Bryt tystnaden om Bradley Manning
Bradley Manning, den unge informationsanalytiker som USA:s regering nu hållit fängslad sedan 2010. Utan rättegång. Han är “whistleblowern” som har suttit isolerad under tortyrliknande förhållanden, i väntan på krigsrätt. Ledande amerikanska politiker kräver att han avrättas. FN:s tortyrrapportör Juan Méndez har flera gånger begärt att få träffa honom, men fått nej. De brott mot mänskliga rättigheter och de krigsbrott han avslöjade har fått stora politiska, men små juridiska konsekvenser – utom för avslöjaren själv.
De hemliga dokumenten Bradley Manning läckte till Wikileaks avslöjade krigsbrott och brott mot FN-stadgan i Irak och Afghanistan. Avslöjandena om USA:s samarbete med korrupta diktatorer gav fart åt demokratirörelser i länder som Tunisien och Egypten. De bidrog t ex till att den oskyldigt fängslade och torterade Ahmed Agiza frigavs och i dagarna kan få komma tillbaks till sin familj i Sverige. De dokument som Wikileaks avslöjade visade också att USA hela tiden visste att svensken Mehdi Ghezali, som satt 2,5 år utan rättegång på Guantanamo, utan ens en ursäkt och än mindre ett skadestånd, inte var terrorist.
Dessa dokument borde aldrig ha undanhållits offentligheten. Att avslöja krigsbrott – som i filmen som visar hur amerikanska soldater i Irak sköt journalister från Reuters – borde vara en plikt för alla. Den som fängslas för detta är en politisk fånge. Att fängsla avslöjaren av brott, men låta de högt uppsatta brottslingarna gå fria, rimmar illa med begreppet rättstat. Men det är vad USAs regering nu gör, trots många amerikaners protester.
Att kalla avslöjandena “hjälp åt fienden” är patetiskt – det är ju brotten som är hjälp åt “fienden”. Det innebär att yttrande- och meddelarfriheten om nationens brott avskaffas i krig och USA tycks ständigt behöva vara i krig.
Nu i september sägs det att den ständigt uppskjutna rättegången mot Bradley Manning ska starta. Medborgare och media i hela världen står i stor tacksamhetsskuld till Wikileaks källa. Han borde hedras – inte torteras. Men varken Publicistklubben, Journalistförbundet eller ens Amnesty International har krävt att han ska friges.
Det är hög tid att bryta tystnaden om en av vår tids hjältar.