F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97 i n t e r n e t u t g å v a n
Visst skall vi kräva papperen på bordet! Men utan illusioner. Övervakning, åsiktskontroll och angiveri är inte av i går, inte ens av femtiotalets kalla krig eller fyrtiotalets undfallenhet. Sådant är lika gammalt som staten själv.
Metoderna har dock med åren förfinats.
textJan Myrdal
Nu är det i EU:s SIS-dator information samlas och bearbetas. Man kunde alltså säga att vad som nu verkligen sker under stort demokratiskt hojt i våra media är att SÄPO i sitt aphus och IB med sina försvunna arkiv blivit lika otidsenliga kontrollorgan som Solkungens Svarta garderob när brevkontrollen systematiserades. Vi bör inse att detta övervakningssystem och denna angiverikultur har till uppgift att skrämma folk. Nu som förr. Vi skall bli som skotträdda hundar. Det bör de inte lyckas med. Bit dem i benet i stället! Vi bör sätta strålkastarna på de ljusskygga eurokraterna kring SIS-datorn. Det är de inte vana vid. Varför inte namn och nylle, adress och data på de verkligt hemliga bland dem? Det bleve en allmännyttig tryckfrihetsprocess! Fast visst är det kul när de nu av EU friställda i det lokala svenska säkerhetsetablissementet börjar slåss så kulisserna välter och maskineriet därbakom blir tydligt. Ty inte bara Gud fader skrattar när den ene skurken slår den andre; vi alla har vår glädje av det. Men inte skall vi ha några illusioner om att de ämbetsmän vilka i sitt nådiga uppdrag brutit lag och grundlag någonsin kommer att straffas. Den som vill kan ta fram den LP som gjordes 1979 (Oktober OTLP 701) och lyssna på hur hysteriskt Justitiekansler Bengt Lännergren fnittrar när jag på Publicistklubben formellt anklagar honom för att i tjänsten skydda brottsliga ämbetsmän. När Justitiekanslern fnittrat färdigt gick han till sitt tjänsterum och i ämbetet frikände han också sig själv. Ja, som Martin Luther sade om sådana höga herrar: Lieber Dreck was wärest du, wenn du nicht stinkest? - Kära herr Skit vad vore du om du inte stank? Sannerligen, som jag skrev i den text om Högsta domstolens roll i IB-affären för vilken ett upphetsat justitieråd intrigerade för att få Greta Hofsten dömd: - Den ena handen tvättar den andra. När vi inser detta och vet att metoderna förändras men angiveriet består - om av Hammurabi eller Metternich eller Hoover eller Elmér eller SIS-datorns eurokrater kvittar - då inser vi också att vi inte bekämpar detta system genom fånerier som när en del kamrater för några decennier sedan började leka Hemliga klubben med täcknamn och allt. Jag var - och är - dessutom rätt säker på att det bland inspiratörerna till detta konstiga säkerhetsarbete - enligt Fouchés beprövade metod - fanns betalda polisangivare. Vi gör i stället som de våra gjort historien igenom. Fortsätter att arbeta ty droppen urholkar stenen.
Leanderfallet väcker frågor
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97 i n t e r n e t u t g å v a n