Efter att boken Förortshat av Johanna Langhorst publicerat i mars följde en intensiv debatt på många tidningars ledar-, kultur- och debattsidor samt i bloggosfären. En hel del besk kritik delades ut: författaren var för vit, för mycket medelklass. Hon exotiserade, visade upp klassförakt och var för personlig och hade inte koll på den "äkta" förorts-kulturen". Så lät en del av kritiken trots att Johanna Langhorst bodde i Stockholmsförorten Tensta i 17 år – i svenska riksspridda medier vald (tillsammans med några få andra förorter i Sveriges tre största städer) till att symbolisera Värsting-förorten. Men många kritiker såg också en relevant analys av statushierarkier och stigmatisering och nödvändigheten av att lansera ett nytt begrepp – förortshat.

-Frågan om hållbarhet handlar i väldigt hög grad om vilka saker som anses viktiga för den enskilde såväl som för samhället och vad de kostar. Vi kommer inte att kunna fortsätta shoppa oss blodiga. Såtillvida måste en trovärdig bok om hållbarhet innehålla ett visst mått av civilisationskritik. Så skriver redaktören Henrik Teleman i förordet till den nyutkomna boken "Hållbarhetens villkor"