F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 4/97
f ä k t n i n g p å l ä g s t a n i v å
och frågorna i marginalen
text Erik Göthe • illustration Hans Lindström
Utgjutelserna om att vissa åsikter inte kan yttras har förstås ett nära samband med yttrandefriheten. Erfarenheten visar att åsikter som stigmatiserats i offentligheten redan väntar på lagstiftning eller högsta domstolsfiffel.Kampanjmakarna tycks sakna verklighetsuppfattning. De fungerar asocialt i världspolitiken - för sådan vänster som den kring Arbetaren verkar det bygga på en trossats. Men inget folk vill ju ha sitt land destabiliserat utifrån med stöd av inre maktgrupper - allra minst det kinesiska som varit med om det förr. Inte heller är det ofarligt för världen om dess största nation skulle söndras, det kan man ju ana av Balkankriget.
Enligt Myrdal/Kessles bedömning hotade sådan instabilitet i Kina 1989. Få utanför Kina vet om de ska instämma i eller motsäga bedömningen, men erfarenheten är ju lite bredare nu än 1989. Vanligen kan man göra sådana bedömningar bara av sitt eget land. Därav det förnuftiga i att inte blanda sig i andras inrikespolitik.Detta är också FN-stadgans ståndpunkt, men inte "folkrättens" efter Gulfkriget. Interventioner för "mänskliga rättigheter" ska vara tillåtna. Eftersom rättigheter kränks i alla länder är det en stormakts (vanligen USA:s) bedömning efter intresset och vad som är politiskt och militärt möjligt som avgör - avreglerad marknad, alltså! Men dessa frågor gick inte att diskutera offentligt. De vars kunnighet väger tungt blir massmedialt örfilade.
Förvandlingen av en normal debatt om allvarliga ting till en Kina-fientlig kampanj, får dock inte skymma det i sammanhanget viktigaste: Denna kampanj är inte svensk regeringspolitik. Statsminister Göran Persson utsattes för motsvarande kampanj för sitt för svenskt nationellt intresse (och svenskt näringsliv) normala uttalande om Kinas stabilitet. Den kampanjen slutade dock i välförtjänt fiasko för initiativtagarinnan, kan vi erinra oss.Sveriges goda förhållande till Kina grundlades under utrikesminister Östen Undén (1946-61). Trots amerikanska påtryckningar öppnade Undén de diplomatiska förbindelserna "med vändande post" sedan Kina befriat sig från imperialismen 1949. Undéns utrikespolitiska linje av neutralitet, ömsesidig respekt och icke-inblandning i andra staters inre angelägenheter var illa omtyckt av USA. Men det blev Sveriges bästa utrikespolitiska tradition.
I marginalen har dock en saklig sidofråga kommit upp genom Anders Ehnmark: en regerings påstående om att en viss situation hotar nationens enhet och säkerhet kan vara felaktigt eller medvetet falskt. Säkerligen så även i Kina. Skall man lita på regeringen? Visst inte. Minns Ådalen år 1931, då fem personer sköts ihjäl under ett demonstrationståg mot strejkbryteri. Det var statligt våld "till upplopps stillande". Sådant statligt, militärt våld mot medborgarna är ännu fullt lagligt i Sverige.
Varje stat skyddar sin existens. Det är statens egna medborgares sak att ställa makthavare till svars om de skulle missbruka sin myndighet. Demokraters uppfattning sedan hundratals år är dessutom att makthavare som förverkar sitt förtroende och vägrar att låta sig avsättas och låter skjuta folk, bör fördrivas som tyranner. Och då är, som Strindberg påpekade, även det lagligt. Men det är uteslutande deras egen sak, inte utländsk makts. Får vi inte lov att hålla reda på det i en öppen diskussion, kan det gå riktigt illa en dag.
Det är inte lek detta med yttrandefrihet. Den som påtalar missförhållanden på arbetsplatsen riskerar jobbet. Behandlingen av Myrdals läggs nu till annat som bäddar för åsiktsförföljelser: Europas "vänster" kämpar för åsikts- och mötesförbud mot extremhögern, som lugnt visar på sina valsiffror. Per Ahlmark får vederbörlig uppmärksamhet när han, som en svensk McCarthy, riktar fanatiska angrepp på Olof Palme, Alf W Johansson m. fl. för olika ideologiska förbrytelser. Opinionsbildning om "vänsterns skuld" och kring "uppgörelser" med 30 år gammal vänster gör sitt till, och lagprojekt mot olika friheter med förevändningar som rasism, nazism, barnporr, MC-klubbar, personlig integritet i offentliga handlingar, m. m. är mycket oroande exempel på vad som väntar.
Kulturfrontens svar måste bli en allt bredare front till försvar för yttrandefriheten - observera, även för motståndaren!
Turkiska PEN kritiserar svenska PEN Myrdals brev till turkiska PEN
