Även Hälsodepartementet och Kubas regim är emot att han ska kunna jobba som artist. När den svenska musikproducenten Michel Miglis tar sig an honom tror El Medico att han äntligen ska kunna inleda en musik karriär.
Deras första samarbete blir en otrolig succe. Låten ”Chupa Chupa” slår sig in på topplistorna över hela världen. När Warner Music ser att den rappande doktorn ligger 3:a i Japan, 2:a i Spanien och på tio i topplistan i hela Europa så förbereder de en massiv turné med reklam över hela Europa och ordnar så att han blir förband åt Sean Paul.
Men besvikelsen blir stor när han nekas utresevisum. Men det blir om möjligt värre efteråt, nu har han inte bara sin mor och revolutionen emot sig, utan även den globala musik koncernen Warner Music som försöker krama ur de sista pengarna på sin investering. De - tillsammans med Michel Miglis exploaterar honom som den sexiga doktorn genom att sälja ”porriga” ringsignaler och videoklipp. För att kunna få göra vad han innerst inne vill så är han tvungen att göra en kompromiss, både med de kapitalistiska marknadskrafterna och det Revolutionära Kuba.
Festivaler - Citat
Filmen El Medico The Cubaton Story har sin svenska premiär den 2:a November 2012 på SF:s biografer i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Piteå, Malmö, Uppsala, Umeå, Örebro, Västerås. Den har tidigare visats på de prestige fyllda A-films festivalerna i Busan och Mar Del Plata samt varit öppningsfilm på Doc Point. Filmen har tävlat i Göteborg Film Festival, South By Southwest FF, Santa Barbara FF, Philadelphia FF, Cph-Dox, Black Night FF, Dorf FF, Epos FF, One World FF, London FF, Afi FF samt vunnit pris som bästa dokumentär på New York Latin Film Festival.
Som Öppningsfilm i Doc Pint omnämdes filmen av Immo Mihelson i Tallin.nett som ”Buena Vistas Social Clubs Younger Broter, plesantly without Wim Wenders nostalgia but with a young Vibrant magic Musical touch.
Jae Seok Yun at the Pressarian, called it ”a Masterpiece” after the screening in Busan Film Festival.
Tobias Åkerlund på Göteborgs filmfestival skrev att han ”den var oförglömlig och att han dansade ut ur salongen”.
Vanessa Erazo skrev på Indie Wire att ”Filmen om El Medico kommer så nära in på kubanernas liv som ingen dokumentär tidigare lyckats med”.
Frågor Daniel Fridell
Varför gjorde du denna dokumentär?
Hade du frågat mig för sju år sedan så hade du fått ett helt annat svar än det du får nu. När jag först blev tillfrågad av Michel Miglis att göra en film om honom så såg jag framför mig ett par sköna veckor med sol och rom. Men ganska snart så insåg jag tyvärr att det inte fanns tid och plats för detta, historien var för intressant och det var för bråttom att börja filma och finansiera filmen för att kunna ha någon semester. Nu skulle jag nog svara att jag gjorde den för att stoppa sådana som jag, efter ett par veckor på Kuba så kände jag att jag med mina västerländska pengar fick så mycket makt där, och kände att snart, när den stora turistboomen och de stora företagen väller in så kommer den underbara kubanska kulturen snart vara ett minne blott. En del av sanningen är ju också att människorna, kulturen, karaktärerna och huvudkonflikten, storyn i filmen är så jävla intressanta, så det är liksom som när man blir kär, har man väl börjat filma, blivit förälskad så kan man ju inte bara sluta förrän ”in the bitter end”, där befinner jag mig nu, då det är dags att göra skiljsmässa med filmen och gå vidare mot nya äventyr.
Vad tycker du om Kuba och deras politik?
Jag tycker det är ett fantastiskt land, med en storartad kultur. Som uppvuxen i ett Socialdemokratiskt Sverige så kan jag känna igen mig i mycket av deras samhälle. Det finns många likheter till hur Sverige var för 20-30 år sedan. De står inför en övergångs period till en verklighet delvis styrd av marknaden nu, som är särskilt intressant, hoppas de hanterar det bättre än vi gjorde. De har många problem precis som många andra länder, men jag tycker man skall vara försiktig med att kritisera dem med en ”veta bättre” attityd.
Hur var det att filma på Kuba?
Inspelningen var ett livsfarligt härligt kaos som jag alltid kommer att vara glad för att jag upplevt. Ena dagen kunde man bli hotad till livet och jagad genom djungeln för att man var en yankee och nästa dag satt man och drack rom med Che Guevaras ättlingar, de mötena med de gamla revolutionärerna, de unga smärtsamt duktiga salsa dansarna, nattliga jam sessions med gamla Buena Vista social club medlemmar och nya reggaeton rappare och gästfriheten hos de fattiga människorna i Sierra Maestra slår nästan allt jag varit med om tidigare.
