Namnet är hur som helst en hyllning till Sverige och svensk solidaritet gentemot de tusentals chilenare, som tvingades i exil av militärdiktaturen i Chile. Den lilla frivilliga brandkåren fick sin första svenska flagga och tillståndet av kalla sig Brandstation Sverige av Harald Edelstam, strax innan han förklarades ”persona non grata” och utvisades ur landet. Edelstams modiga kamp för respekten av de mänskliga rättigheterna har inspirerat dessa män och kvinnor, som utan lön eller ens försäkringar offrar sin fritid och riskerar livet för att hjälpa sina medmänniskor. Många gånger en farlig och otacksam uppgift. I det socialt eftersatta La Pincoya, möts också de frivilliga brandmännen av stenkastning.
Stödet för den väpnade kampen mot diktaturen var stor i La Pincoya, men demokratin hade lite att erbjuda. Knark och kriminalitet har ersatt drömmen om social rättvisa, som Salvador Allendes korta regering tände. Chile är idag ett land där de sociala klyftorna vuxit sig avgrundsdjupa. Ett rikt land med en fattig befolkning. Västerländska konsumtionsmönster präglar medelklassens livsstil, medan kvalitén på utbildningen sjunker stadigt. Men kvinnorna och männen på Brandstation Sverige fortsätter leva efter 70-talets ideal. Solidaritet, att ta ansvar för varandra, att hjälpa de nödställda, och det är Sverige som inspirerar dem eller, rättare sagt, deras idé om Sverige.
Här i Sverige finns det, förutom drygt femtiotusen chilenska flyktingar, ett antal svenskar med starka band till Chile. Inte familjeband, utan ideologiska band. Allendes dröm om en rättvisare och jämlikare Chile påminner om Palmes version av folkhemmet. Dessa band fortsätter sträcka sig över tid och geografiskt avstånd och 2010 resulterade i att Carina Lindberg, dåvarande fullmäktigeledamot för Vänsterpartiet, lyfte frågan om att skänka två av Räddningstjänstens uttjänta brandbilar till just Brandstation Sverige i Santiago. Carina var en av hundratals svenskar som befann sig i Chile före och under kuppen.
Två brandmän från Gotland, räddningstjänstens chef Dick Svennefeldt och deltidsbrandmannen Jens Dahlbom, besökte Chile i samband med överlämnandet av brandbilarna och i somras var två brandmän från Brandstation Sverige i Visby och fick kompetensutveckling av Gotlands räddningstjänst. Banden stärks och nya växer fram.
Idag har jag fått äran att överlämna två gåvor från Bomba Suecia, som en liten ödmjuk symbol för den enorma tacksamheten de känner gentemot Sverige och Gotland.
Det är många som blivit berörda av Bomba Suecias altruism, därför har Pia Dahlbom och jag bestämt oss för att vi vill låta fler ta del av den här upplyftande berättelsen. Vi vill göra en dokumentär om Bomba Suecia, för att fler på Gotland och i Sverige ska kunna se vilka värdefulla initiativ svenskt bistånd möjliggör. Vi har varit i kontakt med SVT och de är beredda att visa filmen. Nu behöver vi bara finansiera projektet.
Genom den chilenske fotografen Patricio Salinas Agurto, har vi kommit i kontakt med den professionella filmfotografen Conny Fridh, som ställer upp ideellt både när det gäller själva filmandet och efterarbetet. Leif Eiranson från Granitfilm har redan gjort samma sak inför intervjun med Staffan Wrigstad. Bomba Suecia inspirerar till generositet.
Nu återstår att få ihop medel till att finansiera resan och andra kringkostnader. Första ansökan skickades iväg tidigare den här veckan, så nu får vi hjälpas åt att hålla tummarna. Det netto filmen eventuellt genererar (minus omkostnader), kommer att användas till fler utbyten mellan Räddningstjänsten på Gotland och Bomba Suecia, vilket är syftet med föreningen Bomba Suecias-vänner.
En av huvudkaraktärerna i filmen är vår egen Jens Dahlbom, som återvänder till Bomba Suecia med filmteamet och hjälper oss att berätta brandstationens spännande historia. En viktig del i filmen är den intervju Leif Eiranson filmade redan i höstas hos Staffan Wrigstad, inför presentationen av projektet för SVT. Staffan var stationerad i Santiago de Chile 1987-1992, och var Sveriges ambassadör i Chile från 1990. Alltså, under slutet av diktaturen och efter de första demokratiska val i landet sedan 1969. På Bomba Suecias-vänners sida på Facebook kan ni ta del av filmklippet där Staffan berättar om det ovärderliga stödet Sverige gav oppositionen i Chile inför återinförandet av demokratin 1990, efter 17 år av militärdiktatur.
Detta kan jämföras med stödet Sverige gav Sydafrika i kampen mot apartheid, men är inte lika känd.
11 september 2013 var 40-årsdagen av kuppen, som satte stopp för Salvador Allendes dröm om ett chilenskt folkhem. Med den här filmen vill vi visa att drömmen lever vidare på Bomba Suecia. Inte som politisk övertygelse, utan som idéburen verksamhet. Bomba Suecia bedriver också en omfattande barn- och ungdomsverksamhet. Lokalerna fungerar mer eller mindre som fritidsgård åt områdets barn. Kadettbrigaden tar emot pojkar och flickor från 7-årsålder.
Därifrån kommer en hel del av de yngsta frivilliga, som t.ex. den 21-åriga hundföraren Felipe Trureo, med erfarenhet från bl.a. räddning efter den stora jordbävningen i Haiti 2010. Organisationens starkt altruistiska värdegrund förs vidare till områdets barn och ungdomar och räddar många från knark och kriminalitet. Inte för intet är ”Plikten framför allt” brandstationens motto, efter Gustav VI Adolfs valspråk.
Att göra rätt för sig, ansvar och solidaritet, svenska värderingar som slagit rot i en avlägsen del av världen. Nog kan detta vara inspirerande även för oss här i Sverige, som kontrast till järnrör och ohämmade vinstintressen.
