F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97 i n t e r n e t u t g å v a n
Kanslern som började tvivla
Ingvar Gullnäs utredde som Justitiekansler under 1970-talet IB-affären och den s k sjukhusaffären. 1974 väckte han tryckfrihetsåtal mot Folket i Bilds ansvarige utgivare Greta Hofsten för "beljugande av myndighet".
Påståendena i Jan Myrdals artikel "Den ena handen tvättar den andra" var så osannolika att de inte ens behövde bemötas. "Det finns vissa saker man inte behöver bevisa i svensk rätt. Jag behöver inte bevisa att solen går upp varje dag", sa han den gången.
Idag är Gullnäs betydligt mer luttrad ifråga om myndigheters sanningsenlighet.
Han anser att de som driver kravet på en sanningskommission hyser en överdriven tro på edens betydelse. 9 november gästade han Gunnel Werner i TV:s i Veckan.
textTom Carlson
Ingvar Gullnäs skulle utreda sjukhusaffären på 1970-talet, då en anställd vid Sahlgrenska sjukhuset anklagades för att avlyssna och spionera på arbetskamrater. Vad kom han fram till?
- Jag kunde inte nå målet att skapa klarhet i denna affär. Organisationerna skyllde på varandra. Jag kunde inte skapa klarhet om den ena eller andra var ansvarig. Jag kunde inte heller klara ut huruvida det socialdemokratiska partiet var engagerat i verksamheten. Partiet stod ju som sådant inte under min tillsyn.
- Vad jag kom fram till var att säkerhetspolisen var i mycket ringa mån inblandad i den här affären. Men vem som låg bakom det var svårare att tränga till botten i.
På frågan om det socialdemokratiska partiet låg bakom svarar Gullnäs:
- Jag fann inga direkta bevis för en sådan verksamhet. Ingen av de jag hörde ville i den delen berätta den fulla sanningen. Jag har efter avslutandet av min utredning fått ökad kunskap. Men det är en sak som fortfarande är underkastad sekretess.
Måhända skulle han utan straff idag kunna berätta vad han vet, men som gammal ämbetsman anser han fortfarande att det är hans plikt att tiga. Privatmoralen kan inte få styra en ämbetsman, bara lagar och förordningar. Endast regeringen eller riksdagen kan befria honom från hans tystnadsplikt.
Vem kan då berätta?
- Det kan flera s-märkta politiker göra, och kanske någon borgerlig...
Som Sten Andersson och Ingvar Carlsson?
- Även andra.
- Ni ska komma ihåg, säger Gullnäs för enda gången under intervjun med eftertryck, att jag beskylldes en gång efter den här utredningen av en statsminister [Palme. Red. anm] för att lyssna på sladder.
- Enklast är att de som var ansvariga för den här verksamheten går ut och talar om. En ökad öppenhet är både på sin plats och kan mycket väl tolereras utan några för riket skadliga följder. Det jag utredde är ju bara en liten detalj. Den stora frågan gäller registrens innehåll.
På frågan om en sanningskommission skulle hjälpa svarar Gullnäs torrt:
- De som hävdar att man måste ha edgång har en överdriven tro på edens betydelsen.
Du tror inte att människor respekterar ed?
- Jag är gammal domare och jag har sett personer ljuga trots att de avlagt ed eller sanningsförsäkran.
Även politiker och tjänstemän?
- Ja, och ska man införa edgångskrav kräver det en helt annan formalisering av hela processen.
Kommunchef i SÄPO:s register
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 11-12/97 i n t e r n e t u t g å v a n