Fusket borde betraktas som omfattande, varför Idea borde prioritera det svenska valet, särskilt mot bakgrund av att Sverige allmänt anses vara ett demokratiskt föregångsland.

Det är två sorters valfusk som gör sig gällande i svenska val. Det ena är att endast riksdagspartierna tillåts delta i valdebatterna i radio och TV. Övriga partier stängs ute.

Dessa partier tillåts visserligen i Sverige att genomföra sina egna valkampanjer. Men eftersom svenska val i så stor utsträckning avgörs i etermedierna måste TV-exponeringen anses vara av vital betydelse. I årets val har fyra partier som icke är representerade i riksdagen ställt upp i valet men tvingats delta i i debatten på helt andra villkor än de sju riksdagspartierna. Det gäller Feministiskt Initiativ, Sverigedemokraterna, Kommunistiska Partiet och Piratpartiet.

Det finns visserligen ännu fler partier och det måste sättas en gräns. Men de nämnda partierna ställer upp i samtliga valkretsar. De är alltså riksomfattande. Vilka skälen skulle vara att de då inte får tävla på samma villkor som riksdagspartierna återstår att motivera. Sveriges Radio/TV gjorde före slutdebatten i TV ett valhänt försök, en deklaration om varför dessa partier inte fick delta. Orsaken var att debatten skulle handla om den gångna valperioden, utvärdera den och då fanns ingen anledning för dem att delta.

Borde resonemanget inte vara omvänt? Dessa partier ställer ju upp därför att de anser att den politik som förts i Sverige inte är bra. SVT:s beslut är till för att hålla nya politiska riktningar borta från den politiska scenen, ingenting annat. SVT:s beslut är belysande för hur den politiska och mediala makten – ”den tredje statsmakten” – samarbetar. Förväntningarna på radio/TV att de ska fullfölja public serviceuppdraget kan inte längre tas på allvar.

Idea säger självt att för att rättvisa och fria val skall kunna hållas är det av största vikt att alla grupper av medborgare behandlas på samma sätt för att landets offentliga institutioner ska vara representativa för folket.

Sverige anses allmänt som en mönsterdemokrati. Antagligen härrör denna uppfattning från det faktum att själva valproceduren på valdagen går korrekt till. Röstsammanräkning och mandattilldelning leds också mycket riktigt av oförvitliga tjänstemän på länsstyrelserna. Orsaken måste tillskrivas de relativt små politiska och sociala motsättningar som råder i Sverige. I många andra länder sker valfusket just här, på valdagen och vid röstsammanräkningen medan valfusket i Sverige kan sökas i själva valrörelsens förutsättningar.

Den andra frågan som Idea bör undersöka är partistöden. De svenska politiska partierna ger sig själva 160 miljoner kronor per år men med med bidrag på landstings- och kommunnivå blir det varje år miljardbelopp. Att riksdagsgrupperna har ett ekonomiskt stöd för att kunna resa, studera och på andra sätt kunna informera sig inför viktiga beslut är helt i sin ordning. Men de allmänna partistöden till partierna för att kunna bedriva valrörelser och annan propaganda borde förbjudas.

Partistöden har gjort att partierna inte längre är ekonomiskt beroende av medlemsavgifter och andra bidrag från sympatisörer. Antalet medlemmar i riksdagspartierna har därför sjunkit från 625 000 1991 till 273 000 i dag. Detta tynande stöd gör partistöden än viktigare för partierna men partierna inser inte att stöden de ger till sig själva är en av orsakerna till demokratins förfall.

Problemet med partistöden är att de enda som kan avskaffa dem är de som drar fördel av dem.

Orsaken till att valfusket i Sverige aldrig debatteras beror på den starka självbild vi har av Sverige som mönsterdemokrati.

Vi har anordnat val i snart 100 år. Men varje regim, oavsett ideologi, tenderar, medvetet eller omedvetet, att permanenta sitt eget maktinnehav genom olika, synliga eller osynliga, medel. Det gäller även Sverige. I tredje världen kallas det korruption när makten berikar sig själv, i Sverige är det ”av stor vikt för demokratin.”

Hur skulle årets val slutat, hur skulle riksdagens sammansättning sett ut utan valfusket?

Det ska bli intressant att se vad Idea kommer fram till när man har synat det svenska valet.

----------

Artikeln var publicerad i FiB 10-2010.

Peo Österholm är journalist, musiker och medlem i fib:s redaktionskommitté.