Tal av Maj Britt Theorin:
Mötesdeltagare!
Nej- till10 år till i Afghanistan!
Nej- till krig för NATOs räkning!
Ja- till insatser för fred genom FN!
Ja- verkligt stöd för de afghanska kvinnorna!
Ja- till deras rätt till utbildning, arbete, medbestämmande!
Ja- till afghanska kvinnor vid alla förhandlingsbord!
Inte en gång till där riksdagen låter sig förledas skicka några tiotal fredsbevarande soldater som i efterhand blir 800 soldater i krig för NATOs räkning!
Inte en gång till där riksdagen skickar svenska soldater utan beslut om mål för insats och slutdatum!
Inte en gång till skall svenska soldater göra legotjänst för NATO!
Det är dags att sätta stopp för svenska krigförande soldater!
Försvar av Sverige skall ske vid den svenska gränsen och inte i Afghanistan!
Försvar för fred skall ske över hela världen.
Det är dags att återgå till klassisk svensk fredspolitik och ställa upp för FN igen.
Det är dags att återgå till lösning av konflikter, medling och förhandling.
Det är dags att satsa på fred och inte på krig!
När nu miljarder skall satsas på det civila arbetet i Afghanistan är det dags att ge verkligt stöd åt kvinnorna!
Det går att ställa villkor i biståndsarbetet så att det går till kvinnornas utbildning, arbete och inte minst medbestämmande!
Satsa biståndet på att undanröja orsakerna till konflikter och krig!
Halva himlen bärs upp av kvinnor! Men vid besluten om krig eller fred finns de inte med! Varken i Afghanistan, Syrien eller någon annanstans.
Det är dags för Sveriges regering och riksdag att uppfylla säkerhetsrådets krav i resolution 1325 om kvinnors rätt att besluta i hela fredsprocessen; att förhindra krig och konflikter, att lösa konflikter, att medla och sitta vid förhandlingsbordet!
Det är dags för regering och riksdag att aktivt ställa krav om de afghanska kvinnornas rätt att vara med och bestämma om sin framtid vid varje förhandling.
Det är dags för Sverige att avsluta sina krigsinsatser och ta hem de svenska trupperna!
Det är dags att satsa på fred och inte på krig!
Tal av Hans Linde:
Jag är inte cynisk men i riksdagen ikväll kommer förespråkarna för kriget att gå upp i talarstolen en efter en och säga att vi är i Afghanistan för att flickor skall få gå i skolan, för att kvinnor skall slippa syraattacker. Man kommer att prata vackert om fred och frihet om demokratin som skall främjas. Men nu är det ju så att vi varit i Afghanistan i 12 år. Vi vet vad resultaten av denna insats är. Vi ser det varje dag på marken i Afghanistan och resultaten efter 12 i Afghanistan av USAs krigföring och Sveriges deltagande i det kriget är att konflikten förvärras och att alltfler kvinnor och civila utsätts för attacker, att biståndsarbetare dödas och att den fred och den demokrati man säger sig vilja främja blir alltmer avlägsen för varje dag som går.
Visst har det skett framsteg också i Afghanistan. Fler flickor får gå i skolan, fler barnmorskor utbildas. Men det är ju knappast svenska soldater som står och vaktar utanför skolorna. Det är knappast några svenska majorer som bedriver utbildning av barnmorskor. Allt det sker tack vare de civila biståndsorganisationerna. Organisationer som säger att de inte vill att soldater skall finns i närheten av deras verksamhet.
Jag har förmånen att sitta i styrelsen för Svenska Afghanistankommittén och ser deras biståndsarbete i Afghanistan. De berättar hur de i deras biståndsprojekt dignar under krav på resultatredovisning. Varje enskilt biståndsprojekt skall redovisas och redovisas och redovisas igen. Men var är utvärderingen av 12 år av svensk militär närvaro i Afghanistan? Inte vid ett enda tillfälle har man utvärderat denna insats. Det är inte så förvånande. Man vet ju vad resultatet skulle bli.
Denna insats har misslyckats på varje punkt. Varje vackert argument man framfört från riksdagens talarstol har krossats på marken i Afghanistan.
Fredsvänner, Afghanistanvänner, det är hög tid att Sverige som så många andra länder avslutar detta misslyckade och satsar på det som fungerar.
