Här skärskådas och görs för mig som amatör begriplig varje kameravinkel och -åkning. Beskrivningarna av närbilder, panorama och färger inrymmer både teknikens utveckling och influenser mellan länder och regissörer. Och framförallt slås jag av den självklarhet med vilken han placerar filmen i dess samhälleliga sammanhang.
Här skildras på lika stort allvar inte bara Hollywood och europeisk film: Indien, Kina, Japan, Afrika, Sovjetunionen, Östeuropa och Latinamerika ges sin rättmätiga plats, på 1950-talet mot bakgrund av koloniernas frigörelse. Cousins lyckas till och med få med den alliansfria rörelsen och Bandungkonferensen på ett hörn.
Och jag får (precis som när vi såg den svenska serien Bergmans video i vintras, som för övrigt knappast handlade om Bergman) lust att skaffa och se varenda film som skildras.
En liten avmattning tycker jag mig känna mot slutet, den rörliga bilden lever som aldrig förr och svämmar över vår vardag, men filmen som massmedium – på stora dukar inför stora grupper av åskådare – hade kanske sin storhetstid under 1900-talets mitt.