Vad hoppas du uppnå med filmen?
Ingenting, min drivkraft är mer egoistisk, det tillfredsställer mig helt enkelt att se andras reaktioner av mina filmer, kanske ett hävdelsebehov för at jag inte syntes som liten, eller bara något mänskligt, lusten att lyckas röra vid andras sinnen lite grann. Inte för att jag är bättre, men kanske vore det skönt om någon uppfattar storheten med kubansk kultur och kan se den, uppleva den, använda sig av den i en annan förpackning än det Warner Music gjorde med El Medico.
Filmen är filmad på både 35mm, Hd, Dv samt med mobilkameror, varför?
Både ekonomiska och produktionsmässiga problem ledde till det. Att göra dokumentärfilm är som en fest på vatten och bröd, alltid dålig likviditet och försenade räkningar, så vi tog de kameror vi hittade eller kunde låna ihop, sedan var det ju inte helt enkelt att få tillstånd att filma på Kuba, så då kanske det var enklare och mindre uppseendeväckande om vi filmade med en mobiltelefon, eller en liten super8 kamera, men jag tycker det håller ihop, trots sin spretighet.
Om Daniel Fridell
Detta är Daniel Fridells första dokumentär, Tidigare har han gjort sig känd för sina Guldbaggebelönade drama filmer ”Under Ytan” och ”Säg att du älskar mig”, komedier som ”En Klass för sig” och ”Dubbel-8” men även ungdoms kult filmerna ”Sökarna” och ”30: November”. Just nu förbereder han sig för en ny drama film, ”A Private Story” om Porrkungen Berth Milton Juniors liv.
Om människorna i filmen
El Medico
El Medico, Raynier Casamayor föddes 195 i Santiago De Cuba, han tog sina första toner iförd militär uniform på Militär högskolan Camilo Cienfuegos där han utbildade sig till läkare. Hans första låt handlade om den dödsdömde amerikanske fången ”Shakka Sankoffa” som avrättades av Guvernör Bush år 2000. Under sitt arbete som doktor i en klinik i Sierra Maestra blev han kontaktad av den svenska musikproducenten Michel Miglis som hade ett kontrakt med Warner Music för att kommersialisera Kubansk musik. Till en början gick allt bra och deras första samarbete blev en hit. Men för El Medico börjar problemet hopa sig när hans mor, kommunistpartiet och Kubas hälsodepartement blev negativa till hans musik karriär. Medico har nu brutit samarbetet med Michel och försöker göra sin egen musik som är mer baserad på hans kulturella arv i Santiago De Cuba.
Bertha Casamayor
Är Rayniers mor. Som barn innan den kubanska revolutionen såg hon sin syster och bror dö av Tuberkulos med ingen chans till doktor eller läkemedel på grund av att de var fattiga och svarta. När Revolutionen kom förbättrades hennes livsvillkor och hon deltog i den för att kunna förverkliga sitt mål att hennes son skulle kunna utbilda sig till doktor, den doktor hennes syskon aldrig hade haft.
Bertha anslöt sig till Anti-Analfebetism kampanjen som på två år nästan utrotade analfabetismen i Kuba. Efter det utbildade hon sig till sitt drömyrke, att bli lärare. Bertha var redan tidigt mot Michel Miglis försök att hjälpa hennes son att bli musiker.
Michel Miglis
Michel, född 1968 i Farsta, är en svensk musiker och video regissör. 1998 åkte han till Kuba för första gången för att finna inspiration. Han fängslades av det annorlunda musik klimatet på Kuba och beslöt sig för att fortsätta sin karriär i det tropiska landet eftersom han i Sverige inte rönt några framgångar. Efter att ha hittat ett gäng unga begåvade musiker sålde han in hela konceptet Cubaton till skivbolaget Warner Music. Michels ide var att sälja dem enligt konceptet Lambada, eller Doktor Bombay, ytlig kommersiell musik men med en gnutta exotism som fick dem att sticka ut från den vanliga smeten. Ideen fungerade till en början, men efter många konflikter om pengar med artisterna, Michels sexiga videos samt problemen med Medico’s utresevisum och hans Revolitionära och inte samarbetes villiga familj lades projektet på is. Varumärket Cubaton licensierades ut och drivs nu av ett Schweichiskt skivbolag, Atena Music. Michel startade år 2012 en svensk restaurant i Havana.
