Öppet brev till FPA:s styrelse och medlemmar

Turkiska Ambassaden i Stockholm gör allt för att förvandla svenska-turkiska föreningar i Sverige till lobbyorganisationer för regeringspartiet Rättvise- och Utvecklingspartiets (AKP).

Turkiets ambassadör, Zergun Koruturk har under sina fyra år i Sverige varit personligen i ständig kontakt med ett flertal svensk-turkiska föreningar. Turkiska ambassaden har fungerat som planeringsplats för hemliga möten för manifestationer mot folkmordet på armenier och kurder.

Det är ingen överdrift att påstå att Korutürk har skapat en hetsstämning mellan turkar, armenier, syrianer och kurder som i decennier levt i fred bredvid varandra i Sverige. Turkiska ambassaden har till exempel tvingat vissa svensk-turkiska föreningar att kontakta svenska politiker för att stoppa ett planerat minnesmonument för folkmordet på syrianer i Södertälje.

Den turkiska ambassadörens panturkiska lobbyverksamhet begränsar sig inte bara till i Sverige verksamma turkiska föreningar. Förra året hade ambassaden fräckheten att skicka ett brev till svensk-turkiska journalister i Sverige där man bad om upplysningar om en bok som kurdiske  KCK-ledaren Murat Karayilan  har skrivit.  Så sent som i mars hade Föreningen för utländska korrespondenter i Sverige (FPA) årsmöte. I samband med årsmötet försökte Korutürk styra pressföreningen för sina syften. Hon beordrade turkiska journalisten Osman Ikiz och Metin Altinisik att kandidera för en plats i FPA. Sen ringde hon till turkiska journalister för att de skulle delta i årsmötet och rösta på Osman Ikiz och Metin Altinisik.

Turkiska ambassaden lyckades tyvärr mobilisera turkiska journalister och Korutürks kandidater vann. Medan årsmötet pågick satt den turkiska ambassadören i residenset och väntade med spänning på besked. Efter omröstningen informerades hon av ”sina” kandidater på UD:s Pressrum. ”Segern är vår!” Svaret kom genast. Ambassadören Korutürk tackade för deras insatser.

Några veckor senare var det dags för de nyvalda ledamöterna att tacka den turkiska ambassadören. Metoden blev att viceordförande Osman Ikiz och styrelseledamoten Metin Altinisik arrangerade en propagandaresa med svenska och utlänska journalister till Turkiet. Resekostnaderna för hotell, flyg och andra omkostnader för 14 journalister betalades av turkiska staten.

Journalisterna besökte bla Turkiets EU-minister Egemen Bagis som vid flera tillfällen kallat  fängslade turkiska journalister för ”mördare”, ”terrorister”, ”rånare” och ”våldtäktsmän” i brittiska BBC. I strid mot journalistikens etik betalade de inbjudna 650 kronor per person för presenter åt Egemen Bagis och andra makthavare som dagligen kränker mänskliga rättigheter, press- och yttrande frihet.

Ett pressuppbåd mötte de 14 nedflugna journalisterna när dessa träffade Bagis. Ministern visade sitt förakt mot åsikts- och yttrandefriheten även inför 14 bjudna journalister. Som bekant dömdes den världskända pianisten Fazil Say för att denne retweetade några rader ur en dikt. Minister Bagis försvarade domen mot Say med motiveringen att ”man måste visa respekt för andras heligheter.”

Ingen av de 14 inbjudna journalisterna bemötte detta angrepp på yttrandefriheten. Dagen därpå kunde man se och läsa nyheter i turkisk media med rubriken ”Bagis har tagit emot en FPA delegation från Sverige”. Man kunde se bilder och filmer när Osman Ikiz gav och tog emot presenter. Bredvid honom stod den andra styrelseledamoten i FPA, Metin Altinisik.

AKP regeringen utnyttjade den svenska pressresan maximalt. Fortfarande kan man se bilder och artiklar om detta besök AKPs och regeringens hemsida: ”Bagis har tagit emot en FPA delegation från Sverige.”

Medan ”FPAs delegation” gav presenter till minister Bagis några kilometer bort inleddes världens största medierättegång mot 46 journalister. 26 av dem sitter bakom galler sedan länge.

Enligt internationella journalist organisationen CPJ innehar Turkiet världsrekord i antalet fängslade journalister-fler än Kina och Iran. Enligt Reporter utan gränser ligger världens största fängelse i Turkiet. Och RUGs pressfrihetsindex hamnar Turkiet på plats nummer 154 av samtliga 179 länder.

Mer än 2 000 journalister står för närvarande åtalade för att skrivit kritiska artiklar. 67 av de sitter i fängelse sedan många år. I augusti dömdes tolv turkiska journalister till långa fängelsestraff. Journalisten och politikern Tuncay Özkan dömdes till livstid fängelse och den kände turkiske journalisten och riksdagledamot Mustafa Balbay dömdes till 34 års fängelse. Många journalister avskedas för att ha kritiserat landets premiärminister Erdogan. AKP regeringen vägrar lämna sin fientliga attityd mot pressorganisationer. Många journalister får sparken för att de är medlemmar i Turkiska Journalistförbundet.

Här i Sverige kan inte turkiska staten avskeda, åtala eller fängsla kritiska svensk-turkiska journalister. Istället nekas dessa delta i möten, presskonferenser som anordnas av turkiska ambassaden. Kurdiska, armeniska och syrianska pressen är ännu mindre välkomna till dessa sammanhang. På pressträffen med Turkiets president Abdullah Gül på Grand Hotell i mars nekades jag och en syriansk journalist delta i pressmötet trots presskort och ackreditering på UD:s pressrum.

Den turkiska ambassaden skyr inga medel för att kontrollera bilden av Turkiet. Ambassaden vill styra pressorganisationer och förvandla de lobby organisationer åt turkiska regeringen precis som man har gjort i Turkiet.

Vad som är än mer skamligt är att vi har ”journalister” som gärna genomför detta uppdrag åt den turkiska ambassaden i Stockholm. Dessa fortsätter att försvara den skamliga resan som de organiserat tillsammans med turkiska ambassaden.

Jag tycker att resan strider mot de etiska reglerna för journalister, särskilt med tanke på att majoriteten av FPA:s styrelse deltog i Turkiet-resan. Förutom viceordföranden Osman Ikiz och sekreteraren Ewa Korolczuk även styrelseledamöterna Metin Altinisik och Irina Dergacheva var med resan.

För mig är det omöjligt att samarbeta med personer, som låtsas vara journalister men som i själva verket representerar turkiska ambassaden och försvarar den här resan.

 Därför lämnar jag min styrelseplats omedelbart.

Med vänliga hälsningar.

Murat Kuseyri

Stockholm, den 27 september 2013