Min klassföreståndare på gymnasiet var av tyskt ursprung. Han hade varit ung i Hitlertyskland. Men han var inte alls militärisk eller försökte hålla en stenhård disciplin i klassrummet. Tvärtom framstod han som mer liberal än många andra av våra lärare.

Han berättade till en början inte så mycket om tiden i Tyskland. Varken under eller mellan lektionerna. Men ibland kom det glimtar. På något plan förstod jag redan då att det finns en sorts sanning i ordspråket: "Den som talar, vet inte. Den som vet, talar inte".