År 1950 – när jag var 8 år – stod jag med mina föräldrar på gatan i Köpenhamn. Mina föräldrar samlade in underskrifter för den så kallade Stockholmsappellen som uppmanade till totalförbud mot kärnvapen. I allt skrev 273,5 miljoner människor under på appellen.
Vi stod där på gatan och samlade in underskrifter medan Koreakriget pågick och den amerikanska generalen Mac Arthur som ledde de amerikanska styrkorna just hade begärt att få bomba de 300.000 frivilliga kineser som deltog i kriget på Nordkoreas sida – med atomvapen – Vår underskriftskampanj bidrog till att President Truman avskedade MacArthur.– Annars hade vi säkert inte stått här idag.
Men under Koreakrigets 3 år, dog 2,5 miljoner civila, främst bombade med napalm av USAs flygvapen.
Efter Koreakrigets slut kom amerikanska doktrinen om massiv vedergällning, och ”preemptive strike” rätten att slå till först med atomvapen.
6 år senare 1956 kom en utställning om Hiroshima till min hemstad Köpenhamn, den bestod av långa målade svartvita friser av människor på väg ned i Otafloden, för att söka lindring för sina brännskador den sjätte augusti 1945 på kvällen. Huden hänger i trasor på dem och de drunknar. Av fotografier såg vi inga, för USAs militär hade bortcensurerat varenda ett.
Det skulle dröja 23 år, tills 1968, innan fotografier från det bombade Hiroshima fick lov att visas.
Den sjätte augusti 1945 fanns, så som vi alltid ser det på bild, i Hiroshima enbart skelettet av Genbakudomkyrkan kvar och Röda-Kors-Sjukhuset. Där bomben slog ned var det lika varmt som på solens yta, bomben utplånade 100 000 människor, innan året hade gått hade i allt 140.000 Hiroshimabor dött av strålningsskador. Men bombningarna av Hiroshima och Nagasaki med 60.000 döda, ingår i ett större mönster av grymheter som oftast inte nämns, – som USAs napalmbombning av Tokyo 9 mars 1945 där 100 000 Tokyobor dog och runt en miljon blev hemlösa. Det var den unga energiska forskningsassistenten, senare amerikanska försvarsministern, Robert McNamara, som hade kommit på idén att fylla napalm i bomberna, han kom just från bilindustrin där han hade uppfunnit bilbältet.
Långt senare kom jag till Hiroshima i journalisten Barbro Alvings fotspår, (hon var där 1947) och filmade inne på (Peace and Memorial Museum – Freds- och hågkomstmuseet). Jag minns bäst fotografierna av små klungor människor som står tillsammans, deras kläder är trasiga och sotiga, deras hår är tovigt och svedd, de ser ut som sömngångare. Deras ögon frågar: Var är min stad? Var är min familj? Finns det ingen sjukvård?
Från 1946 fram till 1996 gjordes över 1000 kärnvapensprängningar högt uppe i luften- så kallat atmosfäriska – eller under jorden, redan 1963 var förekomsten av radioaktivt kol i världen 200 gångar högre än innan sprängningarna började. De utfördes främst av stormakterna USA, Sovjet, Storbritannien och Frankrike och ägde oftast rum i avlägsna områden med ursprungsbefolkningar, som blev svårt sjuka, i Australien, Sibirien och på Stillahavsöarna. 1963 kom pakten om begränsning av atombombstester.
Under kalla kriget blev kärnvapenrustningarna mitt inne i Europa absurda. Jag åkte 1979 till Tyskland för att dokumentera denna upprustning. På båda sidor av tyska gränsen stod den här tidpunkten kärnvapenmissiler med en räckvidd från 70 – till 900 km. Planen var att bygga bärbara atombomber som soldaterna kunde ta med sig i en ryggsäck. Vi visade dessa bärbara atombomber i vår film 1979.
26 September 1983 nådde det kalla kriget sin kulmen. USA- NATO – Mot Sovjetunionen och Warszawapakten de interballistiska kärnvapenbärande missilerna pekade på varandra – med en överdödlig kapacitet. De kunde ta död på allt levande på klotet 12 gångar om. President Reagan hade hållit sitt berömda tal där han kallade Sovjetunionen för ”ondskans imperium”.
26 september 1983 kunde vi alla ha dött, vi blev räddade av överstelöjtnant Stanislav Petrov. Den natten fick han ordern – Tryck på knappen! På sin skärm – En amerikansk interkontinental missil var på väg – det skulle ta 12 minuter innan den nådde Sovjet. Men de ryska varningssatteliterna tog fel – de hade bara registrerat moln på hög höjd – och som tur tryckte inte Petrov på knappen.
Förhandlingar och avtal om nedrustning avlöste den sinnessjuka kapprustningen (ABM and SALT I hade redan tillkommit 1972) 1987 kom den dittills största nedrustningspakten mellan USA och Sovjet: INF Intermediate-Range Nuclear Forces Treaty).
Men redan 1986 kom världens största kärnkraftolycka Tjernobyl i Ukraina. Det var den som skulle få Sovjet på fall. Enligt våra inhemska kärnkraftälskare dog enbart 30 personer, men enligt ukrainska statliga rapporter Fram till 2004 förlorades 500 000 människoliv, som en följd av försämringen av hälsan och på grund av olyckan. 2006 hade 2,6 miljoner medborgare i Ukraina hälsoproblem som en följd av katastrofen, mer än 160 000 medborgare har drivits bort från sina ägor. Olyckan och hemlighetsmakeriet omkring den var som sagt förmodligen den främsta orsaken till Sovjets fall –
Och efter Sovjets fall påbörjade de kommande åren en kärnvapennedrustning av okända mått, det såg faktiskt ut som om stormakterna hade fått för sig att undan för undan förstöra sina kärnvapen.
Nu ser det tyvärr inte lika glatt ut längre. President Obama föreslog redan hösten 2012 att USAs kärnvapenarsenal och dess bärare skall uppdateras för 348 miljarder dollars över de nästa trettio åren- och räknenissar räknat ut att prislappen kan bli så hög som en trillion dollars.
Putin skall även uppdatera sina kärnvapen och redan i år ska ryska armén ta 40 nya stora kärnvapenmissiler i bruk. – Han är inte helt så storvulen som USA – Han har ju bara 8% av USAs och NATOs militärutgifter
Men går vi med i NATO – så kan till och med lilla Sverige få sådana fantastiska missiler installerade – och sedan blir allting mycket säkrare och modernare???? Eller?
Eller också så kanske vi alla måste ställa oss på gatan åter en gång och be folk underskriva en ny Stockholmsappell som kräver omedelbart förbud av alla kärnvapen. Fundera över saken!