F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/97
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    Utdrag ur Leanders SÄPO-akt

    LEANDERFALLET
    VÄCKER FRÅGOR

    text Tom Carlson

    I

    Den eventuella skadeglädjen i att alla misstankar från IB-affären och framåt nu bekräftas förtas av vissheten om de personliga tragedier som ligger i gömda i det som nu skett.
    En Pierre Schori, eller Gösta Bohman på sin tid, kunde vara uppbragta över att deras telefoner avlyssnades. Och säkert har en och annan politiker eller högre tjänsteman stoppats i karriären av de uppgifter SÄPO haft. Men den verkliga bördan får som vanligt småfolket bära; alla de fackligt och politiskt aktiva arbetare och tjänstemän med rötterna i vänstern på 70-talet som inte fått ett arbeta inom industri med anknytning till försvarsindustrin, eller de vars företag uppsökts av SÄPO långt in på 90-talet med uppmaningen att de som säkerhetsrisk måste lämna bolagsstyrelserna, de har fått betala ett högt pris. Några har stått pall och träder nu fram i medierna. Andra lider i tysthet eller har brutits ned till psykiska vrak och rättshaverister.
    Många arbetade för en genomgripande social förändring av Sverige på 1970-talet. Men det är nu inget brott att ha den åsikten i vårt land. Få - om ens några - inom det brokiga spektrum som utgjorde 70-talsvänstern begick några brott med politiska förtecken. Några hemliga vapengömmor blev aldrig funna. Inga inbrott begicks i militära förråd. De värsta övertrampen visade sig dessutom vara initierade av infiltratörer och agenter, som den under IB-affären avslöjade Gunnar Ekberg.
    De olagligheter som annars begicks, alltifrån demonstrationer utan tillstånd till avslöjandet av IB, ledde så gott som samtliga också till att lagar ändrades. Polisen slutade slå ned Vietnamdemonstrationer med sabel och batong efter den 20 december 1967 (vem uppmärksammar det jubileet?). Det blev tillåtet att sälja tidningar på gator och torg. Värdet av de lagändringar som genomfördes efter IB-avslöjandena kan diskuteras, men regeringen tvådde i alla fall offentligt sina händer inför domarna mot avslöjarna och menade att det var olyckligt som skett.

    II

    Leander-akten är en kuslig läsning i all sin knapphet, ett fåtal iakttagelser under en lång tid. Han har sålt Vietnam-bulletinen på 60-talet, 1973 kontaktar han Clartés expedition på telefon. "Om honom är tidigare känt att han tillhör Clartés Stockholmsavd. samt skickat in medlemsansökan till KFML", skriver den som avlyssnat samtalet. Fem år senare är hans bil parkerad utanför FiB/K:s stämma i Norrköping. ("Det är deras högsta beslutande organ, där drar de upp riktlinjerna för det fortsatta arbetet.") Uppenbarligen har man haft goda informatörer, men det är också tydligt att det är inte Torsten Leander man punktbevakat under alla dessa år. Man har lyssnat av telefoner, öppnat post eller haft informatörer inne i organisationerna. Man har bevakat tidningsförsäljare och årsmöten.
    Det betyder att Torsten Leander knappast är ensam. Varje bil utanför FiB-stämman har registrerats, och då knappast bara 1978. Alla som på något vis varit i kontakt med vänstern kan räkna med att ha fått en notering i en akt. Den norska Lundhkommissionen uppgav antalet registrerade i Norge till 50.000. Jan Guillou har uppskattat antalet registrerade svenskar till över 200.000. Hur många felparkerare utanför stämmolokalerna finns med där? Hur många som någon gång köpt en Folket i Bild utanför Systemet har fotograferats? Journalisten, fd FiB-medarbetaren och styrelseledamoten Thomas Kanger tar upp frågan om de registrerades kontakter.
    - Det finns legitima mål för en säkerhetstjänst. Idag är det t.ex. veganer och nazister som begår brott med politiska förtecken. Men betyder det att alla vegetarianer i Sverige nu riskerar att registreras av SÄPO? Eller att alla i partierna på högerkanten som någon gång kontaktats av personer i de nazistiska rörelserna registreras?
    Det får vi inte veta förrän akterna öppnats och instruktionerna blivit offentliga.

    III

    Samma dag Leander-akten offentliggjorts förklarade SÄPO-chefen i Aktuellt att Torsten Leander idag inte skulle ha registrerats på de grunder som skedde på 70-talet. Man kunde få för sig att här begicks självkritik i någon form. Men vad SÄPO-chefen sa var att idag är läget ett annat. Sedan 15 år tillbaka är inte spillrorna av den vänster som en gång fanns huvudmålet för säkerhetspolisen ansträngningar. Idag har man andra mål. Sveriges drygt 1 milj invandrare i första och andra generation är ett sådant.
    Uppgifterna i akten om Torsten Leander är i stort sett korrekta. Man placerar honom på fel ort vid ett tillfälle. Men det som läggs honom till last är saker han faktiskt gjort. De socialdemokratiska arbetsplatsombud som försåg IB och partiet med information om sina arbetskamrater visste också i huvudsak vad man pratade om. (Att sedan konspirationstänkandet förgiftat sinnena och ledde till att man felbedömde strejkvågen under 1960- och 70-talet är en annan men också intressant historia.)
    Annat då med alla dess utlänningar som "invaderat" vårt land sedan 1970-talet. Här rör sig säkerhetstjänsten med språk och sociala koder man inte behärskar, i händerna på tolkar och angivare av olika grad och färg.
    Att säkerhetstjänsten lockar med fri lejd och svenskt medborgarskap för den som lämnar uppgifter om sina landsmän höjer inte kvaliteten på materialet. Resultatet blir den sörja av konspirationer och angivelser man kunnat läsa t ex i akterna om de tidigare kommunarresterade kurderna.
    När vi idag kräver att akterna från 1960- och 70-talen ska öppnas bör vi därför inte glömma den irakiske läkare som på grund av olämpligt umgänge nu tvingats gömma sig någonstans i Västasien. Eller den tidigare kommunarresterade Ismet Celepli i Västerhaninge som - efter snart 25 år i Sverige - ännu inte beviljas svenskt medborgarskap. SÄPO anser att han utgör en säkerhetsrisk. Det har han fått veta. Men inte varför och hur.




    Länk till nästa artikel
    Sentida berättelser av en europeisk rebell



    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/97
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n