Tecknaren Robert Nyberg, Farstaprofil och vinnare av det prestigefyllda EWK-priset 2011 och Gormanderpriset 2010, bojkottar invigningen av Farsta Kulturcentrum lördag 14 januari.

Robert Nyberg bojkottar invigningen av Farsta Kulturcentrum.

Idéen med ett Farsta Kulturcentrum är lovvärd och god. En foajé med café, biblioteket, Kulturskolan med sin scen och – inte minst – kunnig och entusiastisk personal, har alla förutsättningar för att sjösätta Farsta Kulturcentrum som en mötesplats mellan olika kulturformer och mellan olika människor.

Robert Nyberg Foto: Raul Leikas

Initialt hade också Robert Nyberg tackat ja till att medverka under invigningen lördag 14 januari kl 10.00 – 22.00, men har nu lämnat återbud. Skälet till detta är att det inte bara är Kulturskolan Stockholm, biblioteket och fastighetsägaren Atrium Ljungberg som står som arrangör av invigningen utan även den nyetablerade friskolan Prima. Prima är sedan i höstas inhyst i samma byggnad som biblioteket och Kulturskolan i Farsta. Prima ägs av Sveriges största friskolekoncern, AcadeMedia, som i sin tur ägs av riskkapitalbolag. Att Prima på detta sätt via samverkan med kommunal verksamhet får konkurrensfördelar är inte förenligt med intentionerna att bygga ett kulturcentrum för att alla kulturella aktörer och medborgare ska kunna delta på lika villkor.

Med tanke på att det enligt svensk näringslivs undersökning är 78 % av Sveriges befolkning som anser att det är ganska eller mycket viktigt att få välja skola, känns ämnet angeläget att diskutera. Jag har svårt att tro att fyra femtedelar av befolkningen skulle göra detta ställningstagande om de till fullo var medvetna om hur skolsystemet fungerar idag och vilka långtgående effekter på segregeringen som uppstår i kölvattnet på denna valfrihet. Men det är intressant att reflektera över hur det kommer sig att just valfriheten som sådan fått sånt fäste bland befolkningen, även om man möjligen ska ta just den här undersökningen som ju köptes av svenskt näringsliv med en nypa salt - alltså även av dem som förlorar på just valfriheten och friskoleetableringen.

Det är så jättestort det här ämnet, med bostadssegregering, vinstdrivande friskolors etablering, avsaknad av konsekvensanalys, olika villkor för kommunala skolan resp friskolan - men ingen har på allvar tagit tag i frågan, tycker jag. Det är ett faktum att resursstarka föräldrar väljer bort kommunala lågstatusskolor i framför allt ytterstadsområden, vilket får en förödande konsekvens för de svagare barnen som då har färre starkare klasskamrater som kan bära upp undervisningen. Faktum är att även de starkare barnen förlorar då de faktiskt har god chans att klara sig i alla skolor men går miste om viktig multikulturell kunskap.

Jag skrev i Newsmill 2009, två år efter nedläggningen, pga "platsöverskott"(sic!), av den fulla kommunala Västbodaskolan, då en friskola fått tillstånd att starta skola. Sedan dess har ytterligare en skola, Prima, startat upp i Västbodaskolans gamla upptagningsområde. Här har man gått ytterligare ett snäpp och låtit Prima, med riskkapitalbolag i ryggen, fått otroliga konkurrensförmåner i och med att man etablerat skolan i gemensamma kommunala lokaler som biblioteket och Kulturskolan. (Längst ner kan du ladda ner pressmeddelandet som vi skrivit ang detta.)

Under tiden vi kämpat mot de här missförhållandena i just Farsta har vi haft mycket svårt att få gehör från media pga av att det är "lokalt" och "inte av riksintresse". Det som har hänt och händer i Farsta är tydligt och hela fenomenet gäller ju i hela landet, men har naturligtvis fått störst konsekvenser i storstädernas ytterstadsområden. Argumenten att lägga ner Västbodaskolan var ekonomiskt, sas det, att man inte ska betala för tomma elevplatser. Ingen, varken politiker eller tjänstemän, uttalade att det var en ideologisk nedläggning av fungerande kommunal verksamhet till förmån för privat vinstintresse.

