OBS! Detta är arkiverade artiklar från en äldre version av Folket i Bilds webbplats. Gå till den aktuella webbplatsen!
KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!
SWISHA 50 KR TILL 1232240356,
SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS.
Sök i artikelarkivet
Över den stora, gula stenbyggnaden med trappa och pelare som vätter mot O’Connell Street Lower, inte långt från floden Liffey i Dublin 1, vajade ännu republikens trikolor i krutröken. Dånet av granatskott och knattret av maskingevärseld dränkte allt vardagligt ljud, samt befälens ordergivning och allt annat stridslarm. Det här var Dublins huvudpostkontor (GPO). Från trapporna hade republikens provosoriska revolutionära regering nyligen deklamerat den iriska självständighetsförklaringen. Det hade skett Påskmåndagen 1916 . Bland de iriska, mer eller mindre, kanoniserade manliga rebellerna kämpade även kvinnliga republikaner. Även själständighetsdeklarationen i sig hade ett radikalt jämstäldhetsbudskap.
I Köpenhamn talar man numera om Ground 69,. Inget alls skvallrar lätngre om att platsen på jagtvej 69 en gång hyste ett av arbetarrörelsens viktigaste folkets hus. På platsen arrangerade den Andra internationalen under sensommaren, den 26 augusti, 1910 en internationell kvinnokonferens. Till Köpenham hade den tyska kommunisten och femimisten, den legendariska Clara Zetkin rest, där fanns även spartakisten Rosa Luxemburg. Tillsammans med 130 kvinnor från 16 länder beslutade de att en internationell kvinnokamps dag skulle initieras, man beslutade även grunda ett Kvindeligt Arbejderforbund.
Foto: Clara Zetkin och Rosa Luxemburg 1910
Rolf Karlman skriver om en rebellisk stadsdel av Tammerfors, som numera bebos av kulturarbetare
Bruce Springsteen planerar en konsert i sommar i Israel. Om den blir av är det ett slag rakt i ansiktet på den palestinska icke-våldsrörelsen, som enträget bett oss att med bojkotter och sanktioner förmå Israel att avsluta ockupationen av palestinskt land och låta den palestinska staten leva. En konsert i Tel Aviv kan hur som helst inte besökas av palestinierna på Västbanken – de får helt enkelt inte tillstånd att resa dit...
Kampanjen mot Israels illegala ockupationspolitik, BDS (Bojkott, Desinvesteringar och Sanktioner) blir alltmer framgångsrik. Det blir uppenbart sedan den israeliska högern sedan något år har sjösatt en anti-BDS-kampanj.
Jag läser följande i Berliner Zeitung från 9 februari 2016:
Mer än var fjärde tysk anser enligt en opinionsundersökning att det är motiverat att med vapenvåld hindra obeväpnade flyktingar att komma över gränsen
Efter attackerna i Paris 2015 har Frankrike framställts som frihetens, jämlikhetens och broderskapets hemland, en garant för tolerans och solidaritet. Då bör man minnas Algeriets kamp mot den franska kolonialismen – ett frihetskrig som blev bland de blodigaste i Afrika. De algerier som bodde i Frankrike stödde aktivt befrielsekampen. Den 17 oktober 1961, samtidigt som befrielsekampen nådde en kulmen, genomförde polisen en organiserad massaker på algeriska demonstranter i Paris. Vissa kastades från broar efter att ha blivit slagna medvetslösa, andra dödades på gården vid Paris polishögkvarter efter att ha gripits och körts dit i polisbussar. Uppemot 200 människor dödades och ännu fler rapporterades som saknade. I denna artikel belyser Nils Andersson förspelet till massakern.
Spänningen ökar åter kring den av Israel avspärrade och blockerade Gazaremsan. Israel har placerat tungt artilleri på gränsen och attackerar dagligen både palestinska bönder och fiskare som försöker att, trots alla bedrövliga förhållanden, ändå tjäna sitt uppehälle. Vad är på gång?