Felo
Felo började som fjortonåring jobba åt den amerikanska gangstern Lucky Luciano som springpojke på Havanas casinon. Efter att ha kommit i konflikt med en korrupt Batista general joinade han Fidel och Che Guevara uppe i Sierra Maestras berg och började kriga i Revolutionens tjänst. Efter att ha varit med om att köra ut maffian ur Havana började han jobba som Fidel Castros och revolutionens livvakt och senare som Charge Des Affairs på olika Kubanska ambassader. Efter att han pensionerat sig anställdes han av Michel Miglis för att försöka hjälpa till att få ut El Medico ur landet.
Kookita
Är en utbildad kultur promotor på Universitet Orient i Santiago de Cuba. Hennes dröm har sedan barnsben varit att bli en professionell dansare. Hennes stora problem har varit hennes längd, som professionell dansare på Kuba behöver man ha en viss minimilängd som Kookita inte når upp till. Men när Michel Miglis kommer och castar henne till Medicos musikvideos så tror hon att hennes dröm är inom räckhåll. Men efter flera stormiga konflikter om sitt utseende stoppas hennes medverkan. Nu jobbar Kookita med sin egen dans skola samt som Koreograf på Sockerarbetarnas fabriks teater i Santiago De Kuba.
Medverkande artister i filmen
Candyman, Ruben Palomo
Är en av Kuba största Regaeton artister med ett flertal hits såsom ”La Cosita” och ”Ponte a la moda”. Candyman och El Medico anses som pionjärerna inom den Kubanska Regaeton musiken.
Haila Gonzales
Är Kubas största musikaliska stjärna och en av Kubas bästa sångerskor.
Hennes skiva ”Rumba Soy” vann en Latino Grammy 2002.
Kvintette Rebelde
Är Fidel och Raul Castros egna revolutionära band. Som tonåringar rekryterades de som Revolutionens psykologiska vapen för att sjunga och spela medan kulorna ven kring deras öron på slagfälten. På kvällarna satt de och komponerade kommunistiska sånger tillsammans med Che Guevara. Nu lever de ett stillsamt liv i provinsen Grannma i Kubas Orienten.
Juana Bacallao
Är Kubas Grand Old Dame and största Diva. Född 1925 i Cayo Hueso i Havana har hon sedan barnsben sjungit och uppträtt världen över med legender som Omara Portoundo, Nat king Cole, Rosita Fornes, Benny More och Jackson Five. 1995 tilldelades hon Kubas Grande Persona pris av Fidel catsro.
Santiago De Cuba
Filmen är inspelad mestadels i den Kubanska Orienten och Santiago De Cuba. I just Orienten sägs vaggan av både den kubanska kulturella och politiska historien finnas. Utanför Santiago De Cuba föddes och tillbringade sin uppväxt Fidel och Raul Castro, i bergen i Orienten utkämpades det revolutionära kriget. Just till Santiago kom många fria slavar från Revolutionen i Haiti, i Santiago släpptes också de första slavarna fria av Plantageägaren Cespedes. I Santiago föddes också Conga och Salsa musiken, Ibrahim Ferrer, Compay Segundo och Eliades Ochoa från Buena Vista Social Club kommer också härifrån, liksom Jose Fernandez Diaz som skrev Kubas mest berömda låt ”Guantanamera”.
Fakta
Längd: 85 minuter
Visningsformat: DCP
Regissör: Daniel Fridell
Producent: Thomas Allercrantz, thomas@
Samproducenter: Elfvik Film, Filmpool Nord, Europa Sound, Filmregion Stockholm-Mälardalen, Filmdivision, Topaz Sound, Nostromo, Riviera post, Skeppsholmen Private Equity, Cine Works [fi], Filmtower[est], Colorfront [hu]
Distributör bio: Röde Orm Film AB, Thomas Allercrantz
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. , 070-377 21 10
Och till slut några Ord från El Medico
Which would you rather be–a doctor or a musician? - I like to help people as a doctor. In a perfect world I would be able to sing and work as a doctor at the same time.
When did you realize you wanted to be a musician? Do you remember the first time you performed in front of an audience? -I always liked music. I was always singing on the street. When I was studying at the Camilo Cienfuegos military school, there was a show and I was asked to sing. I didn’t know what to sing. But then I remembered Shaka Sankofa. He was an African American on death row in Texas who was executed without real evidence by then Governor George W. Bush. I remembered watching it on television, with my mother. We watched his friends and family cry, it was very touching and at the same time made me angry. I started to write a song about it and the words found themselves on the paper. So at my very first performance I sang the first song I wrote, about Shaka Sankofa. First, I thought that nobody liked it. After my performance everybody was quiet. Then, suddenly, everybody stood up and applauded and shouted the last words of the chorus “negro sigue adelante”, “black people keep on moving forward”. It was very touching.
