Skriv ut denna sida

23/2: Dags för Sverige att både erkänna Palestina som stat och rösta ja till Palestina i FN

Nils Lundgren 30 januari 2012

Kerstin Lundgren Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (C) och Folkpartiets riksdagsledamot Anita Brodén blir med på mötet och deltar i samtalet. 23 februari kl 18.30. ABF, Sveavägen, Stockholm. Arr: Palestina och folkrätten, Palestinagruppen Stockholm och ABF

DN debatt

Skriver på DN-debatt om erkännande av Palestina


Centern byter fot. Vi menar att det nu är dags för Sverige att både erkänna Palestina som stat och rösta ja till Palestina i FN. Det faktum att fredsprocessen pågått så länge utan en lösning visar att dagens situation inte ger de avgörande förutsättningarna för fred. För att tydliggöra att både palestinier och israeler har samma rätt till en egen stat måste nu fler EU-stater erkänna Palestina. Den svenska regeringen måste därför enas om att rösta ja till en palestinsk stat utan förbehåll.

Sverige röstade i höstas nej till Palestinas ansökan om att bli den 195:e medlemmen i Unesco, FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur. När frågan om Palestinas ställning i FN ska avgöras i Generalförsamlingen är det ett nytt läge. Nu närmar sig tiden för regeringen att ge ett nytt svar. Ett nej nu skulle definitivt punktera Sveriges möjligheter att bidra till fred och utveckling i Mellanöstern. Ett nej nu skulle inte främja en hållbar fred.

Centerpartiet menar att tiden nu är inne för Sverige att både erkänna Palestina som stat och rösta ja till Palestina i FN. Självklart innebär det då också ett ja till en uppgradering av Palestinas ställning i FN:s generalförsamling.

Israelerna har alltsedan Israel utropades som en självständig stat 1948 levt i krigets skugga. Detsamma har gällt för palestinierna. Skillnaden är att Israel då accepterade FN:s generalförsamlings delningsplan från 1947 och självständigt utropade sig till stat medan palestinierna då motsatte sig delningen med följden att en palestinsk stat aldrig bildades. Kriget var ett faktum. Israel är i dag en internationellt erkänd, demokratisk stat utan internationellt erkända gränser, utan fred med alla sina grannar. Palestinierna saknar alltjämt en egen stat, men har inte minst genom stöd från EU och FN arbetat för statsbyggande.

I en rapport i höstas av Robert H Serry, FN:s specielle koordinator för Mellanösterns fredsprocess, Unsco, klargjordes att förberedelserna institutionellt för att bilda en stat nu kommit så långt som det är möjligt i sin nuvarande form. Regeringsfunktionerna för en stat är tillräckliga. Palestiniernas principiella rätt till egen statsbildning har erkänts av världssamfundet. En tvåstatslösning utifrån 1967 års gränser, med landbyten och Jerusalem som huvudstad för två stater har varit utgångspunkt för fredssamtal under årtionden.

Sverige erkänner stater, inte regeringar. Vi ska självklart stödja och respektera fria och rättvisa val, och varje folks rätt till självbestämmande. Lika självklart ska vi ha vår rätt att vara tydliga mot förtryckarregimer av vilket slag de vara månde. Vi värnar internationell rätt och välkomnar alla att lösa konflikter via Internationella domstolen. Straffrihet är aldrig acceptabelt och alla ska ha rätt till en rättvis rättegång. Vi vill se alla länder ansluta sig till Romstadgan och Internationella Brottmålsdomstolen. Även Israel och Palestina.

Det faktum att fredsprocessen pågått under så lång tid utan en lösning visar att dagens situation inte ger avgörande förutsättningar för fred. Under årtionden förhandlar en icke-stat med en stat som sedan mer än 40 år ockuperar det område som i allt väsentligt utgör förutsättningen för en livskraftig palestinsk stat. 1988 sökte PLO (Palestinian Liberation Organization) genom en palestinsk självständighetsförklaring nå internationellt erkännande. Sedan dess har runt 125 stater avgett separata erkännanden. Det har inte heller inneburit fred. Det finns i dag ingen snar lösning i sikte oavsett erkännande eller inte.

Men efter den långa tid som ockupationen pågått, och med alla de förändringar på marken som ägt rum under tiden, har berörda kunnat misstolka omvärldens agerande som ett tyst medgivande för en de facto annektering av palestinska områden. Det fortsatta byggandet av bosättningar på ockuperade områden innebär i dag att tilltron till en tvåstatslösning kraftigt undermineras.

