Vi tänkte att det skulle kännas ödsligt i den stora salen, men sakte fylldes stolar och mingelutrymmen och luften genljöd av igenkännande lite försiktiga hälsningar. Så träffades de alltås igen, de gamla fibbarna i Uppsala på FiB:s 40-årsfirande.
Svante Svensson berättade livfullt om hur allt startade i Uppsala 1971 med både Sven Delblanc och Vilhelm Moberg som publikdragare med ett möte i gamla Folkets Hus. Det mötet drog cirka 100 personer, faktist bara lite mer än dubbelt så mycket som dagens 40-årsfirande.
Jag hade släpat med mig en stor låda med gammalt material från FiB:s storhetstid. Den lådan innehöll sådant som blivit över efter att vi för några år sedan lämnat in allt gammalt material till Folkrörelsearkivet. Detta drog till sig mångas uppmärksamhet, man vill ta med sig gamla affischer och annat hem som minnen från våra fornstoda dagar.
En handgjord sikscreenaffisch från sent 70-tal annonserade en serie författarmöten i samma lokal som vi just nu befann oss, Drabanten på Stationsgatan. Fyra författare skulle presenteras. Ni kan se vilka på bilden högst upp. Kvällens huvudnummer var just ett kärt återseende med författaren Jan Fridegård. Hans dotter Åse var inbjuden för detta ändamål och berättade en spännande histora om sin far och hans författarvänner.
Var det då bara nostalgiska återblickar och igenkännanden från den tid som flytt? Nej, inte riktigt. Våra nya yngre medlemmar hade hållit i hela arrangemanget och just komponerat innehållet. Förutom Åse Fridegård debuterade poeten Carl-Johan Bachofner med läsning av några dikter. Han är för övrigt ett barn av 1980-talets punkscen i Uppsalas.
Även riktig, nyskriven och traditionell folkmusik framfördes av Jayant Bäckström. Tillsammans med Helene, en av hans unga elever rev de så av två virvlande polskor.
FiB:s nuvarande ordförande och ansvarige utgivare Hans O. Sjöström berättade sedan om sin personliga väg in i FiB-arbetet på 70-talet och Svante Svensson berättade sin historia om FiB:s flygande start i Uppsala.
40 personer var vi på själva mötet och 20 gick vidare till en Grekisk restaurang och åvåt en mycket högljudd middag. Allt talar för att FiB, åtminstone i Uppsala, har en lysande framtid. Arbetsuppgifter saknas sannerligen inte.
Knut Lindelöf
