Boris Pahors roman om sin tid i koncentrationslägren Dachau, Struthof, Dora Mittelbau, Harzungen och Bergen Belsen är en skildring av en tid i helvetet. Ett återbesök till Natzweiler-Struthof i Alsace blir startpunkten för en resa i minnet där författaren erinrar sig sin tid som sjukvårdare i lägret, kamrater som inte klarade sig och de dödsvandringar som de överlevande fångarna tvingades ut på i andra världskrigets slutskede.

En berättelse lämnad av Adolf Folkman den siste av alla judiska flyktingar från Polen. Boken kommer ut i Sverige innan krigets slut och marknadsförs som "den sanna och hittills enda berättelsen om 5 millioner judars förintande". Stefan Szende gör 1943 (!) en analys av hur nazismen utvecklar sin anti-bolsjevism till att bli alltmer antisemitisk, och varför koncentrationslägren förändras till att bli förintelseläger.

6000 danskar fördes till tyska koncentrationsläger under andra världskriget, bland annat personer med kommunistiska sympatier. Jørgen Jønsson, kommunist och motståndsman, var en av dem. När han kom tillbaka efter lägervistelsen i Neuengamme och dess filial Versen, var han märkt för livet. Jørgen och hans dotter Anne Jønsson berättar. Dansk reportageserie från 2007.

"Så småningom fick vi montera upp baracker berättar en av de internerade som vill vara anonym. Men innan dess var det hemskt. Det var ständigt mellan 30 - 40 grader kallt. Vi bodde i bagarstugor, uthus och vedbodar, eldade i kaminer och öppna spisar, låg på britsar med halm. Breven vi skrev och breven vi fick, öppnades och lästes. Ringde vi, skulle alltid någon vara med för att lyssna. Men det värsta var, att vi inte visste, vad som skulle hända oss." Citat om Storsien ur Upprättelse - en film om interneringslägren i Sverige under andra världskriget. "- Förmodligen var det placeringen mitt i den norrländska urskogen, obefintlig flyktrisk, som fick någon att kläcka idén att förlägga ett arbetsläger under andra världskriget i byn Storsien": Anne-Christine Liinanki