Hej kära kamrater och syrienvänner! Jag är glad att se att så många är här. I början, när jag deltog i sådana här demonstrationer, för mer än ett och ett halvt år sedan, var det bara arabisktalande som kom. Förutom jag själv och några andra. Men medvetandet om vad som händer i Syrien ökar. Vårt arbete har burit frukt. Den sista tiden tycker jag att det känns som att ett genombrott håller på att ske. Stora delar av den svenska, antiimperialistiska miljön, har förstått att den officiella bilden av konflikten i Syrien är felaktig.

Man ska heller inte underskatta Facebook. Det finns de som tycker att Facebook inte är tillräckligt fint. Men jag tycker att det är ett bra redskap. Tack vare Facebook har jag fått kontakt med människor som jag aldrig skulle ha träffat annars. För omkring ett år sedan skapade jag en syriengrupp som i dagsläget har lite under 700 medlemmar, och det är en mycket aktiv grupp. Det är knappt jag hinner med att följa flödet. I den gruppen försöker vi följa vad som händer inom syrienaktivismen i hela riket. Medlemmarna lägger ut bilder, videoklipp och rapporter. När jag kommer hem i ikväll ska jag till exempel lägga ut bilder från den här demonstrationen, som kan inspirera andra. Gruppen heter ”Vi är emot imperialistisk inblandning i Syrien”. Ni som är här bör ansluta er. Om inte annat för att få se bilderna!

Men det har också skett ett genombrott i medierna. Allt mer information börjar sippra igenom nätet. Ju längre tiden går desto mer framträder oppositionens fula sidor. Den senaste massakern på 28 obeväpnade, tillfångatagna soldater, fick uppmärksamhet i etablissemangsmedier. Detta är bara ett av många brott, som aldrig kommer upp till ytan. Det vet vi som är engagerade i frågan och följer nyhetsflödet. Men det som har kommit fram hittills är tillräckligt komprometterande. Det är numera nästan omöjligt att beskriva upproret som en ”demokratirörelse”, som man helt fräckt gjorde i början.

Den väpnade oppositionen i Syrien domineras av fundamentalister, som den syriska poeten Adonis kallar ”rena fascister”. Det är ett faktum. I sina egna uttalanden och i intervjuer säger upprorsmännen på marken att de utkämpar ett religiöst krig. Och det är inte bara retorik. De vill avskaffa den syriska staten för att den är för tolerant och för liberal i religionsfrågor.

Adonis, den syriske poeten som alltid påtalas i nobelpris- sammanhang, är en kritiker av systemet i Syrien. Men han är en ännu starkare kritiker av den syriska oppositionen. Även den icke-militanta oppositionen, som herrarna i det så kallade Syriens nationella råd, domineras av det Muslimska brödraskapet. De är inte intresserade av ett samhälle som är tolerant i religionsfrågor. ”Jag stödjer inte oppositionen”, säger Adonis, klart och tydligt. Denna opposition kommer att skapa en diktatur mycket värre än den nuvarande, säger han.

I sin bok Drömmen om Damaskus skriver syrienexperten Aron Lund: ”Religionsfriheten är mer omfattande i Syrien än i nästan något annat arabiskt land”. Syrien var ett av få länder i Mellanöstern där kristna kände sig trygga och accepterade som likvärdiga medborgare med muslimer. Man hade inte religion inskriven på sina id-kort. Alla var syrier.

Syriens mufti, vår mufti, Ahmad Hassoun (mufti motsvarar ungefär ärkebiskop) har sagt att i Syrien är en moské en kyrka och en kyrka en moské. Han deltar i ekumeniska gudstjänster. Detta är unikt i en tid i Mellanöstern som präglas av fundamentalism och sekteristisk hat. Han har också sagt: Jag är både sunni och shia. De kompletterar varandra. Det är denna andra av tolerans, denna fredliga samexistens, som det fundamentalistiska upproret vill förstöra.

För vad säger Ahmad Hassouns kollega, muftin i Saudiarabien? Deras religiösa ledare, som står bakom skranket där borta och väsnas. Han har sagt att alla kyrkor måste förstöras. De får inte ens existera några kyrkor. Detta är alltså Saudiarabien, som finansierar och beväpnar upprorsmännen i Syrien. Detta är deras världsbild. Till er som står där borta och skriker det muslimska brödraskapets och salafiternas sekteristiska slagord vill jag säga: ”Vi kommer att befria Mecka innan ni har befriat Syrien!”

Nyligen sade Hillary Clinton att hon inte var nöjd med den befintliga oppositionen. Vad göra? Ja, då möblerar vi om den. Så lite har syrierna i denna opposition att säga till om. Det är USA som bestämmer i slutändan. Utan USA:s inblandning skulle vi inte ha något inbördeskrig idag.

USA:s agenda är överordnad rebellgruppernas. Dessa strider för olika saker. De flesta för fundamentalistiska tolkningar av islam, för att staten är ”otrogen”, och för att de hellre vill ha ett intolerant talibansamhälle. Men vad de än strider för så betyder det föga. Resultatet blir till USA-imperialismens fördel. Jihadkrigarna på marken är bara kanonmat. USA kommer aldrig att tillåta en ny regim i Damaskus, fundamentalistisk eller ej, som går emot deras intressen.

Med tanke på de makter vi har mot oss, hela västvärlden och alla de reaktionära arabiska staterna, med alla deras pengar och politiska makt, har vi gjort framsteg. Idag finns det tusentals människor i Sverige som ändrat åsikt om Syrien, och de kommer att bli fler. Tack, kamrater och väl kämpat!

Ash-shaab yurid isqat al-ikhwanjie!

Ash-shaab yurid isqat as-salafiyye!

(Folket vill se det muslimska brödraskapet falla!)

(Folket vill se salafismen falla!)