Diana Reybekiel Ordförande 4f, Farsta

Syftet med 4f är att arbeta

• för alla barns och ungdomars lika värde

• för ett ökat inflytande och delaktighet för barnen och ungdomarna i skola, på fritiden och i lokalsamhället.

• för att främja hälsa för barnen och ungdomarna

Bakgrund, artikel publicerad på Newsmill: 2009-04-17, Uppdaterad: 2011-11-02

Bärsärkargång mot den kommunala skolan
För snart två år sedan lades en välfylld skola för låg- och mellanstadiebarn ner. Beskedet om nedläggningen slog ner som en bomb i skolan "mitt i byn" . I ett svep försvann tryggheten för barnen som splittrades till andra skolor, en del långt ifrån bostaden.

Två år efter nedläggningen får en ny skola tillstånd att bedriva undervisning. Den nya skolan ligger inom samma upptagningsområde som den gamla skolan. Den ligger dessutom vägg i vägg med en annan skola som har legat där sedan 50 år tillbaka.

Hur kunde detta slöseri med våra gemensamma resurser, både vad gäller de drabbade barnen och samhällets ekonomi, få ske? Västbodaskolan i Stockholmsförorten Farsta var en välmående och populär skola med ekonomin i balans, ja faktiskt den skola i hela Farsta som hade lägst lokalkostnad per elev räknat. I skolan gick barn i åldrarna 6 till 12 år. Många av dem kunde prata olika språk, men här gick också svenska barn, radhusbarn och hyresrättsbarn om vartannat. Man hade precis startat upp förskola för femåringar. Barnen stormtrivdes. Skolan hade bara ett fel. Den var kommunal, och därmed möjlig att lägga ner.

Trots proteststorm och överklagan ända upp i regeringsrätten blev nedläggningen ett faktum. I takt med att fönstrena mot den tomma skolbyggnaden började krossas startade också den strukturella omdaningen i stadsdelen. Västbodabarnen skulle fördelas på de två andra kommunala skolorna i någorlunda närhet. De äldsta eleverna blev anvisade en skola och de yngre skulle börja i den kommunala Hästhagsskolan.

Men nu hände något. Föräldrarna började tröttna på att någon annan bestämde var deras barn skulle gå. Mest av allt tröttnade de mer resursstarka föräldrarna och lät sina barn börja i friskolor eller i andra kommunala skolor utanför Farsta. Segregeringen fick sig en gratisskjuts.

Hästens AB ansökte hos skolverket om att få starta skola för de tre första årskurserna. Hittills hade Hästens AB enbart haft förskoleklass och fritidsverksamhet, och då samarbetat med den kommunala Hästhagsskolan (där alltså de flesta av de yngsta f d Västbodaeleverna går) vägg i vägg. Skolgården var gemensam. Strax intill ligger ytterligare en skola för de yngre årskullarna, friskolan Farstaängsskolan.

Rimligtvis borde ju Hästens AB fått avslag på sin ansökan. Varför lägga ner en väl fungerande, kostnadseffektiv skola för att i samma andetag öppna en ny mitt i Farsta där överetableringen av skolor redan är ett problem? Har man över huvud taget gjort en konsekvensanalys av vad som kommer att hända med den enda kvarvarande kommunala skolan för de yngsta barnen i Farsta centrum, Hästhagsskolan, när Hästens AB konkurrerar om samma barn från exakt samma område?

Våra politiker i majoritet värnar om valfriheten. Men valfriheten har gått över styr när även våra yngsta barn åker kors och tvärs över hela stan, i (föräldrarnas) desperata jakt efter den bästa skolan. Vad ger vi för signaler till våra barn? Att närområdet inte duger? Eller, ännu värre, att grannens unge inte duger att ha vare sig som lek- eller bänkkamrat? Det är definitivt inte heller en valfrihet som inbegriper den kommunala skolan. För att kunna välja en kommunal skola måste det finnas en kommunal skola som konkurrerar på samma villkor som skolor med annan huvudman.

Rubriken på denna debattartikel är ”Bärsärkargång mot den kommunala skolan”, men nu när jag kommit till sista raden skulle jag vilja ändra den. Det är inte bärsärkargång det handlar om. Det är mord.

Diana Reybekiel

Om författaren: Diana Rebekiel är skolförälder och före detta samordnare i Aktionsgruppen Bevara Västbodaskolan.