Det var i förra veckan jag gick för att handla i vårt Konsum. I bland blir man lite arg när man ser att konsumbutiken, Coop, säljer lite dyrare marvaror än andra livsmedelskedjors butiker. Men jag ska försätta att handla där därför att för mig är Konsum fortfarande är en symbol för kollektivism.

Och jag tror fortfarande på kollektiva lösningar och dessa lösningar brukar vara rättvisa lösningar. Men dagens makthavare vill att vi bara ska tänka på oss själva och att vi ska glömma de som har det sämre i samhället. Detta vill vi inte. Sådana tankar gynnar bara de som har det bra i samhället och skadar de sämst ställda. Men det händer ibland att jag blir himla arg och ledsen. Då vet jag inte om jag ska skrika eller gråta. Jag tål inte att jag eller någon annan blir orättvist behandlad.

I går sprang jag till Konsum  för att handla lite mjölk. Det  var lång kö och före mig väntade en ung mamma med sin fem eller sexårig. Den lilla flickan grät och sa till mamma:
- Mamma, snälla får jag bara en liten c

hoklad?
- Nej, lilla gumman, du vet väl att vi inte har råd med det, svarade mamma genast.

Då fick jag genast tårar i mina ögon och började fundera över hur svårt det kan vara för vissa människor att klara sig på sin lön. Det tog en lång stund innan jag lugnade ner mig, jag tänkte att jag kanske har blivit mycket feg eller svag för det är ju oftast fega människor som brukar gråta.

Det handlar inte om svaghet eller feghet när det gäller mitt fall, jag får inte tårar för att ensamstående mammor har fått det sämre.

Nej, jag får tårar därför att den politik som har gjort många av oss fattiga, arbetslösa och socialbidragsberoende fortsätter och ingen stoppar den eller vill stoppa den. För i ärlighets namn måste jag säga att det finns de som kämpar mot dagens orättvisor. Tyvärr är deras resurser begränsade och krafterna räcker inte till för att stoppa den arbetarfientliga politiken som den borgerliga alliansen har.

Det går fort sade en gång Ingvar Carlsson. Det är ju samme Ingvar Carlsson som åkte till Bryssel för att lämna ansökan för EU-medlemskapet utan att fråga det svenska folket. Och precis detta medlemskap håller på att skaffa ett helvete för oss alla. Detta ser vi dagligen i Sverige och i andra EU länder.

Det är inte brist på pengar i Sverige. Pengar finns hur mycket som helst. Se bara på bankernas och de stora  företagens vinster, de har JUL AFTON  nästan året runt. Samma gäller för vårt företag. Posten har hur mycket vinst som helst. Ändå vill man spara. När våra kompisar varslas, bygger man två nya och stora terminaler. Dessa två terminaler kommer att kosta ett par miljarder kronor. Och detta händer när våra äldre ligger med sina blöjor fulla

med avföring.

Men frågan är varför händer detta? Jag tycker att det är brist på politik. Jag menar med rättvisepolitik och det är rättvise politik som behövs nu. Det är en jättestor bristvara nu för tiden. När maktlöshet har blivit en ny folksjukdom. När rika har blivit stenrika och fattiga har blivit fattigare.

Då tycker jag att facket och de andra som företräder arbetarklassen borde ha tagit eget ansvar och agerat kraftigt. Men -nix.

Har facket makt? Oftast hör man på vår arbetsplats att facket inte har någon makt och inte kan påverka något. Detta resonemang köper jag inte. Man vill eller inte, det är ett faktum att facket är
den enda motvikt som kan stopp denna utvecklig (läs: avveckling) som drabbar våra svaga i samhället dvs. barn, ungdomar, pensionärer, arbetslös, våra äldre medborgare och ensamstående mammor.

Det är bara facket som kan ändra denna dagordning som är fastställd av maktens elit och några spekulanter som kallas marknad. Om facket mobilisera de egna medlemmar och skapar opinion för rättvisefrågor då finns ingen makt som kan stå emot detta.

Jag och många andra tycker att det 

är kanske dags att ifrågasätta dessa fackliga som struntar i sitt fackliga  uppdrag. Någon och någonstans måste man börja den här processen.

Det man kan börja med på en gång på den egna arbetsplatsen är att som jag och många andra av mina kamrater kräva  att alla våra facklig förtroendevalda ska vara på golvet. Jag menar att  de ska jobba tillsammans med sina egna uppdragsgivare. Självklart ska  de vara borta när de har något fackligt arbete att göra. Jag lovar dem att de inte kommer att förlora någonting, tvärtom  deras  närvaro på golvet kan bidra i  deras kamp.

