzanne Khardalian
PeÅ Holmquist
Filmkonsulent: Tove Torbiörnsson
Annan visning: 2011-09-21 Bio Rio Stockholm Sverige