Mohamed Omar uppmärksammades stort för sin första diktsamling Tregångare (2005). Ett nytt stort poetlöfte var fött. Det arabiskt klingande namnet dolde det faktum att Omar var uppväxt i Sverige med svensk mamma och en kenyansk styvfar. Med denna och den följande diktsamlingen stod plötsligt media öppet för honom. Han var en invandrare och outsider som kritikerna tog emot med öppna armar. Alla dörrar stod nu plötsligt öppna till hans förfogande.

Så hände något. År 2009 skrev han i Expressen artikeln ”Gaza gjorde mig radikal”. Omar har själv beskrivit artikeln som ett intellektuellt självmord. Han hade blivit islamist och på ett ögonblick var han persona non grata – en icke önskvärd person i offentligheten. Han fortsatte därefter att skriva men nu kunde han bara ge ut tunnare broschyrer som har kommit ut på småförlag och som egna utgivningar.

Tre år efter Expressen artikeln tar Omar avsked av islamismen. Han skriver En opieätares bekännelser och Därför lämnade jag islamismen. Två tunna broschyrer som beskriver vad som ledde honom till islamismen och vad som fick honom att lämna den. Men nu var Omar bränd och intresset för hans uppgörelse med islamismen minimalt, såvitt jag har kunnat se. Det borde inte hindra oss andra från att läsa honom. Även i frågan om vad det är som gör unga muslimer i väst till jihadister tror jag Mohamed Omar skulle ha ha en hel del att säga.

Mohamed Omar trampade snett och insåg själv sin förlöpning och han gjorde en grundlig självuppgörelse. Därför finns det skäl att läsa Omars uppgörelse med islamismen. Men inte bara hans självuppgörelse. Men inte bara hans självuppgörelse. Även poeten Mohamed Omars diktsamling Tregångare är högst läsvärd.