Med lönediskrimineringen tänkar man främst på dem vars arbetslön blev sänkta eller hålls nere. Givetvis finns i motsvarande grad förmånstagare av denna särbehandling. När cheferna delar upp den totala lönesumman, går de insparade medlen från underbetalda till de anställda som skall gynnas, ex.vis goda vänner.
Förmånstagare är många, i regel är de både upphovsmän och försvarare av lönediskrimineringen, helt naturligt. De är den nya Svenska Modellens nomenklatura och lönemiljonärer.
Några exempel:
Stefan Löfven,S-partiets ordf: 1,4 miljoner/år
Mona Sahlin, f.d. S-partiets ordf: 1,7 miljoner/år
Håkan Juholt, ordf.f.d. S-partiet: 1.7 miljoner/år
Ylva Thörn, ordf. Kommunalarb: 1.0 miljoner(år
Sture Nordh, ordf. för TCO: 1.5 miljoner/år
Wanja Lundby-Wedin, LO-ordf: 1.1 miljoner/år
Anna Ekström, SACO-ordf: 1.4 miljoner/år
Metta Fjelkner, LR-ordf: 1.1 miljoner/år
Eva-Lis Sirén, Lärarförb. ordf: 1.1 miljoner(år
Eva Nordmark, SKTF ordf: 1.1 miljoner/år
Jan Rudén, SEKO, ordf: 1.0 miljoner/år
Anna Hedborg,generaldirektör: 1.3 miljoner/år
Sören Olofsson, regiondirektör: 2.1 miljoner/år
Tack vare lönediskrimineringen tjänar Sören Olofsson 360.000:kr mera än regeringschefen Reinfeldt! Sju arbetslösa f.d. generaldirektörer får 780000 - 1.5 miljoner/år i lön. En juridikprofessor som både propagerat och tillämpat "olika lön för lika arbete" mot oliktänkande universitetslärare fick dubbel professorslön.
Hur ersattes den "solidariska lönepolitiken" av lönediskrimineringen ?
"Individuella löner. Redan 1990 slopades det gamla lönegradssystemet .... I stället tillämpas individuella och differentierade krontalslöner ..." (Sveriges Statskalender 2010. s.28).
Dittills gällde inom den svenska offentliga sektorn (stat, kommun och landsting) det diskrimineringsfria, könsneutrala lönegradssystemet; ex.vis en byråsekretär, en gymnasielärare eller en läkare med samma tjänst var fick samma lön, oberoende av kön, invandrarbakgrund, hårfärg eller åsikter.
"Den 26 oktober 1990, för över tjugo år sedan, höll finansminister Allan Larsson(S) en presskonferens om ett krispaket. I en central punkt ... klargjordes en ambition som skulle imponera på marknaden."( Henrik Bredberg, Sydsvenskan oktober 2010).
"I en TT-intervju Luciadagen 1990 beskrev LO-chefen Stig Malm de socialdemokratiska riksdagsmännen som alltför uppskrämda av "marknaden"och alltför villiga att underkasta sig dess krav i form av nedskärningar i sjukförsäkringen.Han menade att valutakrisen och räntechocken i oktober 1990 inte var reella kriser utan "skapade" av riksbankschefen Bengt Dennis och finansminister Allan Larsson i syfte att åstadkomma krismedvetande och därmed göra nedskärningarna möjliga."(Bevingat, 2005, s.360).
Samtidigt infördes lönediskrimineringen - förmodligen föranled av Allan Larsson -inom hela den offentliga sektorn. Regeringen placerade sedan Allan Larsson i EU-Kommissionens Direktorat V med ansvar för EU:s arbetsrätt. Där kunde han "döda" klagomål mot lönediskrimineringen som brott mot romfördragets "Lika lön för lika arbete" samt vilseleda Kommissionen såsom sakkunnig.
HD: Rätt att ge kvinna lägre lön( Metro 2003 07 01).
Det är rätt att ge en nyanställd kvinna lägre lön än hennes manliga kollega, trots att hon har högre meriter. Så hade även Arbetsdomstolen bestämt innan och hänvisat till marknadskrafterna, som utgörs av cheferna.
Intressant är vilka fackliga och politiska organisationer som gillar lönediskrimineringen och röjandet av tariflönesystemet inom hela den svenska arbetsmarknaden i strid med Rom-fördragets "Lika lön för lika arbete" (art. 100 + 119). Offren är framförallt kvinnor, invandrare och oliktänkande, gynnade är chefernas goda vänner och meningsfränder se ovan.
Upphovsmännens avsikt torde vara att öka underdånigheten på arbetsplatserna. För löntagarna innebär lönediskrimineringen en spridning av misstänksamheten mot varandra för att ha fjäskat sig till större förmåner hos cheferna. Samarbetet och solidariteten på arbetsplatserna minskar.
Den socialdemokratiska regeringen hade infört diskrimineringen med V:s tysta samtycke. Fackföreningarna avstår från förhandlingar om tariflöner och utdelar i stället råd för den enskildes individuella löneförhandling med chefen ("Karriärguiden"). Vänsterpartiet gillar den statliga lönediskrimineringen och avstår från protester och riksdagsmotioner. Partiet vill respektera den enskildes löneförhandling med chefen. V:s ungdomsförbund Ungvänster plakaterade nyss med krav på 6 timmars arbetsdag med bibehållen lönediskriminering!
Fackföreningarnas minskade medlemsantal är en följd av att lönen inte längre bestäms genom kollektivavtal utan av cheferna. Stödet för och medlemsantalen i SAP och V minskar bl.a .p.g.a. partierna stöder den nyliberala, löntagarfientliga lönediskrimineringen.
Reinhard Helmers
Debattinläggets synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av föreningen Folket i Bild/Kulturfront.
Folket i Bild/Kulturfronts plattform är:
• Försvar för yttrande- och tryckfriheten
• För en folkets kultur
• Antiimperialism.
Folket i Bild/Kulturfront tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter.