Slutligen som en post anställd vill jag säga till postledningen att ni måste omedelbart  stoppa den nya terminalstrukturen som kostar enorma pengar. Använd istället dessa grova pengar på/ för att skaffa fler arbetstillfällen och bra service till de svenska medborgarna. Gör inte fler arbetslösa.

Jultomte, välfärd utan vinst och alla vi andra

Det nya arbetarpartiet moderaterna fortsätter att skrämma oss alla med sin arbetarfientlig politik. Reinfeldt håller på att spela en jultomte. En jultomte som delar ut alla presenter till sina egna släktingar och vänner. De fattigas barn får vänta. Det blir aldrig några presenter för dem. Det är ju de som borde få några presenter. Den sittande regeringens politiker ser inte långt. Ibland tror man att alliansens företrädare bara har läsglasögon.

Det är dags att säga till dem att skaffa  sig nya progressiva glasögon. De borde veta att det finns folk som bor utan för Danderyd, Lidingö och Saltsjöbaden. Vi vill inte ha ett sånt samhälle där bara de  rika ska ha roligt och vi andra ska lida. Regeringen sålde all vår egendom utan att fråga oss. Det är en skandal. Men när alla är tysta då passar de på att montera ner  hela den offentliga sektorn.  De har bråttom att sälja allt som du och jag ägde tillsammans. SKAM!

Men det är inte många som vågar säga till dem att "det räcker nu". En del är upptagna med RUT och Rot- avdragen.  Och de andra är nöjda med att få ett par hundra kronor (jobb avdrag) extra varje månad. Men ingen vill veta vem betalar för dem. Den solidariska känslan har försvunnit (nästan) helt och hållet. Kanske det låter lite överdrivet? Men detta är ett faktum. Det måste bli ett stopp för denna vansinniga politik som genomförs av den sittande  regeringen.

Titta bara på de arbetslösa, de sjuka och de pensionerade och de ensamstående  mammorna. Alla dessa grupper mår dåligt och de har väldigt svårt att klara sig månaden ut med deras minskade ersättningar och bidrag. Man skickar friska arbetsvilliga människor till socialen när de stora företagen får skattesänkningar efter skattesänkningar.  När hela den offentliga sektorn går på knäna sänker Anders Borg bolagsskatten med 16 miljarder. Med dessa 16 miljarder kan man skapa hur många jobb som helst för våra ungdomar.  Men arbetslöshet verka inte vara något problem för Borg.   Den sittande regeringen har sin egen dagordnig, dvs. att sätta oss fattiga på plats. Detta märker vi alla på  våra egna  arbetsplatser.

En lyckad demonstration: Mot denna vansinniga politik anordnades en manifestation av nätverket "Välfärd utan vinst" dagen innan riksdagen öppnande det vill säga den 17 september kl 17. Det var en lyckad demonstration.  Bland talarna fanns bland andra Göran Greider, Johan Ehrenberg,  Mario Izquierdo från Läkeroll fabriken i Gävle och Ann-Margrethe Livh, V:s oppositionsledare i Stockholm stad. Alla talare hade ett enda budskap:" Ut med vinster ur Välfärden" ! Alla talare visade att de vara arga och laddade med en kampvilja. De eldade massorna som var där. Stämningen var underbar och uppmuntrande.   Jag märkte att många var glada för det börja hända saker och ting även i Sverige. Det är väldigt trögt att mobilisera folk i Sverige men det går. Detta har bevisat nätverk utan vinst. "Nätverk utan vinst" hade inte så mycket ekonomiska och psykiska resurser. Men det gick bra ändå.

Man ordnade demonstrationen för att kräva ett annat Sverige. Sverige ska inte ha stora klyftor mellan människor i olika yrken, bakgrund och kulturer. Ingen har sagt att vi måste kapitulera och acceptera nuvarande utveckling (läs: avveckling) där de som redan har fortsätter att få ännu mera. Många tycker att nätverk utan vinst tillsammans med facket har bevisat att det går att organisera motståndet mot nyliberalismens  antiarbetarklasspolitik.

"Vi vill ha vinsterna tillbaks", "Carema, Attendo, riskkapital, ut ur vården och lämna det ni stal" och "Kamp för välfärd utan vinst" var några av talkörerna som hördes genom Stockholms gator när demonstrationståget lämnade Sergels torg mot Mynttorget. Det var två blåsorkestrar med i demonstration och spelade kampsånger.

Jag tycker vi  alla behövs oavsett vilket parti du brukar rösta på. Det är bara tillsammans vi kan ändra. Och ändringen behövs!

Några ord till de som bara sitter hemma och  kritiserar :" Det går inte  att ändra saker och ting  bara med styrelsen  möten, Ni ska ut och vara med folk, då händer saker och ting!

Text och foto: Masood Punjabi