FiB/K 11-12/97 Dumheten som säkerhetsrisk

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

Jag tar fram FiB/K nr 20 för november 1973. Jan Guillou skriver ett tufft brev från polishuset. Han håller stilen måste jag säga. Myrdal dundrar på. "Åter sitter nu journalister i Sverige i cell och beskylls för spioneri." Jag minns stämningen. Jag hade just börjat på redaktionen. Ett av mina första uppdrag var att på morgonen den 22 oktober fotografera herrarna från SÄPO då de anlände i en svart Volvo 140 med plastsäckar. Samma dag klockan 16.00 återvände de med två lådor bevismaterial som de ej hade användning för. Det var novellerna. Det finns gränser för hur mycket realistisk prosa SÄPO tål.

text Anders Ehnmark

et som mest slog oss vid denna kontakt med den svenska statsmakten var dumheten, tror jag. SÄPOs bedömning av hoten mot rikets säkerhet var bisarr. SÄPO letade då som senare på fel ställe. Regeringens reaktion på avslöjandet var dum. Man kunde kanske inte begära att den skulle hylla avslöjarna, alltså Jan Guillou, Peter Bratt och Håkan Isacson, som sanningssägare och modiga medborgare, vilket de var, men den kunde ha uppträtt något mindre sovjetiskt. Den kunde till exempel ha gett tidningen en tryckfrihetsrättegång. Istället sattes budbärarna i fängelse som spioner, då budet ogillades. Det är en av de stora rättsskandalerna. Jag minns hur Lars Gustafsson skrev från sin utsiktspunkt i Berlin: Jag har ont i mitt hemland.

Men framför allt slogs man av dumheten.

Ingen på FiB/K, vad jag minns, ifrågasatte att Sverige skulle ha en säkerhetspolis. Av en sådan måste man dock begära viss omvärldsanalys. Just detta var de unga fibbarna specialister på. Vietnamdemonstrationerna bestod om så vill av idel omvärldsanalytiker. De hade helt klart för sig hur de båda kraftfälten öst mot väst och nord mot syd förhöll sig till varann. De förstod mycket väl de små nationernas utsatta läge. Det som hände Vietnam kunde hända oss. Parollen antiimperialism vände sig mot alla slags imperialism - i utgångsläget mest USA:s och litet senare mest Sovjets.

I själva verket kunde försvarsviljan i föreningen och tidningen tävla med lottakårens. Går man tillbaka i spalterna till de åren så är det förkrigstid för jämnan och Sovjet förbereder ständigt angrepp och allt ont kommer från öster. Därför lyser dumheten om den agent från SÄPO som vid FiB/K:s stämma i Norrköping i april 1978 antecknar att Torsten Leander "med stor sannolikhet deltog i stämman, enär hans bil stod parkerad på gården till den skola vari stämman hölls och som var avsedd enbart för deltagarna". Det är lätt att skratta, men det är inte så roligt när allt kommer omkring.

Vi behöver en säkerhetstjänst, men den måste kunna leta på rätt ställe. SÄPO var här inte bara en fara för rättssäkerheten - nämligen genom att bedriva olaglig åsiktsregistrering - utan också för säkerheten - nämligen genom att inte ha någon orientering alls. Till skillnad från fibbarna saknade SÄPO omvärldsanalys och blev därför själv en säkerhetsrisk. Dumheten var en fara.

Varning för skotträdsla!

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n