F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97 i n t e r n e t u t g å v a n
Jigenius: Arkiven är redan öppna
Pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius är en stridbar person som till och med fått en lag uppkallad efter sig: Lex Jigenius. Vad säger han?
textStefan Lindgren
- Jag har sedan länge intresserat mig för presspolitiken under andra världskriget. I det sammanhanget är Torgny Segerstedt, chefredaktör för Göteborgs handels- och sjöfartstidning, ett viktigt namn.
- Men SÄPO vägrade mig först att se akterna om Segerstedt, som var över 50 år gamla. Men i fjol sommar fattade riksdagen beslut att regeringen skulle kunna bevilja även personer som inte är forskare i strikt mening rätt att se akter ur SÄPOs arkiv. Tidigare hade polisregisterlagen varit sådan att inte ens regeringen kunde bevilja några undantag.
- Det fall som nu har blivit aktuellt, med snickaren Torsten Leander, som registrerats av SÄPO, är en direkt följd av den lagändringen. Utan den skulle han aldrig ha fått insyn i sin egen akt, vilket han nu fick genom forskaren, professor Dennis Töllborg. Ett annat fall gällde handlingar om Willy Brandt, som ju levde en del av krigsåren i Sverige.
- Framför allt har lagen inneburit en förbättring för oss som inte är akademiskt etablerade forskare. Vi är några tiotal som använt lagen hittills. Det krävs dock fortfarande att man har ett seriöst syfte - det räcker inte att man vill se sin egen akt! Sedan måste man läsa pappren i SÄPOs lokaler, man får inte kopiera dokumenten och i vissa fall kan man stryka känsliga namn, t.ex. uppgiftslämnare, ur handlingarna, vilket jag kan ha viss förståelse för. I mitt fall är det bara ett namn som strukits över.
Vad anser du om förslaget om en "sanningskommission" av norsk modell för att skapa större öppenhet kring SÄPO-frågorna?
- Lundhkommissionen i Norge anses ha spelat en mycket positiv roll. Men jag är inte säker på att det är tekniken med förhör under sanningsed som var avgörande eller om det var ordföranden Lundhs civilkurage som borgade för resultatet. Det var en rad omständigheter som samverkade i Norge.
Kan den finska modellen vara att föredra?
- I Finland har man ju öppnat SÄPO-arkiven helt och hållet fram till 1955. Den stora faran med det är att man inte kan bortse från risken att en sådan datumgräns, som ligger rätt nära i tiden, innebär att historiskt värdefullt material råkar försvinna ur arkiven innan det blir offentligt.
- SÄPO i såväl Finland som Sverige har ju rätt att gallra i arkiven och den gallringen kan bli mer omfattande om vissa årgångar ska släppas helt. Det är en svår avvägning - intresset att materialet bevaras för eftervärlden kan ibland överväga framför kraven på insyn. Bevaras materialet kan det bli tillgängligt efter hand.
Kanslern som började tvivla
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97 i n t e r n e t u t g å v a n