Men ibland kan utvecklingen ta stormsteg. Trettio år senare är, helt utan min medverkan, offentliga lokaler rökfria i Sverige liksom i ett stort antal andra länder. Mitt fredade område har vuxit med rasande fart och nu hör det till ovanligheten att jag någon enstaka gång förnimmer en svag doft av tobaksrök.

År 1957 skrev Sven Lindqvist boken Reklamen är livsfarlig. En rasande vidräkning med hela reklamindustrin. Nu drygt femtio år senare får man förgäves leta efter några spår som denna stridsskrift skulle ha satt på samhällsutvecklingen. Men så gick också alla de stora dagstidningarna till omedelbar attack mot detta hot mot deras huvudsakliga inkomstkälla. Endast en tredjedel av bokens upplaga såldes och resten makulerades så småningom.

Men frågan har ändå legat och pyrt och 2001 gavs Lindqvists bok ut i en ny upplaga som fortfarande finns att köpa. Och fortfarande är mycket läsvärd. Dessutom har en ny bok kommit på samma tema. Skriven av Fredrik Linde, en son till min kusin, som har valt att kalla sin bok Desinformation. Utgiven på Vulkan år 2013.

Även den här gången kan man tala om en rasande vidräkning med hela reklamindustrin. Som nu fått formen av en vetenskaplig avhandling. Med mängder av litteraturhänvisningar och fotnoter. Fredrik tar upp en rad aspekter på frågan om reklamens påverkan på samhället och individen. Givetvis att den ofta far med osanning, inte olikt vad propagandaavdelningar sysslar med i krig. Han visar med en rad exempel att reklamen inte i först hand rör sig om information utan om suggestion med målsättningen att förleda till köp.

Reklamindustrin har utvecklat sin egen världsbild som präglar dem som är verksamma inom den. Sanningshalten har inte längre någon betydelse. Det är bara resultatet som räknas. Eller med en lätt omskrivning av Mark Twains kända ord: Det finns tre slags lögn: Lögn, förbannad lögn och reklam.

Så vart har allt kritiskt tänkande tagit vägen när det kommunala bolaget Stockholm Business Region valt som slogan: Stockholm – The Capital of Scandinavia som i fem ord uttrycker såväl en grov lögn som en grov förolämpning av våra närmaste grannländer.

Men den fråga Fredrik oftast återkommer till i sin bok är hur vi människor, utan att vi fått möjlighet att lämna något medgivande, ständigt störs av meddelanden vi inte efterfrågat. Vi får ägna orimligt mycket tid och kraft åt att värja oss mot ovälkommen information som vi inte begärt och som ständigt bryter sig in bland de sinnesförnimmelser vi vill koncentrera oss på. Likt den tobaksrök jag en gång försökte skydda mig mot.

Så länge samhället inte tar något ansvar får den enskilde själv, så gott det går, försöka hitta ett försvar mot dessa intrång. Skapa sig ett hjälpligt fredat område. Jag har givetvis anmält mig till NIX för att slippa telefonreklam. Satt upp en lapp med nej tack till reklam på brevlådan för att inte behöva bära högvis med reklamblad till pappersinsamlingen. Utvecklat en lästeknik där jag endast ser de små, redaktionella texterna på varje uppslag i dagstidningen.

Det för mig mest störande är ändå när ljud och bild kombineras för att tränga innanför min skyddsmur. TV4 tittar jag av princip inte på. Jag står bara inte ut med de fördummande reklamavbrotten. Public service programmen har länge varit en fredad zon. Men nu förföljs jag av dessa tjatiga trailrar som skall sälja in kommande program. Det är svårt att inte få sig en dos trailer om man inte vill missa början på ett intressant program. Och när man just mentalt sjunkit in i upplevelsen av programmet kommer nästa trailer, ofta samma som nyss, som en kalldusch.

Och nu våras det och snart börjar Hemglassbilen att konkurrera med småfåglarna.

Henrik Linde