Det saknas dock något i debatten. Hur stort är problemet med terrorism och vilka former är mest utbredda i Sverige och andra delar av världen? Vilka är de underliggande orsakerna? Delar av detta har nämnts men inte analyserat på ett acceptabelt sätt.

För att få fakta om omfattning, utbredning, typer och orsaker bör man gå till de ingående studier som faktiskt finns. Europol (EU:s polismyndighet) gör sedan 2007 sammanställningar av terrorbrott och arresteringar i EU-länder. Det finns en studie från University of Chicago som studerat vad som legat bakom de över 2000 självmordsbombningar som genomförts under perioden 1980-2009 i hela världen.

Den bild man får i dessa skrifter är helt annorlunda än det intryck som ges av den samlade bilden av vad svensk press har haft att bjuda på veckan efter attentatet i Stockholm den 11/12. Pressen har bidragit till att sprida den rädsla som terroristerna vill skapa.

Religiös fundamentalism ligger inte bakom flertalet fall av självmordsbombningar i världen fastslår Chicagostudien. Det är ockupationer och inbördes strider som ligger bakom de allra flesta.

Av de terrorattentat som Europol listat i sin årliga skrift kan man se att de attentat som är kopplade till separatiströrelser i EU-länder som helt dominerar. Storbritannien ingår inte eftersom de har ett annat upplägg på sin statistik. Av totalt 294 attentat klassas 237 som separatistiska, dvs. 81 %. De attentat som klassas som islamistiskt var 1, dvs. 0,34 %. Det var inte ett tillfälligt lågt värde år 2009. Det totala antalet attentat i EU-länderna, utom Storbritannien, var 1316 under 2007-9 och det sammanlagda antalet som klassats som islamistiska var 3, dvs. 0,23 %. Under dessa tre år var det inget attentat i Sverige. De tre islamistiska brotten begicks i Danmark och Tyskland 2007 och Italien 2009.

En annan intressant observation man kan göra i Europols rapport är att antalet attentat minskade så att de 2009 var ungefär hälften av vad de var 2007. I övriga världen där bl.a. USA och EU-länder krigar har terrordåden enbart i form av självmordsbombningar ökat från 3 per år under 1980-talet till 300 per år under perioden 2004-9. I Afghanistan fördubblades antalet terrorattacker mellan 2008 och 2009. Observera att då ingår attacker mot militära mål som normalt inte räknas som terrorism. 

De brott som begåtts av, enligt Europols indelning, vänsterextrema (i stort sett bara i Spanien och Grekland) , högerextrema (ett fåtal), och ”enfråge”-grupper (bl.a. djurrättsaktivister, ett fåtal) summerar till 47 under 2009 och antalet arresterade under samma år var 53. Motsvarande siffror för islamister var 1 respektive 110. Det kan bero på att de brott som begås av islamister är grövre än de som klassas i de tre ovan nämnda kategorierna eller att polisen riktar in sin spaning på islamister och att de därmed lyckats förhindra ett antal brott. Det kan också bero på att kravet på misstanke och bevisbörda är väsentligt lägre för personer som kommer från Mellanöstern än för personer som har sina rötter i nordliga länder. Jag är böjd att tro på alla tre förklaringar, men med en klar övervikt för den senare. 

Bland de länder med konflikter och terrororganisationer utanför Europa som influerar aktiviteter relaterade till terrorism i Europa, nämner Europol Afghanistan, Algeriet, Irak, Jemen, Pakistan och Somalia. Det är inte svårt att se att det i stort sett är länder där USA blandat sig i på ett ”mer omfattande sätt”. Observera att länder som har stora grupper av flyktingar i Sverige och övriga Europa, Palestina/Israel och Iran, inte nämns i det sammanhanget.

Så långt är det fråga om sammanställning av fakta i Europols rapport. När de sedan drar slutsatser i 11 punkter rör 2 st. allmänna iakttagelser, 3 st. tekniska aspekter, 1 st. övriga typer och 5 st. islamistiska hot (i några nämns även separatistiska). Här kommer uppenbarligen de politiska bedömningarna in. Fakta som presenteras ger inte stöd för denna tämligen ensidiga inriktning mot hotet från islamistiska grupper.

Det kan vara så att Europol inser att så länge flertalet EU-länder deltar i kriget i Afghanistan föreligger ett hot mot just dessa länder, men det diskuteras inte öppet i rapporten. Det tas bara upp som motiv som islamister använder sig av och då talas det om ”militär närvaro” inte om ockupation eller brott mot FN-stadgan och krigets lagar. Det är inte bara terrorism som begås av enskilda eller små grupper som är lagbrott, även terrorhandlingar som begås av stater är lagbrott. USA har t.ex. brutit de flesta exempel på terrorhandlingar som definieras i EU:s ”Council Framework Decision” om bekämpande av terrorism (2002).

-------

Detta inlägg publicerades i Fria Tidningen den 24/12 2010 under en annan rubrik. Läs mer av Lars Drake på http://drakbett.wordpress.com.