Redan 1996 kritiserades Israel av Amnesty International för att på ett systematiskt sätt använda tortyr vid förhör av fångar. I ett beslut i Israels högsta domstol i september 1999 förbjöds flera former av tortyr, men samtidigt lämnades dörren öppen för att under särskilda omständigheter, »nödsituationer«, använda förbjudna metoder för att avvärja »tickande bomber« [2].
I maj 2012 satt närmare 5 000 palestinska fångar i israeliska fängelser, nio kvinnor och 190 barn. De flesta av barnen var dömda för stenkastning mot israeliska soldater och militärfordon. Nio av fångarna var palestinska parlamentariker, utsedda i allmänna och demokratiska val. 320 fångar hölls i »administrativt förvar«, utan rättegång eller dom.
Enligt PCATI utsätts de flesta fångar fortfarande för tortyr och misshandel. Man använder ögonbindlar och handfängsel, sätter fångar i plågsamma kroppsställningar, använder sparkar och slag, extrem värme och kyla, påträngande ljud och ljus, sömndeprivation och kränkningar som att spotta på eller dra fången i håret. Det israeliska fängelsesystemet använder sig också frikostigt av internering i isoleringscell, utan möjlighet till besök av anhöriga och advokater, och nyligen har en hungerstrejk bland fångarna genomförts i protest mot förhållandena [1].
Sedan år 2001 har PCATI följt upp över 700 fall av anmälningar rörande tortyr av fångar. I de flesta fall har myndigheterna helt enkelt förnekat att tortyr förekommit. I en mindre del av ärendena, ungefär 15 procent, har man erkänt övergrepp men motiverat detta med »nödvärn«. Inte ett enda fall har lett till någon rättslig påföljd [2].
FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning [3], som Israel undertecknat, stadgar att »Inga som helst särskilda omständigheter, vare sig krigstillstånd eller krigshot, inre politisk instabilitet eller annan allmän nödsituation får anföras för att rättfärdiga tortyr« (artikel 2) [3].
World Medical Association (WMA) slog i sin Tokyodeklaration [4] fast att läkare inte ska »uppmuntra, tolerera eller deltaga i tortyr« (artikel 1) och inte heller »tillhandahålla förutsättningar, instrument, substanser eller kunskap för att underlätta sådan verksamhet» (artikel 2). Vidare ska man vara »särskilt noga med att garantera konfidentialitet kring all personlig medicinsk information« (artikel 3) [4].
Det israeliska läkarförbundet, IMA, som är medlem i WMA, har haft gott om tid på sig att komma till rätta med missförhållandena och leva upp till den standard man själv anger på sin hemsida om att inte delta i någon användning av tortyr, grymhet eller förnedring av en annan människa oavsett vad denne gjort, anklagelserna mot honom eller hans övertygelse. När så inte skett är det dags att agera.
Sveriges läkarförbund måste kräva av sin israeliska motsvarighet att man genast sätter stopp för läkares medverkan i tortyr och vidtar trovärdiga åtgärder för att få dem som är inblandade i verksamheten lagförda. Initiativ bör tas för att tills vidare suspendera IMA från WMA. Vetenskapliga sammankomster i Israel bör inte besökas av svenska läkare, och Israel inte inbjudas till medicinska sammankomster i Sverige.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Jag är sedan många år engagerad i Palestinakonflikten, hela tiden med FN:s hållning i frågan som utgångspunkt, har rest och tidvis bott i Mellanöstern, men har inte någon ansvarsposition i Palestinagrupperna eller någon annan organisation.