Här följer artikeln ur Folket i Bild/Kulturfront 15/1983:

Hemligheten bakom IKEA:s framgångar - Billig arbetskraft i östtyska tukthus

Bakom galler och taggtråd i två östtyska tukthus arbetar politiska fångar i tre skift med att tillverka möbler för IKEA.

Tillverkningspriserna är ibland bara en femtedel av dem som gäller i väst. Det är en förklaring till att IKEA, ett av kuttersmyckena i det svenska folkhemmet, kunnat skörda otroliga framgångar på kontinenten.

Även fängelsedirektören i tukthus Brandenburg använder enligt säkra uppgifter IKEAs möbler. Men han används inte i reklamen.

Att IKEA tillverkar möbler i två tukthus (Zuchthaus  = tukthus är även den officiella beteckningen) har FiB/K kunnat bekräfta "f rån olika källor. Manfred Bartz, f d fånge i tukthus Brandenburg, uppger att detta tukthus innehåller en rad industrier, bl a en möbelindustri, där fångarna tillverkar möbler för export. Han nämner också att fängelsedirektören själv använde de möbler som tillverkades där.

Alois Kuhn, en annan f d politisk fånge från DDR, uppger att möbelavdelningen i Brandenburg sysselsätter mellan 800 och 1 000 fångar:

-De arbetar i tre skift med köksmöbler bl a (städskåp och vita hopfällbara skåp) för export till väst.

En fängelsekollega till Kuhn som kom till väst kände sedan igen möbler han själv varit med om att tillverka.

Förhållandena bekräftas också av herr Naumann, tjänsteman vid de västtyska möbeltillverkarnas förbund med säte i Frankfurt a M:

- Enligt våra uppgifter arbetar mellan 2 500 och 3 000 fångar i tukthus Brandenburg och Bautzen med möbeltillverkning.

Inte alla av dessa är politiska fångar, men de är en betydande andel just i dessa två fängelser.

Enligt uppgifter från f d fångar i Bautzen är detta ett mycket primitivt fängelse där antalet internerade idag är l 000-1 200 men har tidigare, före amnestin 1979, varit ända upp till 7 500.

- Västtyska möbeltillverkare beklagar naturligtvis att det finns möbelhandlare i väst som IKEA och Karstad (ungefär Västtysklands Tempo) som utnyttjar förhållandena i öst till att t ex köpa stolar för 21:80 D-mark, som skulle kosta 100 D-mark att tillverka här i väst. Vi har anledning att tro att en stor del av de 261 miljoner D-mark (c:a 860 miljoner kr) möbler som importerades för från DDR till Förbundsrepubliken i fjol står IKEA för.

Process mot IKEA

Ett antal västtyska möbelhandlare driver sedan åtta år tillbaka en process mot IKEA, en process som kommer att avgöras nästa år i Bundesgericht (Västtysklands högsta domstol). Möbelhandlarna anser att IKEA falskdeklarerat sina möbler med "Aus Schweden" när en betydande del kommer från DDR, Polen och Tjeckoslovakien. IKEAs 16 varuhus i Västtyskland är i många fall vackert blå-gula, men det skulle alltså ha lite med innehållet att göra. "Det omöjliga varuhuset", kallar sig IKEA i BRD men deras konkurrenter anser sig ha löst gåtan.

Möbelhandlarnas advokater Weber & Sauberschwarz i Düsseldorf har dock inte fört upp problemet med fängelseproduktionen i rättegångarna mot IKEA, eftersom den kritiken också drabbar en del västtyska firmor.

På IKEA i Västtyskland skakar emellertid VD Rune Mårtensson bara på huvudet och säger sig ingenting begripa:

- Inköpen sköts av IKEA Trading och är inte mitt bord.

Han har inget att göra med de östtyska leverantörerna, säger han.

Saken kompliceras av att IKEA i Västtyskland, landets största möbelkedja med 850 miljoner D-mark i omsättning (2,8 miljarder kr) dels importerar direkt från DDR, dels troligen också får möbler från Skandinavien, som delvis härstammar från DDR. Sverige importerar för mellan 60 och 80 miljoner kr östtyska möbler om året, och det kan antas att huvuddelen står IKEA för.

Ken Muff Lassen, informationschef på IKEAs huvudkontor i Helsingör i Danmark, säger att företaget tyvärr inte kan lämna ut några uppgifter om tillverkningen i DDR:

- Det skulle bara leda till spekulationer, konstaterar han.

Den enda siffra han kan lämna är att 20 procent av samtliga inköp i IKEAs alla företag över världen görs i Östeuropa. Om man gissar att inköpen utgör 20 procent av omsättningen, som i fjol låg på 6 025 miljoner kr, så skulle inköpen från öst hamna någonstans över ett par hundra miljoner.

- Var och en som känner till IKEA vet, säger Lassen, att vår policy är att köpa delar och färdiga möbler som vi själva designar. Alltså är den västtyska debatten missriktad. Möbelinköpen görs till 55 procent i Skandinavien och designen är alltid vår.

Östeuropa

Uppgifterna att politiska fångar arbetar med IKEAs möbler säger Lassen sig inte känna till:

- Vi förhandlar bara med VEB Holz und Papier, en stor statlig koncern, och tar aldrig ställning till hur tillverkningen går till.

- Förresten får de ju en och annan möbel gjord på Kumla-fängelset också. Det är väl inget fel att samhällsägda företag till verkar möbler? Jag har hört talas om att någon armatur skulle tillverkas på ett fängelseföretag i DDR, men det kan inte vara någon större

del det handlar om.

Vad fångarna får för lön och vilka förhållanden de lever under säger sig Lassen inte veta något om. F d fångar i Brandenburg har t ex berättat om att lönen från fängelseindustrierna går till att köpa de extraransoner av mat, som behövs för att kunna hålla ackordstakten. Det mesta går alltså åt i fängelset.

Som krona på den svenska framgångssagan IKEA har dess kung Ingvar Kamprad nu beslutat att skänka företaget till en holländsk religiös stiftelse under drottning Beatrix' beskydd. I intimare kretsar har Kamprad låtit förstå att det är löntagarfonder han är så rädd för, genom en utflyttning till Holland blir företaget oåtkomligt för fonderna. Men som framgår av företa gets östtyska affärer tycks invändningarna mot kollektivt ägda företag inte vara principiellt grundade - bara profiten är god. Och moralen kan Kamprad fortsätta att odla i avskilt lugn i Schweiz - hans enda last lär vara snus.

Stefan Lindgren