{jcomments on}Men vi ångrar inte att vi gick in från Vattentorget vid Växjösjön till IOGT-NTO:s lokal för att lyssna till Mario Sousas anförande om händelseutvecklingen i Ukraina.
Mario Sousa växte upp i Portugal, deserterade från Salazarregimens kolonialkrig i Afrika och tog sin tillflykt till Sverige i början av 1970-talet. Han arbetar som busschaufför i Uppsala där han också är känd företrädare för Kommunistiska Partiet.
Han har betydande erfarenheter och kunskaper i bagaget. På 90-talet skrev han ”Historien om den europeiska slavhandeln från Afrika” med underrubriken: ”Slavhandeln och rasismen som kapitalismens vagga”.
Marios intresse för Sovjetunionen resulterade i publikationer: ”Sanningen som kom bort” behandlar demoniseringen av Sovjetunionen under Stalins ledarskap i ljuset av forskningsmaterial som offentliggjordes på 1990-talet. Och ”Sovjetunionens seger i andra världskriget” – hur Sovjetunionen räddade mänskligheten från nazismens barbari.
Ämnet för kvällen var Ukraina, ett land som rysktalande Mario Sousa rest i och har lokala kontakter i via sin hustru som kommer från Odessa.
Berättelsen börjar med hur västmakter, särskilt USA, sökt ta kontroll över Ukraina i drygt tjugo år genom att blanda sig i landets inre angelägenheter bland annat genom NGO-er sponsrade av State Department/CIA och finansmän som George Soros. Och hur de, sedan de misslyckats, övergick till att organisera en väpnad statskupp mot det folkvalda styret.
Ukraina är strategiskt viktigt för krigsorganisationen Nato som uppmarschområde mot Ryssland och för EU på grund av rikedomarna och marknaden.
Mario beskriver konkret hur fascister genom statskuppen 22 februari 2014 erövrade ledande poster inom militär, polis och rättsväsende och hur myndigheterna i samverkan med de fascistiska partierna organiserade en våg av terror och repression.
Det födde motstånd. Krim beslutade efter en folkomröstning att ansöka om att uppgå i Ryska federationen. Jättelika demonstrationer genomfördes över stora delar av landet.
I Donbass krävde folket regionalt självstyre. Juntan i Kiev gick till militär offensiv. Bombningar och blockader där svält användes som vapen resulterade i en stor flyktingvåg till Ryssland och tusentals döda.
Men juntans soldater deserterade i stor omfattning och ville inte slåss mot sina bröder. De lämnade vapen efter sig. Juntan gick mot militärt nederlag.
Opinionen i länder som Tyskland och Frankrike fruktade att eskalering av kriget och sanktionerna kunde få förödande konsekvenser för Europa vilket bidrog till att dessa staters ledningar ställde sig bakom Putins fredsinitiativ i form av Minskavtalet.
Nu gör USA och Kanada sitt bästa för att torpedera Minskavtalet genom att skicka vapen och militär till den krigiska juntan i Kiev. Hur ska detta sluta?
Efter att ha hört Marios engagerade framställning i två timmar var det bestående intrycket att ”våra” media svikit plikten att informera oss om denna farliga utveckling i ett europeiskt land: Hur nyliberal konservatism går armkrok med öppen fascism. Och att ”våra” politiker, och det är ingen skillnad på Carl Bild och Margot Wallström, stödjer detta olycksbådande äktenskap.
Ingen officiell svensk kritik riktas mot det USA-ledda sabotaget mot fredsansträngningarna. Regeringen i det tidigare som fredsälskande kända Sverige som förvandlats till ett av de mest krigsaktivistiska länderna i världen kunde ju ställt sig på de europeiska stormakternas sida och stött fredsansträngningarna i Minsk.
Fredsopinionen i Sverige är svag och impotent. Det som kallar sig vänster verkar ha annat för sig än att engagera sig i världsfreden. Och när dess ledare säger något hamnar de på imperialismens ståndpunkt. Minns Libyen, Syrien och nu trupp till Irak och ”allt är Putins fel” i Ukraina.
Men Mario Sousa är ändå hoppfull. Han avslutar med att visa bilder från en stor demonstration i Odessa ett år efter massakern i Fackföreningarnas hus. Trots blodbadet som skulle skrämma folket till tystnad demonstrerar tusentals modigt i Odessa.
Gå och lyssna på Mario Sousa när han framträder runt om i landet och berättar om vad som händer i Ukraina.