What kind of music did you listen to when you were growing up? Who are some of your musical influences? -My parents listened to Salsa, Son Cubano, and American Rock and Roll. I was very influenced by Jamaican musicians like Bob Marley and Jimmy Cliff and also Cuban Conga. There are many Merengue bands that influenced me and some American hip-hop artists like Tupac and Biggie. If I had to just name one it would have to be Compay Segundo.
Explain how you met and started working with your Swedish musical producer, Michel Miglis. -I was working at my medical clinic, doing my social service for el Comandante, up in the Sierra Maestra mountains. One day a tourist, Michel, showed up. He said he had heard a tape of my music in Havana and wanted to make music with me. I did not want to work with this guy at first. Back in 2003, a producer from the EMI record company came to Santiago and made music with a lot of local artists. He promised us fame and fortune but left Cuba without giving us anything. Later, I found out that they sold our music all over the world, even in the United States. They never gave any Cuban artists a dime. So I was scared. But, then I thought to myself: “This crazy guy came here, walking for many hours, carrying his recording stuff and wants to make a song in the middle of nowhere, in the mountains, why not give it a try? It won’t take too much effort.” I had many seriously-ill patients in the clinic that weekend. A child and an older woman caught Dengue so I had to make Michel wait. But, the next day I sat in front of his microphones and wrote the song “Chupa Chupa.” And to my surprise, two months later, the song went on to be a hit all over the world. Every week, I would meet tourists who had heard the song in discotheques and in clubs in Israel, Jamaica, Canada, Italy and Japan. It was crazy.
Your song, “Chupa-Chupa” was included on the album “Cubatón, Reggaetón a lo cubano” with other Cuban artists like Candyman, Cubanito 20-02, Klan Destino y La Familia. It reached the top ten in Spain. How did everyone around you react to the news? -I heard the news from a Spanish tourist. I was very happy, my friends were very supportive. It was very big news in Cuba. No Cuban artist had reached the top of the charts for many years. My mother did not like it. For her it meant less of a focus on my work as doctor.
Your music had already been very popular inside of Cuba – did it feel different to know that people outside of Cuba were listening to your music too? -Of course it was nice have an international hit, but it was hard to know that these people in other countries liked my music. I wanted really badly to go there to perform, to meet them, to see them.
How did you meet the film’s director, Daniel Fridell? What did you think when he asked you to be in his documentary? -He was introduced to me by my then producer, Michel. Well, it was kinda exciting to be in a film. A actual film that was all about me. But, at the same time scary, what would my mother think? What would my friends think? What would my patients think? Also, could I trust these guys? So many foreigners come to Cuba and take photos, make films and music and when they leave you never hear of them again. Another thing that was important was, how were they going to portray Cuba? It is so easy to generalize and say we are good or bad or the cliches: the beautiful and happy but poor people.
But, then again you must ask yourself what is poor? And what is happy? People who visit Cuba see the facades of our broken-down deteriorating houses, but they don’t see the inside. Tourists see our smiling faces, but they don’t hear our inner voices. Cuba is very very complicated, multifaceted and very very special. I love Cuba, and didn’t want to be part of something that created a bad image of my people. But, after a while, I realized that these guys also loved Cuba. That, I think, was the point that made me trust them fully.
Your mom is a big part of the film. She wants you to be a doctor and does not approve of the sexy music videos. Has she seen the film? Does she feel differently about your music since seeing the film? -She was very suspicious, she still is. It was a very, very, very long process. We started shooting the film a long time ago. Five years later, she accepts my singing career a little bit more, but not totally.
Have you seen the film? What did you think about it? Is there anything you would change about the film? -I like it, I am proud of it. But, I would put some more songs from me in there.
Are you recording new music? -I write a new song every day. Santiago de Cuba inspires me every day, in every which way, and I come up with new material.
In the film – you say that, in Cuba, you don’t need to use sex to sell music. Michel constantly pushed to have female dancers who are wearing very little clothes be in your music videos. Has this changed with your new music? Are you still working with Michel? -Many people use sexy dancers here too. Even Cuban producers push that. But, I prefer sensuality, not selling out. If you use only sex, you’re probably trying to cover up that your music isn’t very good. I do my own thing now, more influenced by Conga, African roots, and Merengue. The images for my new stuff will come out of the music and not out of the marketing mind.
A Musical Feature Documentary directed by Daniel Fridell about the Cuban artist and doctor Raynier Casamayor “El Medico” and his colorful struggle to become an international music artist.
