Debattinlägg av Masood Punjabi
Det är så ofta det händer nu. Det är ofta jag blir illamående av frustration. Det är ofta orättvisor ökar i samhället. Det är alltför ofta nu som jag träffar tiggare i tunnelbanan. För bara några år sedan förknippades ordet tiggare med tredje världens länder. Det är ofta jag ser uteliggare i stan, och det är sällan någon pratar om dessa sönderslitna människor, som kämpar för sin existens. Och alla dessa människor tvingades att ställa upp på de stora skattesänkningar som den sittande regeringen genomförde. Och det luktar väldigt illa måste jag säga. När läget är så desperat då måste något ha gått mycket snett de senaste åren. Alla är tysta och jag mår illa av denna tystnad.
Det varslas folk överallt men inte för att det går dåligt för dem. Tvärtom de vill ha ännu mera vinst. Titta bara på Posten hur stor vinst de har. Ändå vill de bli av med många av oss. Den sittande regeringen ger fullt stöd till dessa giriga arbetsgivare som skapar alla slags problem i samhället. Någon måste ju säga stopp för den inhumana poltik som håller på att plundra eller söndra oss alla dvs. arbetarklassen. Vad gör LO, frågar alla. Jag tycker att LO har tagit för lång semester. SYND!
Idag står allt för många utanför arbetsmarknaden och utanför samhällets trygghetssystem och har inga möjligheter att komma ur detta. Det skapar enorma klyftor i samhället och detta i sin tur bidrar till att försämra hela den demokratiska processen i samhället. Det är svårt att känna igen Sverige som det var för tio år sedan. Under rådande omständigheter borde var och en ta politiska eller fackliga uppdrag och göra uppror, men många blir istället passiva och likgiltiga och struntar i allt. “Satsa på dig själv" sade en gång moderaterna. Det verkar som att många har lyssnat på dem och har accepterat deras åsikter. Men det fattas ett riktigt motstånd mot den rådande politiska agendan.
Nu har vi fått en ny sosseledare, Stefan Löfvén. Detta gör inte saker och ting bättre. Tvärtom. Han är en arbetsgivarvänlig person och har gång efter gång bevisat att han gillar EU och EMU. Det är ju samma Löfvén som vill ha ungdomslöner och inte ville ha någon jamställhetspott i den senaste löneförhandlingen. Hur kan en person som honom försvara arbetarnas interessen! Jag tror att Löfvén kommer att ha en arbetsgivare vänlig politik och därför slipper mediedrev av den typ Juholt fick uppleva. Med Löfven har socialdemokraterna tagit ett steg till mot höger. Många säger att Löfvén var svetsare, so what? En arbetare kan också vara borgerlig.. Att vara svetsare är ingen garanti att han eller hon gillar arbetarrörelsens värderingar. Det kan hända att Löfvén en gång i tiden var en kämpe. Men inte nu längre. Med Löfvén i spetsen har högerfalangen tagit över det socialdemokratiska partiet.
Men kaptalet nöjer sig inte med Löfvén. De kommer att försätta sin egen krigföring mot oss.
Jag vet att det finns mycket goda krafter i den fackliga rörelsen som vill stoppa den borgerliga frammarschen. Men de är tysta och rädda för partipiskan. Man lever bara en gång och då ska man leva med civil kurage! Att vara mesig och feg skickar fel signaler till vår motståndare dvs. arbetsgivaren. Nu är det dags för de goda krafterna i facket att bryta tystnaden och börja försvara de egna medlemmarnas intressen. Facket måste vara lojalt med de egna medlemmarna, först därefter med något annat. Nu är det dags att facket börja diskutera hur vi skall beskatta de stora vinster som företagen skaffar sig genom regelbundna rationaliseringar. Jag vägrar acceptera allt tal om dåliga tider, och därför tvinga fram hårda nedskärningar. Företagens villkor har blivit allt bättre och deras vinstredovisningar talar för sig självt. Det är dags för facket att utnyttja den kraft som vi egentligen har i vår fackliga rörelse. Den viktigaste erfarenheten säger att inga framsteg har uppnåtts utan kamp.
Masood Punjabi
