Särskilt uppehåller sig Parry vid Ukrainas nazistiska arv och väst inblandning i händelseförloppet. De händelser som Parry diskuterar rör sig från prickskyttarna vid Maidan-torget via den nykonservativa västliga kampanjen mot Putin: hur amerikanerna effektiv tystade uppgifterna om att Kiev använder nazistiska paramilitära förband som spjutspets. Folkomröstningen och annekteringen av Krim. Mordbranden i Odessas fackföreningshus. Samt den omdiskuterade nedskjutningen av Malaysia Airlines Flight 17 och slutligen de nazistiska paramilitära förbandens illdåd. Parry ger oss en inblick bakom propagandakulisserna om vad som verkligen hänt under Ukrainakrisen.

Parrys analyserar främst de förhållanden som Obama-administrationen använt för sitt okritiska ställningstagande för Kiev-regimen. Han hör Washingtons krigstrummor eka det nykonservativa budskap som hörts vid tidigare amerikanska kampanjer mot Syrien och Libyen. De leds av samma kör hökar som sjöng under George W Bush.

Men med tanke på Washingtons politiska betydelse inte minst för medierapporteringen här i Sverige är det just denna vinkel välkommen. Här i Sverige minns några att förre utrikesministern Carl Bildt hade mage att jämföra Lech Walęsas strejk i Gdansk med ett Maidan-torg där allt flera nazister från Högra sektorn och Svoboda deltog i barrikadbyggena.

Liksom i Parrys USA så stämde många europeiska medier, exempelvis svenska medier in i den bild nykonservativa Carl Bildt torgförde; den ukrainska kuppen leddes i själva verket av demokrater och inte fascister. Fastän exempelvis Svoboda tills nyligen använde en svastika-liknande symbol i sin fana och SS-symbolen varghaken ingår i Högra sektorns Azovsbataljons vapenmärke. Inte ens att svenska nazister från bland annat Svenskarnas parti strider som legosoldater i Azovbataljonen har fått svenska medierna att backa. Kiev-regimen är demokratisk tycks man mena, och låtsas inte se eller höra vad högra sektorns företrädare säger; bland annat har man hyllat Adolf Hitler och Ukrainas vapen-ss-division Galizien, eller de symboler som används.

 I exempelvis Kvällsposten den 15 januari kunde man i ett gråtmilt reportage läsa om "Leo från Skåne blev soldat - dog i Ukraina." Det framgår inte alls av artikeln att Leo var nazist, och inte heller att Azovbataljonen är nazistisk. Istället kallas de högerextremistiska och det först långt ned i texten. Nu stupade heller inte "Leo" i strid som man kanske kan tro då man läser rubriken utan i en trafikolycka. På samma vis tycks det undgått svensk mainstreammedia att nazisten Andreas Carlsson som är efterlyst för mordförsök på de feministiska aktivisterna i Malmö, den 8 mars nu strider i ett nazistiskt förband i Ukraina.

Den som läser Parrys kan heller inte undgå att se hur vissa svenska politiker och medier springer i den amerikanska konservativa högerns ledband. Det dröjde exempelvis länge innan våra medier rapporterade om det som verkligen hände i Odessas fackföreningshus. Huset stacks i brand av nazistiska aktivister. I huset fanns civila som sökt skydd under striderna. Då de försökte utrymma byggnaderna så klubbades de helt sonika ned. Ett fyrtiotal av dem dödades.

På det viset utgör Parrys bok en nyttig läsning. Den visar hur homogent västliga medier och borgerliga statsmän och tankesmedjor basunerar ut en kraftigt förenklad, nära nog binär bild av verkligheten. Världen har kommit att likna en Starwars-film med goda jediriddare för demokratin som strider mot elaka stormtroopers, ledda av den onda Dart Vader (Viktor Janukovytj) och den ondare Kejsar Palpatine (Putin). Medan centrala moment förtigs eller tonas ned. Det är särskilt tyst om de amerikanska nykonservativas och om de ukrainska nazisternas roll i konflikten. Och ännu saknas helt en analys av varför Carl Bildt varit så noga med att kalla ukrainska nazister för demokrater.

Mera om Ukraina i Helsingborg