För att tydliggöra vår respekt för varje folks självbestämmanderätt, för internationell rätt och för att tydliggöra att både palestinier och israeler har samma rätt till en egen stat måste nu fler EU-stater erkänna också Palestina. Sverige kan och ska enligt Centerpartiets mening visa vägen.

Sverige har generellt hävdat att tre villkor ska vara uppfyllda för ett erkännande av stater. Det måste finnas ett folk, ett krav som palestinierna uppfyller. Vad gäller ett territorium finns det utpekat utifrån 1967 års gränser, med överenskomna landbyten. När det gäller frågan om en regering som har kontroll, konstaterar rapporten till FN att palestinierna kommit så långt som är möjligt med att konsolidera kontroll inom ett område som är ockuperat. Vad gäller såväl territorium som en regering med kontroll över området kan man således inte bortse från den långvariga ockupationens konsekvenser för utvecklingen. Palestina är unikt och erkännandet måste därför prövas unikt, om än på folkrättens grunder och ytterst i en rättslig prövning.

Precis som en gång Israel självständigt utropade sig till stat med efterföljande brett erkännande är det viktigt att Palestina nu kan nå ett brett erkännande som stat. Det är förutsättningen för att de facto forma en stat. Med två stater som skulle förhandla om ett fredsavtal, om landbyten, gränser, flyktingar och Jerusalem uppnås inte någon enkel fredslösning. Men då lever drömmen och hoppet om att det faktiskt är möjligt. Om den drömmenskulle släckas kommer vi att få möta en helt annan arabisk vår än den förra.

Precis som vi gav stöd till de folkliga upproren i bland annat Tunisien, Egypten och Libyen, behöver nu det folkliga upproret mot Israels ockupation och för en palestinsk stat, få vårt stöd. Därför måste den svenska regeringen enas om att rösta ja till en palestinsk stat och en uppgradering i FN:s generalförsamling utan förbehåll. Det första steget är att Sverige nu erkänner Palestina.

Kerstin Lundgren, Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (C)

 


Södertälje, Stockholms län, Sverige

Riksdagsledamot (c) från Stockholms län. Mamma till Johanna och Katarina, sambo sedan 22 år med Sören - Energiknippet. Älskar att sitta på altanen en varm sommarkväll - med fotogenlampan och en god bok eller datorn. Åker gärna skidor - utför, på längden eller på vatten. Känslan av frihet,rörelse och natur lyfter. Vill bestämma själv -sedan födseln. Präglad av uppväxt i polishuset med pappa polis. Gillar både och - både högklackat och joggingskor, storstäder och landsbygd, vatten och fjäll, hemma och borta, Sverige och världen, miljöbilar och cykel...Är statsvetare från Uppsala. Profil internationell politik. Tror på människors kraft - Du, jag och ALLA gör skillnad. Inser att vi bara känner ett jordklot. Vi har lånat det av våra barn och barn-barn. Klimatsolidaritet måste stå i fokus. Sitter i Utrikesutskottet - är utrikespolitisk talesperson och ledamot i Europarådet. Tjänstledig från SKL. Har suttit i grundlagsutredningen. Distriktsordförande för Centerpartiet i Stockholms län.

Folkpartiets riksdagsledamot Anita Brodén kommer direkt från Indien och blir med i samtalet.


Citat från Anitas blogg: 

Tiden inne också för Folkpartiet att erkänna Palestina

På dagens DN-debatt skriver Centerpartiets talesperson i utrikesfrågor att partiet bytt fot och nu anser att tiden är inne för Sverige att erkänna Palestina som stat.
Jag kan inget annat än hålla med, ett ställningstagande som jag delar med åtskilliga liberaler.

Världssamfundet är enat om att fredsförhandlingar är det enda som leder till långsiktig fred.
För att komma dit behövs två jämnstarka parter. Dagens palestinska ledning på Västbanken är förmodligen den bästa motpart Israel kan få i förhandlingarna.
Vi måste göra allt för att stärka de konstruktiva aktörerna i Palestina. President Abbas, som tagit initiativ till FN-ansökan är en av dessa goda krafter. Han har gått längre än någon palestinsk president för att acceptera Israels villkor för fred.
Dessutom måste Hamas pressas för att erkänna Israels existens, samarbeta med Fatah och avstå från våld.

Upplagd av

 

 

 


Relaterade artiklar (efter tagg)