F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/97
u n g d o m l i g  t u r  t r e d j e  g i l l t

Frågan vi ställde gällde dock snarare varför denna litteratur, företrädesvis producerad av en Hagman, en Skugge, en Hörstadius, en Holmström, en Drougge, ges ett sådant utrymme och blir så uppmärksammad - ja, rentav hyllad - av såväl vänster- som högerskribenter.

Om Pelle Lindblom och Zebaot X hade besvärat sig om att läsa själva artikeln och inte bara rubriken innan de i FiB 12/96 ryckte ut i svaromål hade kanske diskussionen kunnat bli intressant.

Nu blev det dessvärre mest fraser.

Lindblom och X börjar med att instämma i den fråga vi aldrig ställde; de skriver att den unga litteraturen är intelligensbefriad - men endast på de "borgerliga" förlagen. Istället vurmar de för "underifrånperspektivet" och "Upproret" som sägs växa fram i en "anarkistisk strömvirvel ... som kastar av sig eländesstämpeln och istället reser trotsets och upprorets fana". I slutet flyter också några konkreta exempel upp ur denna "strömvirvel": Tågsång av Johan Svensson, Tal till bruden av Tony Samuelsson, Svälta räv av Gert Lundstedt samt Zebaot X och Pelle Lindbloms egna alster, Enöga och Dansande fågelskrämma.

Med undantag för Lundstedts och Samuelssons böcker, som åtminstone är välskrivna, är dessa romaner minst lika dåliga som den litteratur vi kritiserade i vår första artikel.

Det räcker inte med att skriva "arbetarkuk" för att en text ska bli en samtidsskildring, eller ens definiera sig mot de stora förlagens utgivning; det innebär ingen kvalitetsgaranti att stå på andra sidan staketet och gläfsa. Och i grund och botten är temat här detsamma som hos till exempel Söderström och Holmström: ung - oftast arbetslös man - driver omkring och knullar och dricker litet förstrött. Visserligen slänger man in litet klasskamp och radikala utrop här och var. Men det luktar mest pekoral när Zebaot X i Enöga skriver:
"Robert ville resa sitt standar som en hyllning till det goda i livet. Han ville sjunga underklassens, kärlekens, upprorets och Den Goda Tankens sång. Han ville visa att han och alla andra som såg ned i backen där de gick också ägde en rätt att höja sin stämma."

I sin artikel anser Lindblom och X:
"Mod handlar om att mena någonting, för det är först då man löper en risk ... Att vara rebell i Sverige idag handlar om att utmana trångsynthet och etablissemang, var än det dyker upp: som nationalekonomer, lobbyister, aktieklippare eller litterära pampar."

Frågan är vad de egentligen vill med sitt författande - vem känner sig utmanad (eller ens träffad) av exempelvis det som Zebaot X skriver.

Istället för att producera floskler borde litteraturens uppgift ligga i att på ett gripbart sätt åskådliggöra skeenden och samhälleliga processer; som Strindberg formulerar det i förordet till Fröken Julie:
"Jag finner livsglädjen i livets starka, grymma strider, och min njutning är att få veta något, att få lära något."

Här vore det intressant att knyta an till en episk tradition, som idag helt tycks ha försvunnit bland alla vilsna unga män.

Föregående replik

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  1/97
i n t e r n e t u t g å v a n

---