Håpas du trifs bra i fengelset

Susanna Alakoski

Albert Bonniers Förlag

Susanna Alakoskis första roman Svinalängorna fick Augustpriset 2006. Jag är lustläsare, och den boken var av det slaget att jag inte kunde lägga den ifrån mig innan jag läst den till slut. Här kom en författare som kunde berätta om ett stort ämne, om det från Finland invandrade arbetsfolket. Allt genom en ung flickas ögon.

Nu har Alakoski gett ut sin andra roman som belyser ett särskilt ämne i exoden. Spriten och drogerna.

När jag läste de första recensionerna av Håpas du trifs bra i fengelset blev jag fundersam. Romanen behandlades som ett enkelt bidrag till socialsvängslitteraturen. Konstigt tyckte jag.

Romanen börjar som en skildring av medberoendeproblematiken. Huvudpersonen Annis bror, Sami, har gått ner sig i knarkträsket, åtföljt av brottslighet och elände. Hon har kallats till en anhörigvecka som är hemsk. Hatkänslorna bryter fram. Alla dessa år av svikna löften. Om man slutade läsa efter första kapitlet, skulle det hela vara ointressant.

Men det slutar inte där. Samis och Annis liv målas upp. Barn i en inflyttad finsk familj. Fattigdomen i familjen, som lever längst ner i arbetarklassen, innebär förstås inte svält, men svårigheter av det slag som syns tydligast genom barnets ögon. Alkoholen som slår sönder familjen. Sami som ramlar ner i träsket medan Anni tar sig ut och skaffar sig en utbildning, arbete och en alldeles vanlig familj.

Det var samma storartade läsupplevelse som Svinalängorna, en fortsättning på något jag tror kan bli en stor serie samtidsromaner med Sverige och Finland i bakgrunden. Ingenting är förutbestämt och knarkare kan självläka. Nils Bejerot påpekade en gång att de som lever i 40-50 år ofta gör så. Det är helt enkelt för arbetsamt att hålla på. Och detta blir en försoningsprocess som inträffar i Samis och Annis liv.

Det stora är att Alakoski förbinder alkoholen och knarket och brotten till samhällsförhållanden – till klassförhållanden – utan att förfalla till att göra individerna oansvariga. Ansvaret finns, men klassförhållandena finns också.

Liksom kärleken.

Jag väntar med spänning på nästa roman av Alakoski.

4/10