Ett antal montrar och bord står uppställda i Forum för levande historias lokaler i Gamla stan i Stockholm. En högstadieklass går nyfiket runt bland borden, tittar på bilder och läser texter. Utställningen heter "(O)mänskligt" och handlar om rasbiologi och rashygien i Sverige. På små skyltar som även finns i lättlästa versioner får man reda på bakgrunden till Statens institut för rasbiologi som professor Herman Lundborg ledde mellan 1922 och 1935. Just Herman Lundborgs namn förekommer flitigt i utställningen.

Forum för levande historias överindentent Eskil Franck jämför utställningen med "Middag med Pol Pot", den utställning som efter två JO-anmälningar kritiserades kraftigt i ett beslut av justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger. Eskil Franck tog då beslutet att stänga "Middag med Pol Pot". Han ställer dock en öppen fråga om Forums övriga arbete.

– I "(O)mänskligt" namnger vi ju ett antal aktörer, som till skillnad från dem som förekommer i "Middag med Pol Pot" är döda. Frågan är om det finns en
principiell skillnad: kan man behandla döda personer hur som helst men inte levande? Det väcks många frågor av det här slaget, frågor vi måste fundera på.

JO Hans-Gunnar Axberger säger, utan att uttala sig i det specifika fallet, att det finns en principiell skillnad i ärekränkningslagstiftningen. Utrymmet är större när man behandlar döda personer.

– Lever man inte så kan man heller inte personligen bli kränkt. Det handlar då bara om att ta hänsyn till den avlidnes minne och de efterlevandes känslor.

På JO:s uttalande svarar Eskil Franck att han nu också är medveten om att det finns en principiell skillnad, och att det är bra att den komplikationen nu är utredd, inte minst för Forums framtida arbete.

Eskil Franck är övertygad om att "folk i allmänhet" tycker att det Forum för levande historia gör är viktigt och nödvändigt. Han säger dock att myndighetsformen har kritiserats.

– Gör man om oss till en stiftelse med samma uppdrag skulle det ge oss ett större handlingsutrymme, det kan man konstatera i ljuset av JO:s beslut.

Nu har Forum för levande historia låtit två jurister titta noggrant på utställningen, som kommer att ändras och ställas ut igen. Exakt hur utställningen kommer att se ut när den öppnar igen är inte bestämt, enligt Eskil Franck.

– Jag kan i princip säga vad vi ska ta bort: namn, bilder, uppgifter och citat från de personer detta berör. Det handlar inte om alla fyra, till exempel vill ju Gunnar Bergström, som var en av dem som reste till Kambodja, vara med. Vi ska göra en bedömning av vem som är privatperson och vem som är offentlig, eftersom det handlar om att lyfta ut de privatpersoner som vi inte har rätt att utsätta för missaktning.

Eskil Franck berättar också att Forum för levande historia hädanefter ska ha en viss säkerhetsmarginal när man jobbar i framtiden. Dock poängterar han att JO inte har kritiserat utställningen i sig.

– Det JO pekade på var ju de här människorna som vi har kränkt och missaktat.

En av dem som anmälde utställningen var författaren Stefan Lindgren. Han säger sig ha varit kritisk till Forum för levande historia ända sen myndigheten instiftades 2003.

– Det är anmärkningsvärt att ett statligt verk ger sig in i ideologiska debatter. Historiker ägnar hela sina liv åt att bena ut sådana här saker. Då kan inte staten sedan komma och säga att den och den ideologin är så och så farlig.

Stefan Lindgren är positivt inställd till idén att göra om Forum för levande historia till en stiftelse. Han anser att det skulle lösa många problem eftersom Forum då skulle degraderas, de utställningar och skrivelser som skulle komma från stiftelsen skulle inte uppfattas som statlig sanning utan som inlägg i en debatt.

– Ett annat alternativ skulle vara ett forskningsprogram. Alla de miljoner som Forum för levande historia får skulle då underkastas de sedvanliga akademiska kriterierna. Vill någon forskare då ha del av de här pengarna skulle han eller hon få ansöka om anslag och motivera varför. Allt skulle kunna kritiseras i vanliga akademiska former.

