Jag och min vän Magnus skulle på en kort semester till New York. Två guideböcker i pocketformat hade vi köpt; det var så man förberedde sig inför en resa för tolv år sen. Vi bläddrade och markerade ut de platser som skulle besökas och försökte göra oss en bild av hur stort och högt allt skulle kunna vara.

När vi klev ur vår taxi vid World Trade Center så förvandlades jag åter till en pojke. Jag stod länge och tittade rakt upp åt olika håll. De omkringliggande skyskraporna var ofantligt mycket större än i guideböckerna och i de filmer jag sett som utspelas i staden.

Intill mig har jag Twin Towers, World Trade Center, då världens högsta byggnad, fyra hundra elva meter...nästan dubbelt så höga som de övriga. Det blir för mycket att ta in i mitt medvetande. Vi är på Manhattan och har hamnat för nära allt detta stora för att kunna förstå. Jag får också väldigt ont i nacken.

När jag till slut tar fram min kamera, har jag sett och valt ut något som är mer begripligt att dokumentera. Jag har vänt mig mig om och upptäckt en parkerad limousine, där de karaktäristiska betongpelarna på World Trade Center avspeglar sig, likt "betongränder" på bilens buktiga sidoruta. Jag tar en bild.

Fotograf Mikael Jonsson.

Vänder sedan blicken snett uppåt mot den byggnad som kom att kallas Building No. 5. Nu ser jag Twin Towers genom denna skyskrapa, som står mittemot dessa enorma torn. Jag förundras över de märkliga mönster som syns så tydligt. Betongfundamenten från World Trade Center avtecknas och återges i varje enskilt fönster, som vore det hundratals små tavlor tätt intill varandra. Allt blir plötsligt begripligt för mig. Det är så här jag får plats med allt i min kameralins. Mikro istället för makro. Jag tar min andra bild.

Fotograf Mikael Jonsson.

Det ser nästan overkligt ut, men det föreställer och är två huskroppar med himmel emellan.

Fotograf Mikael Jonsson.

För att jag ska förstå att det hela är en skyskrapa vid en gata i verkligheten tar jag också ett tredje foto där även trafiken syns. År 1999 är det långt före digital teknik och jag vill inte slösa med kamerafilm. Vi har just kommit till Staden som aldrig sover och det finns annat intressant att fotografera.

Min reskamrat Magnus kommer strax emot mig och undrar om jag är klar. När vi tittade på våra diabilder efter vår tripp, minns jag att jag förvånades jag ändå över att jag inte hade någon enda bild av World Trade Center, med kameran riktad direkt mot tornen. Jag kunde bara se dem ur min synvinkel, indirekt.
PS Vad jag förstår är det just byggnaden Building no 5 som jag riktat kameran mot och som fortfarande finns kvar på platsen vid Ground Zero, men det är inget jag lyckats verifiera. DS

Mikael Jonsson

Kontakt:
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
070-304 37 20