I sammanhanget lanserade Platon hypotesen om en medfödd sann kunskap, kanhända lika för alla, som kunde manifesteras bland annat men främst, i en dialog. Men, nota bene, den statsstat som Platon hyllade som mest lik det ideal han strävade efter var inte Aten, utan Sparta, en stat med tydliga klasskillnader. Platons idealstat hade tydligt åtskilda klasser där filosoferna skulle styra, en elit som kommit till den insikt som fortfarande låg höljd i dunkel hos gemene man. De andra hade som sina uppgifter att försvara, näringsidka, arbeta och så vidare. Åtskilda olika klasser. Tills de blivit upplysta och (in)sett det sanna...

Platons redskap för att nå denna sanna medfödda, men ack så dolda, kunskap, upplysning, var just: dialogen.

I dagens ideal om demokrati har detta, konstigt nog, blivit till allas lika värde och samma rätt till att bruka sin röst – sin kunskap, oavsett ifall den är dold eller uppenbarad. Här har vi en av kärnfrågorna i den från och till så förhånade upplysningen; kan en tiggare eller ett hjon, en inte- riktig svensk eller en migrant, en arbetslös, sjuk, en arbetare, verkligen veta sitt eget bästa och därför tillskrivas samma rättigheter som dagens motsvarighet till Atens röstberättigade – politikern, arbetsgivaren, aktiespekulanten, banken? Svaren var och är numer, faktiskt, delade. En del anser fortfarande att vissa vet bättre och därför ska de, och bara de, få göra sin röst hörd på torget. De behöver inte svara på frågor. Inte berätta hur deras beslut hänger ihop med det stora hela. Eller ens förklara när olika beslut går stick i stäv.

Platons tankar på samhället påminner i hög grad om konservatismens tankar på att alla klasser är skapade för att utföra sina specifikt ålagda uppgifter: ”Kapitalet åt kapitalisterna, åt understödstagaren – understödet” för att formulera det i Blå Tågets terminologi. Men hans ideal om samtalet, är upphöjt till ideologi. Fast formulerat som yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter. Frihet. Fast tillgång till eller frånvaro av? Och vem är medborgare? 10% av befolkningen?

Är det dit vi är på väg? Jag menar först demonisera socialism, sedan införa liberalism och nu återstår: konservatism? Historiens soptipp är stor, bred och djup. Men utan minne.

Det som finns nedskrivet efter Platon är benämnda ”dialoger” och är en rad frågor och svar kring olika ämnen, vilka ska visa just detta att vi har den absoluta ideala kunskapen inom oss, bara vi söker (på rätt sätt?). Det har en viss poäng att stryka under att vad vi har i dag är nedteckningar av vad Platon predikade – själv var han skeptisk, för att inte säga fientlig, mot nedteckningar, skrivkonsten. Den skulle bland annat göra att folk tappade minnet, ansåg han (se Faidros). Minnet och minneskonst behövs ju inte i ett samhälle baserat på ett nedtecknat ord. Påminner om alla domedagsprofetior om vad radio skulle göra med folk, tv-generationens förtappade ungdomar, för att inte tala om Internet och datorer. Och nu Facebook och Twitter som ger kommentarer (inte svar, dock) på allt alltid. Demokrati?

Den metod med vilken den sanna kunskapen förlöstes kallade Platon för ”maivetik”, förlossningskonst. Det centrala var dialektiken: genom att sätta saker mot varandra i form av frågor och svar skulle adepten/alla (?) till sist nå den sanna kunskapen. Och ett bättre samhälle bli resultatet.

I dagens idé om demokrati är yttrandefrihet och debatt centrala frågor, ett arv från de antika grekerna eller bara Platon? Det fria ordet. Eller texten – kort sagt uttrycket i en eller annan form: allas rätt att skrika. Men handlade det inte om frågor och svar? För att nå kunskap, den enda sanna eller flera?

Internet och e-post närmar politiker och röstande varandra i teorin. Man kan ställa frågor, ställa politikerna till svars. Men får man några svar? Annat än det senaste utspelet, pressreleasen, twitterkommentarer i andra ord, till svars? Svarar de på frågor? Blir frågeställaren klokare?

Alla ska kunna lyssna till /läsa de fria medier vi har och som vi kämpar för att ska få vara i alla länder överallt. Kanalen för dialogen. Men får vi några svar? ”The medium is the message” som han sa McLuhan. Han skrev om ”the global village” också, en global by. Kan förstås på många sätt utan frågor och svar som leder till ökad kunskap.

Eller har den så för demokratin väsentliga dialogen bara blivit till rätten att kritisera, kommentera, ställa frågor. Det var nog inte hur Platon tänkte. (Hans adept Aristoteles hade en del att säga om retorik, poetik och logik som har med saken att göra, men jag tar det en annan gång.)

Men kanhända kan vi skippa historien med Platon, antika Grekland och deras demokrati och skapa en demokrati som hanterar dagens frågor? En som lever upp till de vackra ord som konstituerar dagen ideologi, filosofi. Demokrati. Men jag tror att hans metod är oslagbar: dialog. Frågor och svar. Fördjupad diskussion. Ökad, om än inte sann, kunskap.

Och att vi ska behålla tanken på att en dialog kan leda framåt? En del frågor, men framför allt: svar. Kan de 10% gå med på det? Eller är ideologin fortfarande att en del upplysta vet mer?

OK. Inget skrivet om Syrien, Afghanistan, ekonomin, ojämlikhet, USA:s vapenlagar, att inte förnedra andra eller annat aktuellt. Ber om ursäkt. Men ibland är det värt besväret att ta ett steg tillbaka och försöka få grepp om var vi är, vad vi gör och vad vi vill. Och kräva en dialog – svar på frågor. Om det framtida samhället. Till exempel.

Carin Åberg