Enligt Stefan Lindgren är Forum för levande historia en del av en trend i Europa. I vissa länder, bland annat Österrike, Tyskland och Turkiet är det olagligt att förneka vissa folkmord.

– Man kriminaliserar vissa uppfattningar. Med staten som hjälp försöker man sortera upp i debatten, det är inte alls bra ur yttrandefrihetssynpunkt. JO:s beslut bidrar till att värna yttrandefriheten mot statliga ingripanden, inte till att begränsa den. Det är en seger för förnuftet.

Stefan Lindgren säger att han gärna skulle se att utställningen turnerar landet runt – men då under upphovsmannens namn och inte under statlig flagg.

I den senaste budgetpropositionen slogs det fast att Forum för levande historia ska genomgå en översyn. Någon sådan har inte gjorts sedan myndigheten instiftades och Eskil Franck är positivt inställd till att verksamheten granskas.

– Dels är det en kvalitetsutvärdering, det ska undersökas huruvida vi gjort ett bra eller ett dåligt jobb. Dels tror jag att man kommer diskutera formen för det hela, ramverket kring vår verksamhet. Ska vi vara en myndighet eller inte? frågar sig Eskil Franck.

Leif Grundberg är chef på enheten för kulturarv och trossamfund på kulturdepartementet, som Forum för levande historia sorterar under. Han berättar att översynen inte är påbörjad än, och att man inte har bestämt sig för vilken form den ska ha. Han tycker inte att JO:s beslut gör översynen extra angelägen.

– Det här har ingen koppling till JO:s kritik. Beslutet om en översyn kom redan i budgetpropositionen. Vi hanterar det hela så snabbt vi kan, vi vill ju göra något bra av det här och känner oss inte pressade.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har tidigare sagt till SVT:s "Kulturnyheterna" att hon tycker det är bra att Forum för levande historia tar sitt uppdrag på allvar, men att en myndighet inte ska hänga ut enskilda människor. Hon har tackat nej till att intervjuas av Folket i Bild och hänvisar till uttalandet i "Kulturnyheterna".

-------

Artikeln var publicerad i FiB 12-2010.

Gustav Bådagård är journalist. Eva Wernlid är frilansfotograf.

Fakta

Den 9 september 2009 invigdes utställningen "Middag med Pol Pot" på Forum för levande historia. Utställningen handlar om "selektivt seende" och behandlar bland annat fyra svenskars resa till Kambodja (dåvarande Demokratiska Kampuchea) år 1978.

En kampanjfilm, "Mao-glasögonen", producerades också och visades på utställningens hemsida. Filmen har formen av en reklamfilm från 1970-talet där den fiktiva produkten Mao-glasögonen presenteras. De röda Mao-glasögonen kan man enligt den ironiska filmen ta på sig om man är "trött på folkmord" och bara vill se "människor arbeta tillsammans i jämlikhet". Filmen väckte mycket uppmärksamhet när den kom och kritiserades från flera håll, bland annat av Maria Rankka, vd för den liberala tankesmedjan Timbro, och av Jan Myrdal.

Utställningen och kampanjfilmen anmäldes till justitieombudsmannen av två personer. Den fjärde november i år kom JO Hans-Gunnar Axberger med ett tiosidigt beslut där Forum för levande historia kritiseras kraftigt. JO skriver bland annat att man inom Forum för levande historia "saknar insikt om de rättsliga begränsningar som gäller för en statlig informationsmyndighet".

Enligt JO anser sig Forum för levande historia ha medborgerlig yttrandefrihet som en enskild person, vilket inte myndigheter har. Det allmänna måste respektera enskilda medborgares frihet och värdighet, enligt svensk grundlag. Forum för levande historias överindentent Eskil Franck skrev i ett svar på de JO-anmälningar som lämnades in att "utställningen utför en naturlig aktivitet inom ramen för det uppdrag som regeringen givit till Forum för levande historia". JO hävdar dock att även om utställningen är inom ramen för uppdraget så är det underordnat grundlagen, som begränsar myndigheters yttrandefrihet.