Vi skall ta hem de svenska soldaterna i Afghanistan och så lägger vi våra resurser på civilt bistånd till det afghanska folket!
Tal av Anders Ferm
Historien kommer att ge oss rätt!
Kära vänner! Jag skulle ha varit bland er i dag men en lång och svår förkylning håller mig borta. Ändå vill jag ge er min hälsning och säga att jag är tacksam över att under flera år ha fått medverka i denna manifestation.
Kriget i Afghanistan är förlorat för västmakterna. Men nederlaget måste kamoufleras. Prestige i förening med okunnighet är mäktiga krafter i politiken.
Kriget startades av en amerikansk president som historien nu håller på att glömma. Det har stötts av opportunistiska politiker i Västeuropa och deras eftersägare. Något klart mål för kriget har aldrig formulerats. Det har bara fortsatt och fortsatt. Nu röstar land efter land med fötterna och drar bort sina trupper. Nu tvingas man inse den obönhörliga sanningen att de enda som kommer att stanna i Afghanistan för all framtid är afghanerna själva vare sig de är talibaner eller något annat. Främlingar orkar bara en tid trots alla sina vapen. Kom ihåg det, partiledare, till nästa gång, innan ni drar in Sverige i något nytt krig! Och ta hem de svenska trupperna nästa kvartal. Alla!
Enligt regeringens egna uppgifter till riksdagen kostar den svenska delen av kriget nästa år 700 miljoner kronor. Tänk om man i stället använde dessa miljoner till att utbilda flickor. Hur många hundra tusen, kanske miljoner flickor skulle kunna få i gå i skolan för dess pengar? För det är ju kvinnorna som till slut är Afghanistans hopp om ett bättre land fritt från korruption och männens förtryck.
Eva Stenberg i Dagens Nyheter skrev att det varit förvånansvärt tyst i Sverige om detta tolvåriga krig som inte lyckats skapa någon fred trots tusentals soldater och som kostat oss elva miljarder. Det har hon rätt i! Men det är inte förvånansvärt! Tystnaden har varit en medveten strategi från dem som beslutat att leda Sverige in i krig efter 200 års fred.
Både regering och opposition är och har varit överens om att stödja kriget. Och de är överens om att slå vakt om tystnaden. Vad är de rädda för? Att folket lägger sig i?
I radio och TV, i tidningarna förs ingen debatt där politikerna deltar. Det är val om nio månader, vad tycker t.ex. oppositionsledaren om kriget, han vill bli statsminister men har han någon åsikt om Sveriges krig, varför intervjuar ingen journalist honom om hans syn på krig och fred? Är vi väljare inte värda att få veta det?
Vi fredsvänner, vi krigsmotståndare, som under årens lopp stått här på Mynttorget, vi och andra runt om i landet som protesterat mot krigspolitiken, som skrivit och debatterat för att bilda opinion mot våldet har varit övergivna av etablissemanget. Men vi har inte accepterat tystnaden. Och historien kommer att ge oss rätt, ger oss redan rätt. Och en dag, inte alltför avlägsen, kommer den historien att skrivas. Det finns de som har anledning att ängslas för den dagen och för historiens dom. Men inte ni som står här i decembermörkret och manifesterar för fred. Ge inte upp, historien är på vår sida!
”Säkerhetspakten mellan Kabul och Washington är en intern fråga för Afghanistan” sa Irans utrikespolitiska taleskvinna Marzieh Afkham i sin presskonferens för veckan i Tehran i tisdags. ”Trots det menar Islamska Republiken Iran att godkännandet av säkerhetspakten inte kommer att tjäna de långsiktiga intresset hos den afghanska nationen och den
afghanska regeringen och dess införande kommer att ge negativa avtryck på regionala frågor” sa hon. .. I söndags uttryckte en högt positionerad medlem av Irans parlament sin oro på samma sätt och varnade Afghanistan för att pakten skulle underminera dess oberoende. Ordföranden i Iranska parlamentets nationella säkerhets- och utrikespolitiska kommission Alaeddin Boroujerdi sa att säkerhetsavtalet mellan Kabul och Washington ”kommer att avgöra Afghanistans öde och framtid.
kommission är ”emot” att pakten undertecknas.
