Under mer än hundra år har forskare diskuterat möjligheten att inverka på människors handlande/tänkande/kännande under medvetandenivån; så kallad subliminal påverkan.
Att den möjligheten finns kan numera betraktas som vetenskapligt fastslaget. Enkelt uttryckt kan ord som når trumhinnan eller bilder som når näthinnan utan att medvetet registreras dock bevaras och påverka. Men förutsättningen är att medvetandet inte samtidigt är helt fokuserat på en krävande uppgift.
Uttryck det på annat sätt; den som slö-tittar på tv, skummar nätet eller bläddrar i vanliga tidningar blir ett lätt byte för den påverkan som smyger in värderingar och föreställningar under medvetandeytan; den som med uppmärksamhet på sin mobil eller dator spelar ett dataspel blir dock lika skyddad som den vilken löser korsord, eftertänksamt följer en debatt eller läser en text med koncentrerat intresse.
Särskilt inom reklambranschen har tekniken använts de senaste 40 åren. I Förenta staterna är den tillåten, i Storbritannien icke. Om den strider mot god reklamsed i Sverige eller ej beror på hur man tolkar själva uttrycket subliminala meddelanden.
I och för sig kan jag tycka att diskussionen om det subliminala är lite onödig. Den som intresserar sig för bilder och bildvärld inser rätt snabbt hur särskilt de masspridda bilderna i en given tid och en given miljö (kultur kallas det ibland) både uttrycker och förstärker då rådande föreställningar.

Kring detta har jag resonerat en hel del i samband med de böcker och utställningar om populärbilder jag varit med om. Jag har brukat använda samlaren John Grand-Carterets ord i förordet till hans bok Seder och karikatyr i Tyskland, Österrike och Schweiz från 1885:
”Det som upptar tecknarnas sinnen ger oss en möjlighet att lära känna den härskande tanke som styr massornas öden.”
Märk att den härskande tanke det här gäller inte bara är lika med den härskande klassens tanke utan att det masspridda i en given tid uttrycker själva kluven-heten. (Vilket var grundtanken i den hittills stoppade utställningen ”När gatan tog mediemakt” om flygbladen i Paris från Napoleon III:s fall hösten 1870 till Kommunens fall våren 1871.)
En viss sorts masspridda bilder och texter kan därtill användas för att öppna en tids rådande men officiellt dolda fantasier och föreställningar. För närvarande flödar nätet av pornografi som den masspridda vilken fanns under disken i det viktorianska England.
Det verkligt intressanta nu blir de av dessa texter och bilder som sprids gratis, av drift. Moralisk upprördhet känner jag inte, tvärtom jag fascineras. Inte bara pornografiskt/sexuellt ty plötsligt ligger nu en samtida masspublik – av innehållet att döma mest från Förenta staternas medelklass – på analytikersoffan. De skriver och tecknar och iscensätter sina hemligaste drömmar. Dock förvånar mig inte att såväl officiella politiker som forskare hellre manifesterar upprördhet än säger som sant är att detta är ett fantastiskt studiematerial. Nå, de uppträder gängse. Så gjorde ju deras föregångare för ett sekel sedan när Eduard Fuchs (en av Kominterns grundare) för att undersöka och klarlägga olika tiders föreställningar gav ut sina stora verk om sedehistoria och erotisk konst.

Visst kan man själv arbeta med subliminala meddelanden. Se på detta märke. Det klistrades på bagaget när vi på sextiotalet angrep nykoloniala så kallade bistånds-organisationer (”NGO”) i ”Myglaren” och ”Hjälparen”. På flygplatser runt om var tullare och personal hövliga men lite förvirrade inför väskorna. De såg och budskapet gick fram utan att vi uttryckt det i ord.
Märk vad vi gjorde. Mottot är välljudande tomt som i officiella kampanjer: ”Prosper in progress”. ICOCOSCARE är tillsynes en gängse och förtroendeingivande bokstavsradda (som avslutas med ”care”). Den stödjande handen inger omedvetet betraktaren motvilja. En slapp hand. En vänsterhand; alltså i de flesta kulturer den fula handen, arseltorkarhanden. Därtill med liten ring. Vi gav en tillsynes officiell ”biståndssymbol” en annan och medvetandegörande laddning.

Publicerad i nr 5 2010