Vår vän Risto finns sedan nära två veckor på Gallok. Han lägrar i sitt tält en bit från platsen för Kamp Gallok.

Vi söker reda på hans spår och finner dem snart. Fem minuter senare står vi utanför tältet, musik hörs inifrån tältet. Snön faller ymnigt, men inte vi med den. På vårt anrop svarar det från tältet. Risto låter överraskad.

Natten som var blev kall, första natten som tarvade den varmare sovsäcken berättar Risto. Intill tältet har han skottat ihop en stor snöhög som ska bli rum vid skarpare kyla.

Skogen är nu vit och grann, inte så mycket snö, ännu lätt att färdas med endast skor på fötterna. En del djur är i farten av spår att döma. Tystnad råder i skogen, ingen gruvlig aktivitet kan höras.

Så står vi då där i snöfallet med filtstövlarna på, vi skålar i varm alko-fri glögg och lyssnar på vad Risto har att berätta. Han har sett spår av järv en bit från lägret.

-Hur länge blir du kvar, undrar vi väl medvetna om vad sträng köld innebär.

-Inget är bestämt, vi får se.

Ensamheten verkar inte bekymra Risto, han är väl utrustad. I tältet håller värmen bra. Och nu har han fått provianttillskott, populärt verkar det som. Gallok-tomten kryper in i sitt tält och vi vänder hem.