Marginalnyttotänkandet har idag (olyckligtvis) visat sig vara tillämpbart på varje nivå i samhället. Till och med har den smugit sig in i samtalet mellan människor. Vi frågar oss – om än inte alltid explicit – vad är det för mening med att fortsätta att lyssna på någon, när man har ”nyttigare” saker att göra? Denna frågeställning – som är en oundviklig konsekvens av vår starkt drivna individualism – kan omformuleras: Vad går jag miste om när jag fortsätter att lyssna på den som står framför mig?

Mycket talar för att vi lever i en tid där vi pressar oss själva för att få ut så mycket som möjligt av livet. Och vi inbillar oss därtill att vi alltid vet vad som är bäst för oss själva. Antagligen gör vi detta för att vi tror att vi blir lyckligare då. Men blir vi lyckligare när vi medvetet eller omedvetet granskar varandra i fråga om termer av nytta?

Vad har jag för nytta av dig? är en fråga som en enögd nationalekonom skulle hylla, för just denna fråga är för denne en absolut förutsättning för ett framgångsrikt ekonomiskt och rationellt tänkande.