Det bland landets borgare ständigt lika kontroversiella Leninpriset går i år till författaren Mikael Nyberg, priset med namnet som borgarna tycker är mindre kontroversiellt, Robespierrepriset - eller Jan Myrdalbibliotekets lilla pris går till musikerna i Sápmi Sisters.

Vladimir Iljitj Uljanov, som givit namn åt Jan Myrdalbibliotekets stora pris: Leninpriset

Den svenska festivalscenen har länge drivits av ideella organisationer. Men till följd av ökad konkurrens från olika stor-bolag har de flesta tvingats i konkurs. Men flera av dem satsar på att börja om där det en gång började.

Musiken är en kokande ömsom eftertänksam kosmopolitisk kittel, där Torbjörn Zetterberg i sin egen roadmovie plockar upp valda delar längs vägen och använder i sitt ramverk.

Jimmie T Saint "Jag har gjort en låt om min tid som missbrukare och min kamp för nykterheten. Lyssna om du vill och ge din åsikt. Hoppas du tycker om den!"

En inspirerande debut som dragits genom en gigantisk drömreverbkammare

Mikael Wiehe är inte känd för att vila på några lagrar. Men det är ju inte heller möjligt om man vill förändra världen.

En granskning av hans informativa hemsida ger en uppfattning om en hårt arbetande man. Ingen semester här inte! Spelningarna avlöser varandra på de mest skilda orter. Det är nästan som det verkar att planläggaren fått solsting eller nå´t.

Till grund för turnerandet ligger i år den starkt politiska och utmärkta dubbel-CDn Ta det tillbaka (Warner, 2010). Och när skrivaren av dessa rader ser sommarpremiären på Liseberg 18: e juni är det tuffa tag. Till och med så hårda att en del politiska fiender känner sig obekväma och lämnar.

Kanske hade de väntat sig en angenäm viskväll?

För visst är det så att här lämnas ingen oberörd. Ingen nåd gives den som inte genomskådat sittande borgerliga regering. Dessutom är det så att de verbala smockorna träffar klockrent.

Som Wiehe anmärker i ett mellansnack får han inte sjunga sångerna ur Ta det tillbaka-CDn när han i sommar skall framträda i svt:s Allsång på Skansen, så när som på den allmängiltiga kärlekssången ”Strö all min kärlek”.

Och visst måste det även finnas förståelse för att  granskningsnämnden skulle kunna få sin brevlåda full med anmälningar. Nä, lagom är bäst... Ibland är det rätt att vara taktisk. För visst är det så att Woody Guthries ”Det här är ditt land” också bör komma ut i stugorna och ge folk lite råg i ryggen. Liksom "Sång till friheten", som till för några år sedan alltid avslutade skolbarnens vårtermin här i min hemkommun Göteborg.

Behöver jag tillägga att ingen tidning recenserade sommarpremiären på Liseberg. Var det någon som hade trott något annat?

Att skrivaren av dessa rader inte är lika optimistisk som Wiehe när det gäller betydelsen av att fälla regeringen eller dess roll i dagens politiska verklighet hör kanske inte hit. Fast det skadar ju inte om jag skulle bli besviken...

»Radikal folkmusik var inte bara knätofsfelande utan blues och jazz kom ur en lika folklig och progressiv – fast annan – tradition.« Jan Myrdal om ur en nioårsunge tvang honom att tänka om och att spelen, tv-tittandet och musiklyssnadet, var inte tidspillan utan också de ett lärande för livet.