Mitt resonemang i fallet Pérez Becerra handlar inte om en konspirationsteori, utan det handlar om politisk verklighet. Det skriver frilansjournalisten Tigran Feiler.
Det är glädjande att Jesper Bengtsson och Reportrar utan gränser anser att fallet Pérez Becerra handlar om yttrandefrihet och nu vill driva frågan. Hittills har fallet kännetecknats av en kompakt tystnad från svenska medier och organisationer. Det är i sig särskilt allvarligt eftersom Pérez Becerra utlämnats till det land som han en gång flytt ifrån,
Bengtsson utmålar mitt försök att förstå tystnaden kring Pérez Becerra som en konspirationsteori och påstår att jag blundar för fakta. Naturligtvis känner jag till att Reportrar utan gränser (och även Journalistförbundet) under lång tid engagerat sig för colombianska journalisters rättigheter. Detta är självklart utmärkt.
Mitt resonemang handlade om fallet Pérez Becerra i allmänhet och avsaknaden av breda kampanjer över tidnings- och organisationsgränserna i synnerhet. Jag tror att Bengtsson mycket väl förstår att det hade varit svårt att få DN, SvD, Aftonbladet och Expressen att enas kring en kampanj i fallet Pérez Becerra. Och att det inte bara handlar om problemet med att definiera vem som är journalist. Att olika aktörer värderar priset för sitt engagemang i en viss fråga är ingen konspirationsteori utan en politisk verklighet.
Efter över tio års engagemang i Colombia-frågan ser jag vissa mönster. Ett sådant är att många debattörer och enskilda organisationer tvekar att uttala sig tydligt i frågor som rör Colombia av rädsla att stämplas som gerilla-sympatisör.
Jag förstår att anklagelserna mot Pérez Becerra kan vara svåra att bena ut – de är en explosiv häxblandning som spretar åt alla möjliga håll. Men det är tydligt att Pérez Becerras roll inom Anncol utgör en viktig del i åklagarens argumentation och att han är en trofé i regeringens mediala krigföring just i egenskap av nyhetsbyråns redaktör.
Bengtsson har rätt i att gränsen för vad som är journalistik utmanas av ny teknik och nya sätt att rapportera. Frågan är särskilt aktuell i konfliktområden som Colombia och Mellanöstern där traditionella medier i allt större utsträckning är beroende av material från ”medborgarjournalister”.
En fransk korrespondent som tillfångatagits av Farc har under två veckor fått mer uppmärksamhet i Colombia och globalt än alla de colombianska journalister och kommunikatörer som dagligen hotas och tystas. I inbördeskrigets Syrien ger utländska journalister som dödas stora rubriker samtidigt som syrier förblir namnlösa när de med livet som insats gratis förser internationella tv-bolag med ovärderligt bildmaterial.
Hur garanterar vi press- och yttrandefrihet för kommunikatörer som saknar starka yrkesnätverk och stöd från namnkunniga kollegor? Förhoppningsvis kan fallet Pérez Becerra bidra till en bredare diskussion om journalistik och yttrandefrihet i ett medialt landskap präglat av internationella konflikter, globala flyktingströmmar och en ökande demokratisering av publicistiska verktyg.
Tigran Feiler, frilansjournalist och forskar om medier i konfliktens Colombia
